Typiskt slö mellandag

Idag gick jag runt med nattlinne och morgonrock på mig ända till klockan 18 typ. Mellandags-slapphet kallas det.

Fast jag har i och för sig rensat en massa bland mina gamla papper och grejer så det räknas inte som en slapp dag till 100 procent.

Hittade bland annat en text jag skrev som fjortonåring där det stod att min högsta dröm var att flytta till London och jobba på BBC. Tydligen skulle jag köpa en donut på väg till jobbet innan jag hoppade på den röda dubbeldäckaren i städernas stad.

Jag skrev även att eftersom jag är sladdis kommer jag aldrig att bli riktigt vuxen vilket jag ansåg vara en "märkvärdig situation".

Har skrattat högt för mig själv ungefär hela dan.

Ätit ostkaka har jag också gjort, vilket jag anser vara en högst anmärkningsvärd syssla. Mamma tyckte inte att jag skulle fota den lilla biten som var kvar, men vadå då? Tror ni jag tänkte på att fota innan jag åt? No no. Då finns det bara en sak i huvudet - ostkakan ska in i munnen snabbast möjligt.

Första natten

En historisk natt. I alla fall ur mitt perspektiv. Detta är första gången jag ska sova utan lillen sedan han föddes. Och då menar jag inte att jag ska sova i en annan säng som honom, det har jag gjort sen han var fem månader ungefär. Nej, jag ska sova i ett helt annat hus, i en annan by, flera mil från min lilla skrutt.

Jag är övertygad om att han klarar det utmärkt, men jag? Kommer jag kunna slappna av eller kommer jag bara ligga och tänka på honom istället? Det återstår att se. Natti natti.

God Jul 2013

F står för fis

Pettson använder ofta förkortningar när han pratar. Ibland är det lätt att fatta vad han menar men vissa gånger är det nästintill omöjligt. Nyss kläckte han förkortningen FFIB - vad kan det betyda? Fundera på det ni...

Dagens kids

Pettson till lillen nyss: 

Vad vill du göra?

Svar:

Youtube titta.

Jag sär jag sär.

Julgodis och lite stress

Det årliga julbaket gick av stapeln i söndags hemma hos oss. Rocky road special, marsipan de luxe, knäck gånger två och en lakritsfudge finns numera i vår kyl. Jag och Pettson var ansvariga för lakritsfudgen och jag måste säga (om jag får skryta lite) att konsistensen blev helt perfekt! Googlade efter ett recept, så om ni är nyfikna på att göra egen, kan ni bara leta lite på internet.

Älskar jul. Älskar denna tiden innan. Älskar myset. Älskar dofterna. Älskar förväntningarna. Älskar godiset. Älskar tomten.

Men jag känner mig lite stressad. Som vanligt. Inte så mycket för grejerna som ska göras utan mer för att det bara är en vecka kvar och jag tycker inte att jag har hunnit njuta tillräckligt ännu. Förstår ni vad jag menar? Man går ju så länge och vet att julen ska komma (ingen surprise direkt) men sen när den väl är här hinner man liksom inte med.

Och nu har lillen blivit sjuk också vilket innebär att vi måste hålla oss inne och inte kan gå på stan och shoppa julisar (gulp, har inte köpt en enda än).

Men jag måste bara säga en sak till innan jag avslutar detta, något spretiga, inlägg. Vi var på lillens förskola och tittade på deras luciatåg i fredags och my god vad söta de var! Lillen sjöng inte ett enda ord trots att vi har övat på diverse tipp tapp-låtar varenda dag de senaste veckorna. Men det gjorde inget, för han var så himla fin i mitt gamla lucialinne och en mjuk stjärngossestrut i tyg som böjt sig. Och när han sprang runt med sin stjärna och sitt ljus såg man stoltheten i hans ögon. Tänk att vi har en egen stjärngosse! En egen!

Ville bara säga det.

Hjälten min

Pettson har en speciell jobb-vecka kan man väl säga... Inledde lite lätt med ett dagpass, fortsatte med ett kvällspass (plus övertid), sov på jobbet, dagpass igen (övertid även här), ett fyra timmar förlängt nattpass och så avslutningsvis ett vanligt (förhoppningsvis) nattpass på det.

Jag är inte avundsjuk om man säger så.

Just nu ligger han och sover, något jag vet att han skulle kunna fortsätta med i säkert ett dygn om jag inte väcker honom. Min lille hjälte.

Ostkakans lov

Var ute och åt födelsedagsmiddag med Pettson i helgen (tack darling) och till efterrätt beställde vi ostkaka. Något jag hade varit sugen på en längre tid. "Kan inte va lätt att servera ostkaka till två smålänningar", sa Pettson och det har han banne mig rätt i.

Hur mycket ostkaka har man som smålänning inte ätit i sina dar? Varenda himla kalas - då ska den ätas. Har någon fyllt år - då ska den ätas. Har någon dött - då ska den ätas. Och då är jag ändå född på 80-talet. Det var ännu värre förr. Min pappa till exempel, uppvuxen i djupaste smålandsskogen, måste i princip ha fått ostkaka direkt i bröstmjölken.

Så kanske är det inte så konstigt att man är lite utav en expert när det kommer till denna delikata efterrätt.

Jag har faktiskt lärt mig att uppskatta den mer på äldre dar, vilket jag sörjer lite. När jag var liten och gick på något av de där hundratals kalasen, fnös jag nog mest åt ostkakan och blev sur över att det inte serverades marängswiss istället. Tänk vad mycket ostkaka jag har gått miste om!

Så hur ska den vara då, den perfekta ostkakan? Jag kan genast meddela att den vi åt i lördags inte var av bästa sort. Den hade liksom mandelflarn inne i sig och var lite för sladdrig i konsistensen. Men det var ett bra försök för att vara gjord av en stockholmare. 

Några handfasta punkter:

- Inte för mycket bittermandel, endast en liten touch

- Fast konsistens

- Inga flarn av mandel, det ska vara bitar som är tillräckligt stora för att uppnå tuggmotstånd

- Kakan serveras ljummen

- Tillbehören består av sylt och grädde

- Vissa hävdar att hjortronsylt är det enda rätta men jag tycker att den är extremt överskattad och lite för norrländsk

Mmmmmmmmmmmmm!

