Det där med blå mjölk

Just nu har vi av någon outgrundlig anledning blå mjölk (LÄTTMJÖLK!?) hemma. Blå mjölk kan vara något utav det vidrigaste som finns i dryckesväg. Åtminstone om man som jag är van vid den feta, röda mjölken. Jag hade hellre köpt grädde och hällt i mig än den där lättmjölkstjofräsen, det lovar jag dig.

Den är liksom som vitt vatten! Så utspädd att den är på gränsen till genomskinlig, nästan som spökvatten (=när man häller upp vatten i ett glas som tidigare innehållit mjölk).

Vet egentligen inte vad jag vill säga med det här. Kände bara att jag var tvungen att få utlopp för min ilska jag känner varje gång jag öppnar kylen numera. Blå mjölk liksom? Vilket himla hån.

En dag i fyndens tecken

Ett par skinnsandaler, ett superfint cirkus-tyg, två dukar, en lampa, en rejäl picknickkorg, två tavlor och två koppargrytor under femhundralappen. You gotta love second hand.

Kom dit vid öppning, gick runt alldeles ensam i en timme (nåja, ensam och ensam, det var såklart en massa andra där men ingen som var i mitt sällskap) och kunde sakta men säkert finkamma varje avdelning efter de allra bästa sakerna. Egentligen var jag bara på jakt efter en vagn. En sunkig gammal sulky som jag kan klä om och använda till lillen i sommar. Men det är ju så där med second hand. Det går liksom inte direkt att leta efter nåt speciellt. Man får ta de fynd som dyker upp helt enkelt. Och idag är jag hur nöjd som helst, trots att jag står utan vagn.

Vi måste prata allvar du och jag

En sak ska du veta lille vän; följer du med ut på balkongen för en kvällsvattning av blommorna, får du också se till att följa med in när vi är klara. Annars får du räkna med en natt på balkongen med tillhörande toalettbesök på mattan och sovplats under blomsterbänken. Så är det bara.