Blomma om och om och om och om...

På alla blom-sajter jag har läst något om våreld, står det att det är en typisk slit-och-släng-blomma. När den har blommat över, slänger man den och köper en ny helt enkelt. Den kan tydligen inte blomma om. Men det har jag precis överbevisat. Min lilla våreld köpte jag för åtskilliga månader sedan. När den hade blommat över tog jag bort allt som var dött, alla grova blad längst ner och nya skott högst upp. Sedan var det bara att vänta. Och nu blommar den igen, ha! Inte samma färg på blommorna visserligen men vad gör det?

Skymning i Visby

Det har varit lite bildtorka här på sistone tycker jag! Lägger därför upp några bilder från en av förra sommarens finaste kvällar. Jag och Cammen var i Visby i tre dagar och frossade i barndomsminnen. Första kvällen var det fantastiskt fin solnedgång när vi satt nere vid strandpromenaden. Helt plötsligt kom det några surfare och paddlade ut, fastän det var helt vindstilla. Vad håller de på med, tänkte vi. Det visade sig att de väntade på svallvågorna från färjan som snart skulle lägga till i hamnen. Jag föreställer mig att detta var något de gjorde vid samma tid varje kväll hela sommaren. Fint.

Min alldeles fantastiska Cammen.

En helg i idrottens tecken

Jag är ju inte direkt känd för att gilla idrott men i lördags var jag med om en riktigt fin sportupplevelse. Jag fick, på Stockholms stadion, se flera människor springa i mål efter en 4,2 mil lång löprunda. Vilken sjuk himla känsla det måste vara att springa in där på arenan och höra sitt namn i högtalaren och publikens otroliga ljubel. Jag fick bland andra se den kvinnliga vinnaren komma i mål och få sin krans av två folkdräktsklädda tjejer. Wow!

Och nu har jag och Pettson tittat på finalen av Mästarnas mästare, också det en härlig idrottsupplevelse. Att Stenmark vann var helt rätt! Nio guld och nio silver under tävlingens gång. Han var så himla värd segern.

Så vad blir nästa steg? Ut och löpträna för att kunna anmäla mig till ett lopp? Nja... Nån måtta får det va. Det är ju ändå mig vi talar om!

Snoka på!

Det är lite intressant det här med bloggar och besökare. Jag vet att ni besöker min blogg, exakt hur många ni är som gör det och vid vilken tidpunkt. Jag vet till och med vilka webbläsare ni använder. Men jag har egentligen ingen aning om vilka ni är. Förutom några kommentarer då och då, får jag inte så mycket respons från er läsare. Inte ens en tiondel av besökarna lämnar ett avtryck här. Det är ungefär som att ha ett Facebook-konto utan att nånsin uppdatera sin status, kommentera andras statusar eller lägga upp bilder. Man snokar helt enkelt. Tittar in ganska ofta "det kan ju ha hänt nåt sen i förmiddags", skrattar åt någon knasig bild en gammal granne lagt upp, eller tänker "jaha, där ser man, nu har hon gått och förlovat sig".

Missförstå mig inte - jag äääääälskar att ni snokar runt på min blogg. Jag gör precis samma sak nämligen. Har en lista på olika bloggar jag besöker dagligen. Antal gånger jag har lämnat kommentarer: Max tre. Jag är helt enkelt inte den typen som kommenterar. Är mer utav en snok.

Så nu vet ni hur jag känner. Är jätteglad för besöken, ännu gladare för kommentarer såklart!

Pannkakskastet

Jag har många drömmar. En av mina drömmar är att jag ska kunna kasta mat, som jag steker, högt upp i luften. Övar oftast på pannkakor. Nedan ser ni en film där jag vänder en pannkaka i luften. Vad tycker ni? Svara ärligt... Ser kastet okej ut eller känns det bara hopplöst mesigt?