Mogna önskningar

Vi har frågat lillen vad han önskar sig i julklapp. Första gången svarade han "kläder", andra gången "tid". 

Känns inte som om han bara är två. Snarare 42.

Ordningen återställd

Igår kväll när jag kom in i sovrummet låg han och väntade på mig. Så fort jag hade lagt mig kröp han ner och la sig vid mina fötter. Precis som vanligt.

Det känns som om han har förlåtit mig nu.

Övergiven av katten

De senaste nätterna har Viktor sovit i soffan istället för vid mina fötter. Mycket märkligt med tanke på att han har gjort det ända sedan Siri dog och han blev ensam katt i hushållet.

Misstänker att han är lite sur över att jag åkte bort några dagar förra veckan utan att ta med honom. Och det kan man ju förstå. Ensam i en lägenhet liksom. Klart det blir trist.

Men jag hoppas att han snart kommer på bättre tankar och börjar sova hos oss igen. Jag fryser så väldans om fötterna nämligen.

Egentid de luxe

Minns hur himmelskt jag tyckte det var att duscha när lillen var nyfödd. Eller... Det var stressigt ibland också förstås. Vi försökte tajma så att han var ny-ammad och nöjd (han ammade ju i princip dygnet runt i början, så det var lite svårt att slita sig ibland). Men när jag väl stod där i duschen, uppstod ett inre lugn och jag kände hur avslappnad jag blev - egentid. Ingen kunde störa eller ens prata med mig. Jag fick bara tänka på mig själv och "lyxa till det" med lite lukta-gott-grejer. Det var inte många minuter jag var ifrån lillen den första tiden av hans liv.

Numera har jag ganska mycket egentid, särskilt när han är på föris. Men att duscha är fortfarande nåt speciellt för mig. Känslan av egentids-lyx har inte släppt, trots att jag egentligen aldrig har varit en duschfantast. Har alltid mest sett det som ett nödvändigt ont, något jag fortfarande kan göra ibland.

Fast när jag har tänt doftljuset på badrummet, klivit in i vår minimala badkarsdusch och satt på vattnet en smula för varmt så att jag blir alldeles röd på kroppen efteråt - då känns det som allt annat än ett tråkigt måste. Då är det banne mig egentid de luxe.

Nedräkningsljusets frånvaro

Har tidigare bloggat om att det bara finns ett kalenderljus att räkna med; Liljeholmens (läs HÄR eller HÄR om du är intresserad). Vi började leta ganska tidigt efter ett sånt i år, men precis som vanligt var det svårt att få tag i. Igår hade jag mer eller mindre panik när jag insåg att jag skulle få gå och lägga mig den första december utan att ha tänt mitt efterlängtade nedräkningsljus.

Men så gav jag Ica ett sista försök när jag ändå skulle dit och köpa lite bröd och sånt idag. Till min stora lycka hade de satt fram ett helt ställ med olika ljus från Liljeholmen, men det fanns bara tjocka kalenderljus. Dessa vägrar jag köpa eftersom de för det första tar för lång tid att elda och för det andra är alldeles för dyra (79 spänn!!). Hade nästan gett upp hoppet när jag frågade en av kassörskorna om de hade några smala ljus. Hon sa: Ja, jag tror att det finns ett kvar.

ETT! Det blev genast mitt.

Mysteriet med den upphittade regnjackan

Varken jag eller Pettson äger egentligen några ordentliga regnkläder (ja vet, så himla dumt). Därför blev jag mycket förvånad när jag hittade en hoprullad regnjacka i en av våra garderober i förrgår. Det är en mycket praktisk, tunn modell som man liksom kan rulla ihop och stoppa i luvan. 

Jag tog genast en bild på den och skickade till en hel drös med människor som jag vet har varit hemma hos oss den sista tiden (även andra som inte har varit hos oss på länge fick en bild, jackan kan nämligen ha legat där i garderoben typ ända sedan vi flyttade in i vår lägenhet för snart fem år sen). Men alla bara "nej tyvärr, den är inte min." Jag vet att detta MMS till och med har skickats vidare till syskon och andra vänner till dem jag messade, men inte heller där har vi fått napp.

Vems sjutton är jackan?!

Igår la jag ut en status på Facebook där jag efterlyste ägaren men ingen, INGEN, har varken gillat eller kommenterat den.

Jag börjar snart tro att jag har hittat på den. Att jackan egentligen bara finns i min fantasi, eftersom jag vet att jag verkligen behöver en regnjacka själv. Så ligger den där i min garderob och skrattar åt mig och tycks säga "haha, du vill ha mig men det får du inte för jag finns inte på riktigt och om jag hade gjort det hade jag inte varit din ändå."

Hjälp!

Ny blogg?

Pettson föreslog tidigare att jag skulle skaffa en ny blogg som endast handlar om miniluggen. Ingen dum idé.

Slutet på historien

En sprucken läpp och en uppskrapad kind - det kan man få på föris minsann. Bara av att vara på väg uppför en backe. Men glömmer man att ta emot sig med händerna om man ramlar, då får naturligtvis ansiktet stå för den största smällen.

Ingen förälder vill ha ett skräcksamtal från förskolan/skolan/sjukhuset/polisen som börjar med orden "det har hänt en sak med ditt barn" och jag måste erkänna att jag blev en smula orolig igår när de ringde från föris redan en halvtimme efter att jag hade lämnat lillen.

Nu skulle jag väl knappast kalla det här för ett skräcksamtal. Det hade kunnat vara så mycket värre. Mycket mycket värre. Men för lillen (och mig) blev det en ganska traumatisk dag. Skulle nog säga att det var lillens värsta dag hittills i livet. Och det är ju rätt stort ändå. Ur hans perspektiv.

Hur som helst gick det bra tillslut. Lite blod och några tårar fattigare men ett stygn i läppen och två Bamse-klistermärken rikare. De där klistermärkena tillsammans med den nya lilla Pippi-hästen var helt klart dagens bästa. En dag som vi inte kommer att glömma på länge.

Otippad dag

Det blir inte alltid som man tänkt sig... Sitter i skrivande stund på en buss (!) på väg till sjukhuset med min för närvarande sovande son. Jag som trodde att jag skulle sitta hemma framför datorn och leta jobb hela dan. Icke!

Berättar mer sen.

