I takt med att solen lyser längre och längre på dagarna, invaderas Stockholm av turister från världens alla hörn. Och det är ju alldeles fantastiskt! Komsi komsi, staden är som bäst nu på vårkanten. Egentligen är även jag turist i Stockholm. Ohh, I'm an alien, I'm a legal alien. I'm a lantis in Stockholm.
Varje gång jag ser en turist, vaknar en alldeles speciell sida av mig till liv. Jag bara måste hjälpa till! Kan inte hejda mig! Ser jag en förvirrad turist med en karta i handen, vill jag inte göra nåt annat än att rädda denne. Det behöver inte ens vara en förvirrad turist. Jag vill helst prata med alla! "Var kommer ni ifrån? Har ni varit här tidigare? Är det något särskilt ni är intresserade av? Vill ni ha tips? Tunnelbanan? Den hittar ni där framme!" Jag bara älskar att få känna mig behövd! Och att dessutom få briljera lite med mina kunskaper är inte fy skam det heller.
Tyvärr tror jag inte att "gästvänlighet" står överst på listan i de utländska guidböckerna, när det kommer till svenskens mest kända egenskaper. Synd tycker jag. Kan vi inte försöka bli lite mer som folket i Thailand? Där kunde man inte ens nudda sin karta i handväskan innan någon vänlig själ stod redo att förklara vägen till närmsta marknad eller orm-zoo.
Ta er en funderare över det här ikväll gott folk! När hjälpte ni senast en förvirrad turist?
3 kommentarer:
hmm. du kanske skulle bli turistguide, magda? sommarjobb i alla fall?
(ps. den enda gången jag "fick hjälp med vägen" i thailand blev jag och min kompis lurade till personens "kusins" resebyrå som försökte lura oss rejält på pengar...)
Du kanske precis har löst mitt sommarjobbsproblem Hilda! Jag startar en egen Stockholmsguidning helt enkelt, tack för tipset!
Vad gäller Thailandsgrejen kan jag bara säga att jag beklagar. Vi var inte med om en enda sådan händelse under två månader! Mötte enbart vänligt och hjälpsamt folk...
haha ja men vad är det med det där. Det känns ju så bra att kunna säga att man hittar och vet, lite egoistiskt också kanske...
Skicka en kommentar