Vänder på dygnet, hej å hå

Idag sov jag extremt länge. Exakt HUR länge kommer jag inte att avslöja. Tror att några personer eventuellt skulle få en chock och kanske svimma om jag berättade. Det borde inte vara lagligt att sova så här länge. Nån måste stoppa mig. Men hur?

Grejen är den att jag vet precis vad det beror på. Det beror på Pettsons arbetstider. Även om jag själv har långt ifrån ett skift-arbete, sugs jag liksom med av hans vanor och tider. Igår till exempel. Gick och la mig vid tolv tror jag, läste en timme för att försöka framkalla trötthetskänslor, släckte lampan vid ett och var pigg som en lärka. Helt omöjligt att slappna av. Sen låg jag där och funderade över livet i allmänhet och vad Pettson gjorde på jobbet i synnerhet.

När Pettson kom hem vid nio i morse, hade det varit helt ypperligt för mig att gå upp. Problemet var bara att det kändes som om jag hade sovit i två timmar. Max. Så vad gör man när ens extremt nattjobbs-trötta man kommer och kryper ner och lägger armen om en? Somnar om såklart! Vill dock förtydliga att jag inte lägger nån skuld på Pettson i den här frågan. De dåliga sömn-vanorna är bara mitt eget fel.

Känner mig lite som en hamster. Springer i hjul på nätterna och snusar i mitt lilla bo på dagarna. Dags att inse att jag är en helt vanlig människa.

Sjöng mig glad!

Den här dagen började riktigt uselt. Var tvungen att fatta en massa jobbiga vuxenbeslut (varför kan man inte stanna vid sju års ålder??!!) och hade lite otur med vissa grejer. Kändes som om jag aldrig skulle bli glad igen. Typ. Sen hittade jag några noter vi övade på igår med kören, satte på lite musik och började toksjunga! Med sån där riktig skrikröst som man bara använder i duschen, om ens då. Och det kändes som all skit bara flög ur mig och kvar fanns bara lycka och glädje. Flum flum men ack så sant. Sången är mitt stora glädjeämne här i livet.

Vill ni veta vilken killes låtar det var jag började sjunga på? (Och fortfarande nynnar på i denna stund...) Klicka HÄR!

Gröna fingrar?

Det är knepigt det här med orkidéer. Man får höra än det ena än det andra rådet om hur man ska sköta dem. Doppa varannan vecka, ge en tesked vatten, strunta i att vattna... Vi har testat olika grejer på olika blommor, sällan med något lyckat resultat.

På sistone har vi slutat bry oss om dem och bara vattnat lite då och då. Ibland har det säkert gått veckor utan att de har fått släcka sin törst. Tydligen är det här ett framgångskoncept, eftersom två av våra orkidéer snart kommer att stå i full blom! Och då tänker jag... Visst måste det vara så att vi har lite gröna fingrar i alla fall?

Mitt bästa orkidé-tips: Strunta i alla tips!

Förbarma er!

Kära bloggläsare: Förbarma er över våra stackars tomatplantor! Vi planterade alldeles för många och har varken tillräckligt med plats eller krukor för att kunna ta hand om alla. Vore så himla synd att behöva slänga dem och tänk vad trevligt för er att få lite tomater i slutet av sommaren. Se så! Kom hit och hämta en planta eller två! Det finns både busktomater och vanliga att välja mellan.

Vi vill ha ett hem!

Dagens chokladiga tips

Sprang på den här nya chokladen från Marabou i helgen. Lite skeptisk först men var naturligtvis tvungen att prova. Jag menar, banan och choklad är ju faktiskt en klassiskt bra kombination och lite kokos på det kan väl aldrig skada? Nej då. Det var en mycket trevlig smakupplevelse som jag med största sannolikhet kommer att uppleva igen. Så här ser den ut:

En tom förpackning som tidigare har innehållit choklad.