Garderobsrensning

Passade på att rensa lite i min underklädeslåda ikväll, då jag hade en massa ren tvätt att lägga in. Man kan väl lugnt påstå att det var välbehövligt med tanke på att vissa av sakerna där definitivt hade sett sina bästa dagar.

Det är intressant det där med hur man fäster sig vid vissa kläder. Jag vet att jag skulle kunna rensa betydligt mer i min garderob egentligen. Men en del grejer har jag fina minnen till, andra vill jag spara bara för att de är vackra fastän de inte används och sen har vi förstås klassikerna - målarkläderna. Vem har inte ett gäng sådana i sin garderob? Ni vet de där plaggen som kan vara "bra att ha" när det är dags att måla en vägg eller renovera köket. De slitna gamla t-shirtarna och de säckiga byxorna.

Men ärligt talat vet jag inte om jag har målat eller renoverat nåt i hela mitt liv där det har krävts tio olika tröjor för ändamålet. Och med tanke på att jag känner mig själv ganska väl och vet att jag inte är nån händig renoveringsmänniska, verkar det ganska onödigt att de där kläderna får ta upp garderobsplats i vårt överfulla hem.

Hörde nån som sa att det är bra att slänga grejer man inte har använt under de senaste året. För sannolikheten att du kommer att använda dem under kommande år, är därmed väldigt liten. Låter som en bra regel tycker jag. Får väl ge mig på resten av plaggen imån...

Naken pappa?

Lillen pratar väldigt mycket nu vilket jag tycker är bra på flera sätt. Dels är det oerhört gulligt och dessutom är det bekvämt att han kan förklara vad han vill, typ dricka vatten, gunga eller läsa bok.

Ibland är det dock lite svårt att förstå vad han menar. Eller hur skulle ni tolka följande mening: Pappa naken tisse inte dammsuga. (Tisse = kisse).

Detta sa han till mig i morse. Jag funderar fortfarande på innebörden av dessa fem ord.

Helt normal småbarnsförälder-konversation

Pettson: Tycker att det luktar lite bajs här i hörnet.

Jag: Tycker att det luktar lite bajs i hela köket.

Pettson: Jaha. Vad ska vi äta till middag?

Inte så mini längre

Okej, ni kanske tycker att jag tjatar om detta... Men alltså... Spana in min minilugg! Tror att jag måste börja kalla den för nånting annat från och med nu. Eftersom den är långt ifrån mini menar jag. Får fundera på det och återkomma.

By the way verkar det där om att man ärver håret på sin mors sida, stämma ypperligt väl in hos oss. Tre konkreta bevis:

1. Lillen har tunnt, flygigt och ofta elektriskt hår - precis som jag 

2. Lillens hår tovar sig otroligt lätt - precis som mitt 

3. Lillen är extremt håröm - precis som jag (detta gör dessutom att punkt nummer två är så mycket värre för såna som oss än för er andra lyckostar som älskar hår-pill)

The end

Kvällsfundering om två töntstämplade ting

När jag kör bil så här på kvällskvisten, häpnas jag över hur svårt det är att se folk som är ute och går. De är liksom lika svarta som natten. Varje gång jag har släppt förbi nån person utan reflex vid ett övergångsställe, har jag lust att veva ner rutan och ropa "ta på dej reflex hörru". (Exakt detta gjorde syrran för ett tag sedan. Bra initiativ. Krävs dock lite mod för att våga göra det).

Det känns lite som om reflexerna lider av samma problem som cykelhjälmarna - töntstämpeln. Synd.

S som i Småland

Noterade att jag i mitt förra inlägg refererat till "stockholmare" utan att inkludera mig själv i denna skara. Funderade därför en stund på hur lång tid det kommer att ta innan jag ser mig själv som en sådan. Jag har bott här sedan 2005, förutom under en liten paus för Thailands-tripp och annat 2007, men jag känner mig mer småländsk än nånsin. Kanske dras man mer och mer mot sina rötter ju äldre man blir? Kanske blir behovet av att visa och styrka var man kommer ifrån bara mer och mer viktigt?

Att jag nånsin kommer att kalla mig själv för stockholmare ser jag som högst otroligt. Även om jag skulle bo kvar här resten av mitt liv, känns det som om jag alltid kommer att vara smålänning. På djupet. I själ och hjärta. Verbalt, inte minst! Är väldigt tacksam över att Pettson inte heller pratar stockholmska. Då hade det varit betydligt svårare att stå emot. Särskilt i och med att lillen numera snackar söderslang.

Tjipp tjipp.

Tradition är tradition, kosta vad det kosta vill

Gustav Adolf-dagen igår. Då äter vi alltid varsin bakelse, det är sen gammalt. De ser väldigt olika ut de där bakelserna, beroende på var man köper dem. Men vi har vårt favoritställe i stan. Ett sånt där riktigt gammalt hederligt konditori som man kan lita på i vått och torrt.

Gott! Men billigt, det är det inte. 45 kronor skulle de ha. Jag må vara smålänning i själ och hjärta, men 45 spänn för ett bakverk tror jag till och med att en stockholmare tycker är lite väl mycket.

Inte för att priset har någon betydelse i och för sig. Traditioner är till för att hållas, kosta vad det kosta vill.

Prinsessan fick mig på fall

Minns ni att jag skrev om mammatidningar för ett tag sedan? Om inte, klicka HÄR. Varje gång jag blir sugen på att köpa en tidning, slutar det med att jag köper en mammatidning, fastän jag kanske hade tänkt mig en Elle eller Sköna hem.

Men nu har det hänt! Äntligen var det något som gjorde att jag drogs från mammatidningarna till skönhet och mode istället. Senaste Elles omslag pryds nämligen av prinsessan Madeleine. Och om det är något jag är intresserad av så är det kungligheter, det vet ni ju. Snygga bilder och ett långt reportage = trevlig stund i soffan.

Schackrutor med lillen

Har länge funderat över hur gammal lillen behöver bli för att kunna uppskatta att baka. Och med uppskatta menar jag inte bara att tycka det är gott att äta deg typ, utan att liksom kunna vara med och mäta upp ingredienser och kanske hälla smet i formar eller stansa kakor.

Provade i förrgår när jag fick ett ryck och gjorde schackrutor, en av mina absoluta favoritkakor för övrigt. Det gick över förväntan men jag känner att vi har en bit kvar innan vi båda kommer kunna njuta av det på samma sätt. Nu blev det liksom lite försöka-kontrollera-att-inte-allt-socker-hamnar-på-golvet-alternativt-i-munnen-stämning och det var om jag ska vara ärlig lite stressande. Mitt fokus var mer inställt på lillen än på kakorna om jag säger så (trots detta misstänker jag att det slank ner både en hel del socker och deg under obevakade ögonblick).

Men det var mysigt. Såklart! Tänk att kunna baka med sin lille son liksom. Han var väldigt duktig på att hälla upp mjöl i bunken och skära ut kakorna. Med lite hjälp från mig. (Vi skulle mäta upp fem deciliter och tro det eller ej - han kan räkna! Till fjorton! Fick en chock när jag upptäckte detta, men det kanske jag ska ta i ett annat blogginlägg).

Gott!

Djurtights till djurälskaren

Har återigen dött sötdöden på grund av ett klädesplagg. Hittade världens finaste skira lilla chiffong-skjorta med katter, hundar och kaniner på. Om lillen hade varit tjej hade jag inte tvekat en sekund. Nu tvekade jag.

Sen hittade jag dock ett par tights med samma tryck som var, om möjligt, ännu sötare. Slog självklart till direkt! Hur skulle jag kunna motstå när till och med lillen blev alldeles till sig när han fick se dem och ropade "tisse", "nin" och "vovve" så där gulligt som bara han kan?

Är faktiskt lite bitter över att de inte fanns i min storlek också. Djur liksom. Fint.

Hellre lite kattmat i så fall

Djuraffären i vårt kvarter ska stänga för gott och har total utförsäljning på allt i hela butiken. Pettsons reaktion:

"Vad bra, då kanske vi äntligen kan unna oss en papegoja". 

Mmm. Eller inte.

Rått-van

Hamnade i en diskussion om möss med ett gäng människor för ett tag sedan. En av dem berättade hur hon hade fått in en mus i sitt kök och vad hon hade fått göra för att bli av med den. Alla förfasades över detta och berättelsen övergick snart i en diskussion om de gigantiska jätteråttorna som har skådats på flera ställen, bland annat här i Stockholm.

Fastän jag också såklart tyckte att det var obehagligt med musen i köket, märkte jag en markant skillnad mellan min reaktion och de andras. De var liksom chockade och lite förvånade över musen. Som om det var ovanligt eller jättekonstigt med en mus i köket.

Då kom jag på det. Till skillnad från dem är jag en riktig lantis. Möss i köket tillhör liksom min uppväxt. Det är typ lika normalt som smör på mackan eller örngott på kudden. Möss i köket? Ja, det har vi haft varje vinter. Tyvärr var vår katt inte ett dugg intresserad av dem så pappa fick ladda råttfällan gång på gång.

Fast det kanske är slut på det nu, för mams och paps har precis inhandlat två rått-störar-mackapärer som utsöndrar ett högt ljud. Dessa ska tydligen få dem att fly fältet. Det verkar onekligen som om de fungerar, för igårkväll när vi satt och kollade på tv hörde vi hur de sprang som tokiga i väggarna. Och det var ingen som höjde på ögonbrynen då inte. Det var bara helt normalt.

Badrumstankar

Vi måste införskaffa en pall till badrummet. Lillen börjar bli lite för tung för att bära och tvätta händerna på samtidigt och han är för kort för att nå upp till kranen själv. Pettson tycker att det är väldigt komiskt att vi ska köpa ännu en grej som ska in i badrummet - lägenhetens minsta rum (eller nja, lillens skrubb är faktiskt ännu mindre). Det är nämligen redan fullproppat med badkar gånger två, skötbord/kattsovplats, sandlåda, papperskorg, porslinsrådjur och en plast-Jesus i miniatyr. Men det är lite så vi jobbar i det här hemmet. Ju fler saker desto bättre.

Vi hade nyligen problem med avloppet vilket gjorde att vi var tvungna att ställa det stora badkaret på ända. Lång historia det där, men det hela slutade lyckligt tack vare en mycket trevlig karl vad namn Anders som kom hit med flera meter slang och spolade bort skiten.

Hur som helst fick vi en liten aha-upplevelse när vi insåg hur stort (haha) vårt badrum är utan badkaret. My God. Vi blev genast sugna på att kasta ut det men insåg att det inte skulle göra nån större skillnad i längden, då vi ändå behöver ha kvar skötbordet ett tag till. Alltså skulle det inte innebära att vi får mer golvyta, vilket var det vi blev så exalterade över. Sen vet jag att jag i samma stund vi hade kastat ut det, genast hade åkt och köpt en tvättmaskin.

Vet att jag har bloggat om detta tidigare, det här med badkar kontra tvättmaskin. (Ska förresten precis gå ner och sätta igång ett par maskiner). Än så länge står det still i den här diskussionen men jag hävdar fortfarande att en tvättmaskin som man använder cirka en gång i veckan är mer användbar än ett badkar som man använder cirka en gång per år. To be continued.

Min lilla följeslagare

Nä jag pratar inte om pojken min. Den här har betydligt mer hår. Över hela kroppen faktiskt... Katten.

Han följer mig var jag än går. Toan, köket, soffan, sängen... Varje dag är den andra lik. Där jag är, är han. Varje natt är den andra lik. Där jag är, är han.

Här ser ni några exempel. Usel kvalitet på bilderna, men ändå.

Oktoberuppmaning

Stöd Rosa bandet! Bara gör det. Om du inte vill köpa ett band eller en reflex finns till exempel det här armbandet för hundra spänn på Lindex. Pengarna går oavkortat till Cancerfonden.

Ta även en extra titt på matvarorna du brukar handla. Det finns en hel del som är rosa den här månaden. Till exempel morötter, ägg eller varför inte en bukett rosor?

Den lilla stockholmaren

Nog hade vi det på känn, att det skulle bli en liten stockholmare av vår son. Men redan? Nä... Jag trodde att det skulle ta längre tid. Det krävdes inte ens två månader på föris förrän dialekten från de andra barnen smittade av sig på honom. Numera säger han "hej dåaa" på ett ytterst stockholmsaktigt sätt. Extremt gulligt även om mitt smålandshjärta värker något.

By the way var den lille herrn inte alls lika imponerad av sin nya kavaj som jag var. Han vägrade faktiskt att ta på sig den överhuvudtaget till en början. Men efter lite lirkande från Pettson gick han tillslut med på det. Och jag dog sötdöden. Om och om igen.