Ett par livsnjutare

Att jag gillar rosa är väl inte nån direkt hemlighet. Det har jag i princip alltid gjort. Därför blir jag så klart glad när jag märker att även katterna gör det! Så fort vi har bäddat sängen, ska båda två genast hoppa upp och gosa ner sig i det knallrosa överkastet. Det ser ut som om de ligger i ett rosa, fluffigt hav och bara njuter...

Tror inte för ett ögonblick att deras fascination har något som helst att göra med de mjuka, stora duntäckena, eller att de får vara i fred i sovrummet. Är helt övertygad om att det är färgen som lockar.

Siri och Viktor, våra håriga små barn.

En halvovanlig lördag

Tre saker jag har gjort idag som jag vanligtvis inte gör på lördagar (men som har varit ytterst trevliga):
- Gått upp klockan åtta.
- Umgåtts med min ena storebror.
- Tagit en fyra timmar lång promenad.

Och nu hoppas jag på kaffe på en filt med Pettson. Fast det är ett helt vanligt lördagsnöje. Tjipp.

Vicke-Vire

Vår lille vindögda katt är inte den mest kelna man kan hitta. Men jag har "tvingat på honom" lite mer kli på magen än vanligt på sistone och nu är han som en helt ny katt. Kan till och med ligga och gosa i knäet!

Spana in likheten med bilden i högerspalten!

Inspiration/jobb

Det är lite märkligt det här med att ha ett "konstnärligt yrke". Att skriva, precis som att måla, dreja eller baka, handlar om att skapa. Vissa dagar är det svårt att skapa. Det händer ingenting. Man sitter och stirrar på en tom skärm. Orden vill inte komma ur huvudet, genom fingrarna och fram på skärmen. Det handlar om inspiration.

Jag är en typisk sådan människa som måste känna inspirationen komma flödande för att jag ska kunna jobba. Känner jag inte så, får jag nog efter två minuter och går in på Facebook istället. Men så läste jag nåt så himla bra på Alex Schulmans blogg:

"Men. Inspiration är för amatörer, som Jan Guillou brukar säga. Att skriva är inte något man ibland har lust med och ibland inte har lust med. Att skriva är ett jobb, precis på samma sätt som det är ett jobb för en bonde att mjölka en ko. Det handlar inte om inspiration! Det handlar om hårt arbete, koncentration. Att ge sig fan på att producera!" (Läs hela inlägget här.)

Och det stämmer ju! Idag är en sådan dag när jag känner absolut noll inspiration. Jag erkänner för er här och nu att jag fortfarande sitter i pyjamas och morgonrock fast att klockan har passerat ett. Redan när jag gick upp, kände jag dålig-inspirations-vibbar. Jag försökte framkalla panikkänslor genom att tänka att jag snart har deadline, men det hjälpte inte.

Så jag beslöt mig för att prova att skriva ändå. Och vips hade 1700 tecken tagit form på typ 40 minuter. Utan någon som helst inspiration alls.

Har hört att vissa författare verkligen kör med kontorstider. De sitter alltså och skriver intensivt på sin bok mellan klockan åtta och fem varje dag. Vare sig de vill eller inte. Snacka om att golva inspirationen. Men det kanske är precis det man måste göra för att komma nånvart?

Det där med å jobba hemifrån...

Jag har, som några kanske redan visste, börjat jobba så smått. (Ja, ni läste rätt). Hemma vid vårt 50-talsskrivbord och i sällskap av två sömniga katter, sitter jag och försöker knåpa ihop diverse små texter som jag så småningom kommer att bli avlönad för. Det kallas visst för frilans.

Att jobba hemifrån låter säkert oerhört skönt i mångas öron. Och jag kan inte göra annat än å hålla med. Till största del i alla fall. Det ÄR skönt att bestämma sina egna tider. Det ÄR skönt att kunna äta lunch på sin soliga balkong. Och det ÄR skönt att, om man nu skulle vilja, jobba i pyjamas.

Men även solen har sina fläckar. Saker jag hittills har upptäckt som svåra:
- Att gå upp i tid.
Skulle eventuellt behöva ha sån där väckning som de har på hotell, när någon ringer till en vid en viss tid. Till den fasta telefonen såklart. Då skulle jag nämligen bli tvungen att gå upp, eftersom vår enda fasta telefon är stationerad i vardagsrummet.
- Att ta lagom långa lunchpauser.
Risken är att den där tiden på balkongen lätt blir något längre än vad den borde, tack vare (på grund av?) sol och något bra program spelandes på radion.
- Att motstå frestelser.
Facebook, bloggar, mejl, katterna, städning (!), Pettson, TV, växter, bakning, bokläsning, tupplurar, promenader, fika, vänner, telefonsamtal... Oh my God. Listan kan göras hur lång som helst. Funderar på att blocka vissa sidor på internet, typ min blogg. För det här håller inte. Nu MÅSTE jag jobba!

Räkna med fler inlägg i det här ämnet framöver.

Omplantering pågår

Så var det då dags för den årliga utplanteringen av tomatplantorna. I år körde vi på budgetalternativet och köpte papperskorgar på IKEA för 19 kronor styck istället för krukor på Blomsterlandet för 130 kronor. Ganska så smart om jag får säga det själv.

De nåååååågot trötta små plantorna har nu alla möjligheter att växa till sig och få ett ypperligt liv på vår balkong tillsammans med murgröna, pensé och pelargon. Pettson har tidigare nämnt att balkongen kommer att förvandlas till en djungel över sommaren. Det återstår att se.

Rådjurspresent!

Titta vilket fantastiskt rådjur jag fick av C och M i examenspresent! I bakgrunden skymtar våra tomatplantor... Snart dags för omplantering tror jag bestämt!

Berör detta känsliga ämne än en gång: Solsidan

Såg precis att fyran ska börja reprisera Solsidan. Oh my. Kanalens självförtroende går inte att ta miste på. Följande text från januari i år hittade jag på tv4.se:


"- Solsidans succé är historisk för TV4. Ingen komedi har varit i närheten av de här tittarsiffrorna under 2000-talet, på någon kanal. Solsidan fångar vår tid på ett helt unikt sätt, och det är tydligt att svenska folket tagit serien till sitt hjärta. Det är helt makalöst underbart!, säger Åsa Sjöberg, programdirektör TV4.

(...)

- Tittarnas enastående mottagande av Solsidan stärker vår vision både för söndagarna och för svensk humor. Vi tänker fortsätta satsa stort på svensk humor och komedier framöver, säger Åsa Sjöberg". 


Detta får mig att fundera över en sak... Det står att fyran tänker satsa stort på svensk humor och komedier framöver. Att sända repriser av program som visades för typ ett år sedan, är det att satsa stort? Nej... Kom igen nu fyran. Bättre kan ni.

Hela "artikeln" finns att läsa här.

Stackars lilla krake...

Såg en film i helgen som gjorde att jag höll på att kissa på mig av skratt. Klicka på play om ni också vill se den!

Måndagsseg

Det är möjligt att alla känner så här... Men är det inte oooooooootroligt segt att komma igång på måndagar? Helgen har liksom inte lämnat kroppen... Man har precis kommit ner i varv och vill inget hellre än att picknicka på Rosendal eller gå på loppis i Enskede. Men så är det måndag. Gäster-har-åkt-hem-och-tråkigt-väder-måndag dessutom.

För att motverka deppiga måndagskänslor: Rabarberpaj, vaniljsås och kaffe! Och plötsligt känns allt lite bättre.

Besök från Västkusten

Denna helg har vi besök av den här vackra damen i rosa och hennes make! Visst är klänningen fin? Hon sydde den alldeles själv (med lite hjälp av sin syster). Tyget kommer från second hand. Så coolt! Tycker att vi var supersnygga ihop...

Nu ska vi turista! Igår hade vi buss-dag, nu blir det spårvagns-dag. Tjingeling!