Lillens första kavaj

Egentligen är jag inget stort fan av att klä sina barn i alltför "vuxna" kläder. Jag menar, mysbyxor i velour och en t-shirt är väl egentligen bekvämare än stela jeans och en hårt struken skjorta för en liten knodd? (Särskilt på föris, där de leker så himla mycket). Men ibland är det kul att klä upp sig, det tycker väl alla.

Därför kunde jag inte motstå den här kavajen som jag fick syn på på H&M:s hemsida. Den är så söt att jag nästan inte kan ta in det. Kan knappt bärga mig till imorgon då lillen ska få prova den.

Vad som är ännu bättre är att H&M skänker 25% av intäkterna för kläderna i den här barnserien till Unicef - bra där!

Oktober-idyll

Sol och en massa fina färger - precis så har vi haft det idag. Var nere i parken och fotade lillen bland löven. Har inte lagt in några bilder i datorn än, så jag kan inte visa er. Men det såg ut ungefär så här:

Hellre randig vovve än blodigt skelett

Var inne i en leksaksaffär för ett tag sen som var mer eller mindre översvämmad av olika maskeradkostymer. Den ena mer skräckinjagande än den andra. Jag har mycket svårt att förstå mig på de föräldrar som låter sina barn klä ut sig till små djävlar och vampyrer. Halloween är den mest överskattade och värsta "högtid" jag vet. Ja, nu ryter jag till lite, men jag känner mig sugen på att kasta lite dynga på detta fasansfulla påhitt. Det är så irriterande att många blandar ihop Halloween med Allhelgona, då tanken är att vi ska minnas och hedra dem som inte finns hos oss längre. Att då låta sina barn springa runt utklädda till små blodiga skelett! Vad är det för knas?

Nåt sånt här vore väl en bättre kostym att satsa på? Om man nu ändå ska klä ut sig vill säga...

Vandaler i förorten

Ja hörni. Sånt här kan man råka ut för när man bor i förorten. Är det inte hemskt så säg. Nån har alltså tryckt en snus - en SNUS - på vår älskade bil! Förgrymmade förorts-kids.

Sömntutor är vi allihopa

Sedan lillen började på föris har vi märkt en ny trend - han sover längre på morgnarna. Senaste tiden har han vaknat runt åtta och i söndags fick vi en chock när han väckte oss fem över NIO. Detta är något vi är enormt tacksamma över och jag vet att det är få som kan sova så länge med småbarn i huset.

Har till och med fått börja ställa klockan. Det trodde jag aldrig att jag skulle behöva göra de närmsta tio åren eller nåt. Men sanningen är den att det har hänt att vi har kommit lite sent till föris på grund av våra sena morgonrutiner. Eftersom vi älskar frukost är det absolut inget vi vill stressa med och morgonstunderna är väldigt mysiga när vi sitter där vid köksbordet och lyssnar på radio och mumsar smörgåsar. Jag passar på att njuta (!) av min arbetslöshet på detta sätt. Mysiga morgnar med min minsting minsann!

Inte helt traditionella bullar

Kanelbullens dag! Självklart måste det ätas bullar då. Tänkte slänga ihop en deg lite snabbt innan jag skulle hämta lillen på föris (på typ tio minuter). Inte så genomtänkt. Insåg när jag hade satt igång att blanda degvätska att jag vare sig hade tillräckligt med smör eller mjöl.

Det löste sig ändå tack vare flytande margarin och grahamsmjöl men nog fick de en lite egen, udda touch de där bullarna. Note to self: bocka av alla ingredienser i receptet innan du drar igång ett bullbak nästa gång.

Att baka saker som måste jäsa i en eeeeeevighet är förresten inget jag rekommenderar att göra tillsammans med en otålig ett och ett halvtåring. Gjorde misstaget att nämna ordet "bulle" redan i bilen på väg hem vilket gjorde att han kastades mellan hopp och förtvivlan i typ två timmar innan det äntligen var dags för avsmakning. Puh.

Lilleman

På hemkunskapen i högstadiet använde vi ofta den här kniven ni kan se på bilden nedan. Min lärare kallade den för lilleman. Varje hem borde ha en lilleman, han är bra till det mesta. Som smörkniv, slickepott, smörgåsdelare, pizzaskärare, bakningshjälpare... Listan kan göras lång.

Nu undrar jag bara om namnet lilleman är något som min lärare hade hittat på eller om det är ett vedertaget uttryck? Vissa kanske skulle kalla den för smörkniv men jag känner att det inte vore helt rättvist med tanke på dess många användningsområden. Lilleman är lilleman helt enkelt.

Frukost = gott

Att jag är en riktig frukosttjej är det väl knappast någon som har missat. Jag fullkomligt älskar frukost och skulle aldrig klara mig utan det. Blir urhungrig på morgonen. Skulle nog kunna äta frukost både morgon, middag och kväll. Tycker till och med att havregrynsgröt är en delikatess.

Det verkar som om min kärlek till detta mål har gått i arv till lillen. Numera äter han faktiskt mer frukost än vad jag gör. Jag kokar alltid varsin portion gröt till oss som han slukar i ett nafs. När han är klar med sin tittar han i min tallrik. Om jag då inte är färdig, vill han gärna ha mina rester också (alltså får han i sig en dryg vuxenportion totalt). Därefter äter han en och en halv macka med något gott pålägg (jag äter en). Det hela avslutas helst med ett glas juice, eller jof som lillen säger. Kaffet (som är A och O för min del) hoppar han däremot över. Och äggen. Ägg är blä.

Storätar'n.

Äppelkransar

Har aldrig gjort äppelkransar tidigare. Har inte gjort någon krans överhuvudtaget så vitt jag vet. Men har man en hel kasse äpplen så har man. Måste göras åt.

Gjorde precis två stycken men har inte smakat än så jag kan inte ge något utlåtande. Men de var lätta att göra och blev snygga i alla fall. Recept från "Sju sorters kakor".

Första äppel-grejen

Gjorde äppelmuffins igår. Men inte vilka äppelmuffins som helst... Nä, det var äppelmuffins med crumble på toppen. Mmmmmm... Man gör en vanlig muffinssmet som man lägger kanel- och sockerstekta äpplen i. Sen strör man lite smulpajsdeg över det hela innan gräddning. Det blir liksom som en blandning av muffins och paj. Gaaaaahh!