Foto: brollop.grahnat.se

Ofrivillig paus

Ända sedan igår har bloggen strejkat. Jag tar det som ett tecken på att jag inte ska blogga så mycket just nu.

Google-glädje

Jag blir så oroligt glad när jag ser att någon har googlat på "rådjurskruka" och hittat till min blogg. Kärlek!

(Här kan ni se min rådjurskruka).

Två NÄSTAN helt ormfria månader i Thailand

På Christer i P3 sändes en ormspecial igår, vilket så klart fick mig att tänka på min bästa ormhistoria. Den utspelar sig när jag och Pettson spenderade två månader i ormtäta Thailand. Jag tänkte på ormar största delen av dygnet och tvingade Pettson att lysa med ficklampa under sängen varje kväll för att kontrollera så att det utan tvekan var ormfritt. Pettson ville gärna gå på orm-zoo men jag VÄGRADE! De enda ormarna vi såg under resan var de som låg döda längs vägarna.

Men... Så kom näst sista veckan. Vi var i Khao lak och hade det gott. Där hade vi hyrt en moped som vi tog oss runt med. Eftersom jag aldrig hade kört moppe innan, tänkte vi att det skulle vara kul för mig att testa en gång. Sagt och gjort. Jag körde iväg lite halvvingligt, Pettson satt bakom mig. Efter några hundra meter händer det som inte får hända. EN ILLGRÖN, TVÅ METER LÅNG ORM RINGLAR UT FRAMFÖR MOPEDEN! Jag får minst sagt panik och blir som paralyserad. Första gången på en moppe liksom... Istället för att bromsa gasar jag extra mycket och är fem centimeter från att köra över den. Tack och lov blir den rädd för motorljudet och hinner precis undan.

Efteråt kunde jag inte prata på en lång stund. Jag bara hyperventilerade. Har inte varit i Thailand sedan dess.

Doktor Westerlund

Har letat som en tok efter en gammal hederlig Doktor Westerlund (Rosengeranium). Farmor hade alltid sådana och jag minns att jag tyckte att det var så häftigt att en växt kunde vara nyttig. Bara gnugga lite på bladen och lukta på fingrarna så mår du bättre!

Efter att ha gått in i varenda blomsteraffär jag passerat, hittade jag den till slut hos Karin på Gudrun Sjödén i Gamla Stan. Perfekt! Nu står han så fin i vårt köksfönster och sprider väldoft. Pettson tyckte att det var ett väldigt roligt namn på en växt och fällde kommentarer som "Nämen, är Doktor Westerlund på besök" och "Vi har glömt att duka till Doktor Westerlund".

Precis vad jag behövde!

Idag kom Pettson hem med nåt oväntat som gjorde mig väldigt glad!

Tack baby!

Sneak peek

Snart ett år som gifta! Vad passar bättre än att inspirera blivande brudpar med ett stort reportage om vår bröllopsdag. Hildas fantastiska bilder och en käck text av mig finns i en butik nära dig från och med imorgon. Här får ni en liten tjuvkik!

En turist-anekdot

Nu när jag ändå är inne på ämnet turism, kan jag inte låta bli att dra en liten anekdot. Jag och Pettson spenderade två månader i Thailand för några år sedan. Oh så gott. Sista veckan bodde vi i Bangkok, där vi shoppade, sydde upp kläder, åt finfin mat och gick på bio för ynka 20 kronor.

En dag åkte vi till det berömda templet. Vi hade hört från flera håll att tuk-tuk-förarna i det området är extra luriga och bara vill köra en till deras "släktingar". Därför gick vi ett par kvarter bort från templet när det var dags att bege sig därifrån igen. Nu borde det väl ändå inte vara några problem att ta en tuk-tuk? Eftersom vi var lite shoppingsugna, beslöt vi oss för att prova ett nytt köpcentrum som vi hade blivit tipsade om. Tuk-tuk-föraren körde iväg efter att vi hade gett honom rätt adress, men efter en stund började han se något osäker ut och vände sig om till oss och fick fram några meningar på knagglig engelska, typ; It's burn. Fire. It's gone. Burn down.