Receptet finns säkert på nätet om du googlar på Leilas äppelmuffins.

Nu är frågan vad jag ska baka härnäst? Pettson tycker att vi ska prova att göra en tarte tatin, något som verkar rätt lurigt i mina ögon. Men provar jag inte får jag aldrig veta.

Sydväst är bäst

Köpte en sydväst till lillen för ett tag sen. Gode tid vilken bra uppfinning! Varför använder inte alla det? Har man mössa när det regnar blir man superblöt och det är inte alls lika smidigt att röra sig med luva (som verkar vara det enda riktigt vettiga alternativet till sydvästen). Nu återstår bara den stora frågan var jag kan hitta en till mig själv?

I en sydväst håller man sig både torr och varm - win win.

Typiskt nog glömde vi den hemma när vi åkte till Göteborg i helgen...

Gissa maten

Som kassörska i en mataffär är det ganska kul att gissa vad folk ska laga för mat av det som kommer rullandes på kassabandet. Ibland vet jag att jag brukade dra till med nån käck kommentar om varorna jag slog in. "Jaså... Köttbullar ikväll?" eller "Åh vad gott, ska du laga lasagne?".

Inte så svårt att gissa vad jag ska göra av det här direkt. Fick dock ingen käck kommentar av kassörskan.

Äppeltips?

Har fått en hel kasse småländska äpplen av mamma och pappa. Bra äppelår i år tydligen. 

Så om ni har några tips på äppelgrejer - hojta till!

Så himla gott fika

Vet att jag har nämnt detta stället tidigare men åh vad det förtjänar uppmärksamhet - Café Lyran! Så gott så gott. Åt en chokladtårta där idag som var himmelskt god och deras dammsugare är fantastiska de också. Även deras passionsmoussetårta, den franska chokladkakan och alla andra bakverk som jag har ätit där har varit helt ljuvliga.

Fin-kängor till lillen

Höll på att dö söthetsdöden när jag fick se de här kängorna på H&M. Lillen kommer att bli så himla gullig med dessa i vinter. Inga föris-skor dock, utan bara till fint.

Dag-bio

Nu vet jag vilka som går på bio klockan tolv mitt på dagen en måndag. Arbetslösa och skiftarbetare. Pettson och jag var två av ungefär sju besökare i en salong gjord för hundra när vi såg Livet deluxe tidigare idag. Kan rekommendera både filmen och själva tidpunkten för tittandet.

Olika dygnsrytm

Vi i vår familj har en helt annan dygnsrytm än de flesta andra i huset. Åtminstone på helgerna. Igår gick jag och lade mig strax efter tio. Totalt slut på grund av en förkylning och en stimmig eftermiddag med lillen.

Jag blev helt tokig på grannen som dels höll på att skrik-heja på nåt fotbollslag (?) och dessutom krafsade eller skrapade med en metallgrej på balkongen. Var på vippen att gå upp och säga till men så kom jag på att det var fredagskväll och de flesta andra brukar vara vakna längre än till klockan 22 då. Bara att lägga kudden över huvudet och försöka ignorera.

Kände mig minst sagt skadeglad i morse klockan sju (då många, inte minst min granne, fortfarande ligger och sover på lördagar) när lillen högt och tydligt skrek "mamma" och sen var i full gång resten av förmiddagen. Mohahahaha. 

Luggfunderingar

Det var längesen jag avlade någon rapport om miniluggen. Kanske för att den inte är så mini längre? Nedan kan ni skåda ena sidan av mitt huvud inklusive minilugg fram och minilugg sida. Funderar starkt på att klippa en ordentlig vanlig lugg istället så att det inte längre behöver se ut som en misslyckad klippning.

Hästdrömmar

En dröm håller på att förverkligas. Jag ska troligen börja rida!

När jag var liten var hästar absolut inget för mig. Visserligen älskade jag djur, men att rida kändes helt enkelt väldigt ointressant.

På senare år har jag däremot börjat drömma om att lära mig detta. Att sitta på en hästrygg i en snårig skog eller på en stor äng verkar vara den optimala frihetskänslan på nåt vis. Dessutom är hästar så otroligt vackra.

Men hur ska en vuxen kvinna med absolut noll kunskaper om detta djur kunna lära sig rida?

På väg till lillens förskola passerar vi dagligen ett stall som ser urmysigt ut. Gick in på deras hemsida för att se vad de erbjöd men jag förstod inte riktigt om de hade något som skulle passa mig.

Sen visade det sig dock att en kompis till mig rider där och hon berättade att det finns nybörjarkurser för såna som jag - vuxna och okunniga. Hurra! Så om allt klaffar med Pettsons schema och min framtida arbetssituation kommer jag, JAG, att börja rida där i november. Är så lycklig...

Sov sött

Har inte blivit så mycket bloggande för min del de senaste dagarna. Problemet är inte att jag inte har haft tid. Sanningen är den att jag har haft hur mycket tid som helst, jag har bara prioriterat andra saker. Eller jag har prioriterat EN annan sak närmare bestämt. Sömn. 

Att få helt egen tid utan lillen och Pettson då och då, är en enorm lyx och väldigt nödvändigt och välbehövligt för mig. Igår fick jag en hel dag för mig själv medan grabbarna var på förskolan. Och givetvis passade jag på att sova.

Jag gick visserligen upp och åt frukost ihop med dem och vinkade av dem på föris. Men sen, strax efter nio, kröp jag ner under mitt varma duntäcke igen. Jag njöt nåt enormt bara av tanken på att jag hade flera timmar framför mig där jag, om jag ville, skulle kunna ligga i sängen hela tiden (småbarnsförälderssömnbrist). Nu gjorde jag naturligtvis inte det, men jag slumrade till ett litet tag i alla fall.

Dock är det säkert väldigt ointressant för er att läsa om min sömn. Ska försöka dra ner på inläggen om detta. Nu - mer sömn.

Två dagar

Så lång tid tog det innan lillen blev sjuk efter att ha börjat på föris. Ser med spänning fram emot fortsättningen av den här hösten.

Nu - klappa febrig son på svettig rygg.

Total renhetskänsla

Har aldrig känt mig så ren i munnen som jag gör just nu! Jag tror ta mig sjutton att det var värt de där 1385 kronorna för att uppnå den känslan. Det var minsann inget futtigt femminuters-besök heller. Nä, en hel timme var jag hos en underbart trevlig kvinna som slipade, putsade och rent ut sagt slet bort plack och tandsten ur min mun. Sen visade hon på ett väldigt pedagogiskt sätt hur jag ska rengöra mina tänder i fortsättning. Hon förklarade även att det är mitt saliv som gör att jag får så mycket tandsten och att jag alltså inte behöver ha alltför dåligt samvete över att jag har borstat tänderna för dåligt. Skönt.

Om ett år kommer jag att bli kallad igen. Då ska jag läsa det här blogginlägget innan jag går dit, för att påminna mig om att det visst kommer att vara värt den där dryga tusenlappen (som jag egentligen skulle vilja lägga på annat) för att få en helt ren mun. Tack Folktandvården.

Tandläkaren - en utvärdering

Tänkte berätta hur det gick idag. Besöket blev väldigt kort, vilket var synd eftersom jag tycker att det är så spännande att vara där. Tandläkaren tittade nog ungefär en minut i min mun och en halv minut på röntgenplåtarna (730 spänn tog han förresten för det). Jag hade inga hål och han berömde mina tänder och sa att de var mycket bra. Däremot rekommenderade han mig att gå till en tandhygienist för att ta bort tandsten och "lära mig att borsta tänderna" som han sa. Tandköttsinflammation löd diagnosen. Jaha, gärna för mig. Spännande det också.

Sen fick jag veta hur mycket det kommer att kosta.

Är fortfarande i chock.

Pettson köpte ett par nya löparskor igår och i samband med det sa han att jag också skulle unna mig nåt den här månaden. Jag får unna mig att gå till tandhygienisten. Kommer nämligen inte att ha råd med någon mer lyx efter det på ett bra tag. 1385 kronor kostar det att slipa bort gamla matrester och lära sig att borsta tänderna. Tänk på det när ni borstar tänderna i fortsättningen gott folk! Det lönar sig att göra det ordentligt i tid, så att du slipper låta någon annan göra det åt dig i framtiden.

Tandläkar-icke-skräck

Imorgon ska jag till tandläkaren. Det var säkert minst tre år sedan jag var där sist, och tro mig - det beror inte på att jag är rädd. Snarare har det med ekonomi att göra (hutlösa priser). Nä jag tycker faktiskt om att gå dit, något jag misstänker att de flesta andra inte gör. Det är intressant att höra dem prata och se dem gräva runt och undersöka i min mun. Kanske beror denna icke existerande tandläkarskräck på att jag inte har haft så mycket problem med min munhälsa hittills. Typ hål och sånt.

Var till och med inne på att utbilda mig till tandsköterska under ett svagt ögonblick för några år sedan. Efter ett tag insåg jag dock att även sådana arbetar inom vården. Och vården och jag går inte hand i hand precis. Får svimningskänslor bara av tanken på sjukhuslukt, blod och läkarrockar, vilket faktiskt förekommer även hos tandläkaren.

Nä, nog för att jag gillar att gå dit nån gång vart tredje år men att jobba där... Då finns det bättre rustade personer.

Dagis -> föris

Har tänkt en del på det här med förskola på sista tiden. Inte så konstigt kanske, när vi har varit på föräldramöte och fått en massa info om inskolning och vad som ska med första dagen (har precis införskaffat påstrykbara namnlappar till kläder, det ni).

Gick ytterst lite på dagis som barn och har inga direkt positiva minnen därifrån. Därav känner jag mig något nervös... Pettson däremot älskade tydligen att gå på dagis. Hoppas innerligt att det är nåt som kommer att gå i arv till lillen. Han känns i alla fall som en betydligt mer social person än vad jag var som liten. Det bästa jag visste var nämligen att sitta ensam på mitt rum och leka helt själv i lugn och ro. Något som kan vara svårt med 79 andra barn på samma förskola.

Apropå det här med ordet dagis. Jag brukar försöka vara noggrann med att säga förskola om jag inte pratar om när jag själv gick där, för då hette det dagis. Men så hörde jag förkortningen "föris" som kanske skulle kunna funka som ett substitut? Det är nåt med det där att sätta "is" efter ord. Verkar tilltala de flesta småbarnsföräldrar. Eller i alla fall de som gillar att prata bebisspråk. Suris, nappis, snuttis, tuttis... Föris.

På't igen

Jaha, om jag skulle ta och försöka ge mig på det här igen. Bloggandet. Känner nämligen på mig att jag snart kommer ha lite mer tid att ta död på. Lillen ska börja förskolan och jag kommer därmed att gå ifrån att vara mammaledig till att bli arbetslös. Eller arbetssökande? Har aldrig riktigt förstått skillnaden. Jag är iallafall inte "mellan två jobb" som vissa så käckt väljer att uttrycka sig.

Så... Hojta om ni behöver hjälp med nåt! Jag kan spela lite fiol, dansa lindy hop eller rabbla några franska verb om du skulle vara intresserad.

Semesterlunken

Jag har semester - likaså bloggen. Vi får se om den kommer igång igen när jag är tillbaka i verkligheten, men just nu softar vi. Och lillen badar.

Viktiga funderingar på kvällskvisten

Hade svårt att somna igår. Låg och tänkte på en massa saker och kunde helt enkelt inte slappna av på grund av allt surrande i huvudet. Jag hörde en gång nån som sa att du alltid bör ha ett anteckningsblock liggandes vid sängen, så att du kan skriva ner viktiga saker du kommer att tänka på innan du somnar. 

Nån gång där i mitt snurriga sömn/vaken-tillstånd igår måste jag ha tänkt på nåt riktigt viktigt. För jag minns att jag plockade fram appen "anteckningar" på mobilen och försökte printa ner mina funderingar. Vaknade sedan till efter en stund och skrev lite mer, eftersom jag ändå hade telefonen i handen. Nedan kan ni se den oumbärliga anteckningen. Fritt fram för egna tolkningar.

Katten min

Visst är han en riktig skönhet Viktor? Igår satt han mittemot mig vid köksbordet när jag fikade, bra sällskap. Sen tog han sig en liten promenad ute på fönsterblecket. Vi var livrädda att han skulle ramla ner, men han backade fint tillbaka när han hade jagat lite flugor.