Här började mina varningsklockor att ringa rejält. Typiskt! Jag visste att vi inte skulle ha hoppat på en tuk-tuk i det området! Nu kommer han säkert att köra oss till nån helläskig gata och kräva oss på pengar. Jag blev så arg. Totalt rasande. I ren frustration tvingade jag honom att stanna mopeden så att jag och Pettson kunde hoppa av. Utan ett ord eller minsta lilla betalning för den sträcka vi hade åkt, stegade vi raskt därifrån. Ha! Ingen lurar oss.

Efter mycket om och men kom vi till sist fram till rätt adress. Vad vi hittade? Ett nerbränt köpcentrum.

Turister - jag bara älskar dem

I takt med att solen lyser längre och längre på dagarna, invaderas Stockholm av turister från världens alla hörn. Och det är ju alldeles fantastiskt! Komsi komsi, staden är som bäst nu på vårkanten. Egentligen är även jag turist i Stockholm. Ohh, I'm an alien, I'm a legal alien. I'm a lantis in Stockholm.

Varje gång jag ser en turist, vaknar en alldeles speciell sida av mig till liv. Jag bara måste hjälpa till! Kan inte hejda mig! Ser jag en förvirrad turist med en karta i handen, vill jag inte göra nåt annat än att rädda denne. Det behöver inte ens vara en förvirrad turist. Jag vill helst prata med alla! "Var kommer ni ifrån? Har ni varit här tidigare? Är det något särskilt ni är intresserade av? Vill ni ha tips? Tunnelbanan? Den hittar ni där framme!" Jag bara älskar att få känna mig behövd! Och att dessutom få briljera lite med mina kunskaper är inte fy skam det heller.

Tyvärr tror jag inte att "gästvänlighet" står överst på listan i de utländska guidböckerna, när det kommer till svenskens mest kända egenskaper. Synd tycker jag. Kan vi inte försöka bli lite mer som folket i Thailand? Där kunde man inte ens nudda sin karta i handväskan innan någon vänlig själ stod redo att förklara vägen till närmsta marknad eller orm-zoo.

Ta er en funderare över det här ikväll gott folk! När hjälpte ni senast en förvirrad turist?

Eric Saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaade

Tycker att det är intressant att följa utvecklingen av folks uttal av Eric Saades efternamn. När han "slog igenom" förra året hörde jag inget annat uttal än Sade, det lät alltså som om det stavades med ett a. Som jag själv skulle utgå ifrån att det uttalades.

Men nu envisas alla med att säga Sa-ade, eller typ Saaaaaaaaaaade. Det blir ett alldeles för långt a, folk kan inte kontrollera sig och istället låter det som om de har hakat upp sig! Otroligt irriterande om ni frågar mig.

Beslöt mig för att googla detta. Måste få klarhet i frågan. Vad är tanken? A eller AAAAAAAAAAAAAAAA? Följande gick att läsa på expressen.se:

"Stjärnan var mycket glad åt förstaplatsen i tävlingen.

- Jag kommer inte gå och lägga mig ikväll, sa Eric Saade som också berättade hur hans namn ska uttalas.

- Det stavas med två a och ska uttalas med två a."

Expressen känns i detta fall som en mycket pålitlig källa och hädanefter kommer även jag att vara en sådan människa som säger Saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaade. För vad är egentligen skillnaden mellan ett och två a? Det ÄR svårt att säga två a. Prova själva. Saade. Saade. Saade. Saaaaaaaaaaaaaaaaaaade. Oundvikligt att inte haka upp sig på denna extra bokstav.

Ja ja. Tjingeling!

Nja...

...ett fritidsintresse blir nog tråkigt i samma stund som det blir ett måste. Lilly - tänk nej.

Tänk om...

...skrivandet fick bli en hobby och att jag istället började jobba med något av mina fritidsintressen?

Ett nytt odlingsprojekt...