Hemmagjord mjukglass

Har ni testat Arlas mjukglass som man gör själv? Det har vi. Blev ganska besvikna faktiskt. Vadå mjukglass liksom? Hade lika gärna kunnat köpa en vanlig vaniljglass, den smakade precis så. Och konsistensen var inte speciellt mjukglassig över huvudtaget. Kanske lät vi den vara inne i frysen för länge så att den blev för hård? Testar ikväll igen och hoppas på bättre resultat... Men än så länge känner jag... Nä... Flopp!

Olikheter och likheter

Att lillen är en mix utav två ganska olika personligheter märks rätt tydligt. Exempelvis älskar han att vara utomhus, precis som Pettson, men han ogillar att bada, precis som jag. Han blir ofta varm som sin pappa och är inte så förtjust i fisk, vilket jag inte heller är. Vissa saker har han ärvt från båda, till exempel kärleken till djur. Hundar, katter, fjärilar, hästar, får... Och så kor förstås, favoriten.

Utseendemässigt är det ganska olika vad folk tycker. Han har fått lite av båda (såklart). Men när jag jämför med bilder på mig själv i hans ålder, råder det inte direkt nån tvekan om att han är min pojk.

Sommarnjutning

Dagens bästa; att sitta i skuggan under ett knarrande gammalt äppelträd samtidigt som jasminbusken spred sina ljuvliga dofter i vinden, rätt in i min näsa.

Till dig som just har fått barn:

Inte för att jag vet om det finns några sådana som läser den här bloggen (det är inte så många personer överhuvudtaget som går in här om jag ska vara ärlig). Men i alla fall. Jag läste ett fint blogginlägg som handlar om att fastän det kan kännas väldigt jobbigt när den där lilla skrutten precis har landat i ens famn, blir det bättre sen. Jag om någon kan skriva under på att detta är sant. Läs inlägget på bloggen "Att vara någons fru" HÄR.

Kattens bästa sovplats

Bilden nedan fotade jag i morse, men den skulle kunna ha varit tagen vilken morgon som helst. Viktor, eller Vava som lillen kallar honom, ligger nämligen alltid och sover vid mina fötter. Så himla mysigt! Fryser jag minsta lilla om tårna, är det bara att sticka in dem under hans varma och lena päls. Han låter sig aldrig skrämmas iväg utan ligger snällt kvar och värmer upp mina istappar till tår.

Vi hittar honom sällan vid Pettsons sida av sängen. Där ligger han bara om ingen av oss är där. Tror att Pettson är lite för flaxig för Viktors smak. Sen tycker han inte om när lillen är i närheten heller. Särskilt inte när han skriker eller försöker klappa honom. Då blir hans ögon lite större och svartare och öronen åker en aning bakåt.

Ps. Status just nu: Vava ligger och sover i soffan, strax bredvid mina fötter. Besatt? Ds.

Klädvalet

Han börjar bli stor, lillen. Har redan en stark vilja, vilket han ofta klargör. Till exempel vill han gärna bestämma själv vilka kläder han ska ha på sig. Idag blev det flanellskjorta och kalsongkorta shorts. Fin kombo. Han verkar gilla skjortor. Färg och mönster går också hem. Härom dagen lät jag honom plocka fritt i klädlådan vilket resulterade i att han hade på sig svartprickiga strumpor, gröna byxor med ränder, ett leopardmönstrat linne samt en "lusekofta" i blått och vitt. Fashion.

Ingen frukost ihop inte

För att vi ska få sova ut lite nu under sommaren, har jag och Pettson bestämt oss för att ta lillen varannan morgon. Det är liksom inte så jättekul att gå upp runt klockan sex precis varenda dag.

Detta medför dock att vi numera aldrig äter frukost tillsammans. Tråkigt. Idag sågs vi inte alla tre förrän vid lunch. Jag sov till tio och då gick pojkarna direkt och lade sig igen, trötta efter den tidiga morgonen.

Varför är alla barn så himla morgonpigga? Även dem med morgontrötta föräldrar? Ja ja. Han blir ju tonåring så småningom.

Fin kombo

Älskar kombinationen av saker i vårt sovrumsfönster just nu. En borrmaskin på laddning, en flamingo i glas, en vacker hortensia och en knallrosa sko som ska solblekas en gnutta.

Sju år sen jag frågade om vi var tillsammans

Det var sommar och Stockholm och hålla-varann-i-hand. Vi satt på ett litet ställe i Gamla stan och du svarade ja. And that's all I have to say about that.

Resultatet

Så här blev det när de fyndade lakanen kom på plats. Mysigt. Inatt premiärsover han även med den nya pyjamasen.

Skatan som dog

Såg precis en skata bli ihjälkörd mitt framför ögonen på mig. Usch vad hemskt det var! Inte för att jag är nåt stort fan av skator, snarare tvärtom, men det var ändå väldigt ledsamt att se. Så levande ena stunden och sen bara pang död. Jättedöd. Huvudet avhugget av en bil. Uhh.

Realisation

Kan berätta att det är rea på stan nu om nån skulle ha missat det. Fyndade ett väldigt fint bäddset till lillens säng, samt en mysig pyjamas som han kommer att sova gott i. Hittade även ett linne till honom (i leopard, givetvis) och två par shorts till Pettson. Vad det blev till mig? Endast ett solpuder (som inte var på rea).

Ps. Tycker ni att pyjamasen är tjejig? Funderar på att rensa hans garderob från allt rosa och annat som kan uppfattas som tjejigt efter alla kommentarer i stil med "vilken söt liten flicka" vi har fått de senaste dagarna. Kan det bero på håret? Eller att han hade röda gummistövlar på sig idag? Nä vet ni vad - mer färg åt folket! Ds.

Landet-lyx

Vilken lyx det är att bo på landet och bara kunna gå utanför dörren och plocka världens finaste blombukett. Jag och lillen tog en promenad igår för att spana på kossor och får, då jag plockade den ena sorten efter den andra längs vägarna. Efter halva rundan blev vi mer eller mindre omkullkastade av ett extremt ösregn men som tur var försvann det nästan lika fort som det kom.

Minilugg gone wild

Det blåste en hel del ute idag vilket fick min minilugg att bli lite sådär lagom crazy. Likt en gloria stod den så fint runt mitt huvud.