Två år bredvid Globen

I lördags fick vår lägenhet den vackraste komplimangen någonsin. Frida sa att hon tyckte att den kändes "lite som en saga". Jag blev så glad! För det är precis det vi vill att den ska göra... Med en härlig blandning av märkliga djur och färgglada stolar.

Tittade just i min kalender och insåg att det idag är exakt två år sedan vi flyttade in här! Jag minns dagen lite dimmigt. Pettson och jag hade varit och jobbat i Halmstad hela helgen innan flytten och båda hade en massa i skolan. Vi var SÅ trötta! Går nästan att jämföra med den efter-bröllopet-trötthet vi genomled förra sommaren. Som tur var fick vi massor av hjälp! Av Mats som bar en massa möbler, pappa som tapetserade, mamma och Karin som flyttstädade hela vår gamla lya. Tack! Sånt betyder mycket.

Hittade ett par bilder som visar rätt väl hur vi kände oss den där dagen för två år sedan.

Jag och svärfar. Troligen på ungefär samma trötthetsnivå.

Puh, det är jobbigt att flytta.

Äntligen färdigtapetserat!

Formfranska - lätt som en plätt

Pettson och jag brukar ofta baka formfranska (japp, vi är så onyttiga att vi äter vitt bröd). Leila har ett alldeles ypperligt recept som man bara inte KAN misslyckas med.
Här kommer det för er som är intresserade:

50 g jäst
5 dl ljummet vatten
2 tsk honung
2 tsk ljus sirap
1 dl olivolja
1 1/2 msk flingsalt
2 dl durumvetemjöl
10-11 dl vetemjöl special

Gör en deg som vanligt och låt den jäsa i 40 minuter. Smörj och bröa två formar (blir extra gott med sesam- eller vallmofrön). Knåda och rulla ut degen till två limpor och placera dem i formarna. Jäs 30 minuter. Pensla dem med vatten, skär ett snitt och strö över lite flingsalt innan du gräddar dem i 25-30 minuter i en 200 grader varm ugn. Rosta (?), ät och njut!

Väldigt gott, trots allt

Slänger väl in ett par bilder så att ni får se den beryktade efterrätten. Gjorde fyra portioner, vilket innebar att vi fick pannacotta idag också. Succé!

Allt för konsten (maten)!

Pettson brukar inte låta mig hantera knivar när jag är lite stressad. Helst av allt skulle han nog vilja att jag slutade använda dem överhuvudtaget. Risken för blodbad är alltför stor. För ett par år sen höll jag på att mista en fingertopp tio minuter innan vi skulle ha gäster. Drömmer fortfarande mardrömmar om den händelsen.

Igår var det dags för myskväll. Helg-mys närmare bestämt (Pettson ville ta igen en förlorad jobbhelg och sånt funkar utmärkt att göra på måndagar). Räkor, goda kex och hembakat bröd stod på menyn. Efterrätt = pannacotta. Hade aldrig testat att göra det innan, konstigt va? Världens godaste och enklaste efterrätt som går att variera i all oändlighet. Hur som helst var det jag som fick skiva passionsfrukterna som skulle förhöja smakupplevelsen. En minut senare blödde det från två av mina fingrar. Det var det helg-myset det.

Vi testar nejlikor

Nejlikor förknippas ofta med begravningar eller blinddates. Ni vet, "jag sätter en nejlika på kavajslaget så att du känner igen mig". De har med andra ord inte särskilt bra rykte. Märkligt tyckte jag och beslöt mig för att köpa hem en bunt och pröva att ha dem som glädjespridare istället. Pettson blev överexalterad och menade att det var några av de vackraste blommor han sett. Räcker bra som betyg för min del.

Kattloppisfynd

Tänka sig vad man kan hitta på loppis! En alldeles myspysig korg till kattsen kanske? Jajemen!

Hmm... Den här verkar ju trevlig!

Luktar gott gör den också.

Till mig?! Åhh!