Grannen muntrade upp

Den här dagen har innehållit lite av varje, varav långtifrån allt har varit av det roliga slaget. Glasbit i foten, borttappad vigselring och en pensionerad favoritläkare för att nämna något.

Därför var det extra trevligt att prata i telefon med min granne Birgitta, 80+, tidigare i eftermiddag. Hon är en väldigt mysig gammal dam som alltid får mig på bra humör. Och det verkar som om det är ömsesidigt. "Jag blir så lugn av att prata med dig" sa hon bland annat. Birgitta - I lööv you.

Ett par negativa saker med det där med katt

Jag älskar verkligen att ha katt. Älskar. Det vet ni sedan tidigare. Att ha katt när man bor på en relativt liten yta är dock något annorlunda jämfört med att ha katt i ett stort hus. Främst på grund av allt hår. I ett hus sprids det liksom ut mera och behovet av att städa märks inte riktigt lika tydligt lika fort. Men hemma hos oss. Oj oj oj. Det blir hårigt och sandigt hela tiden. Hur mycket vi än dammsuger, blir strumporna vita av katthår efter bara en kort promenad från köket till sovrummet. Det går liksom inte att komma åt allt.

Kattsand är faktiskt lite jobbigt ibland. Men det beror nog egentligen på att vi har så litet badrum att lådan måste stå precis under tvättstället. Detta medför att hela (lilla) badrumsgolvet ständigt blir nedstänkt med sand (som fastnar så fort minsta vattendroppe hamnar på det). Hade vi bara haft ett liiite större badrum, hade katten liksom fått ha en egen hörna där sanden hade samlats. Nu sprids den vind för våg i hela lägenheten.

Tänk sen på allt vi har fått slänga på grund av att vi har tappat det i kattlådan. Jag säger då det. Senast idag var det locket till min ansiktskräm som slank ur mina fingrar och direkt ner i lådan. Tandborstar, smycken, handdukar, toapapper... Lite av varje. Ofräscht.

Problemet med lådan skulle vi naturligtvis slippa om vi bara lät honom gå ut och göra sina behov. Dock är detta ingen bra lösning i nuläget, då vi bor lite knasigt till för en katt. Svårt för honom att lära sig portkoden, öppna och komma in i trapphuset. Att hitta rätt dörr sen, bland alla dessa bruna av samma typ, vore nog en omöjlighet för honom. Dessutom skulle Viktor troligen få hjärtinfarkt så fort vi släppte ut honom. Bilar?! Tunnelbanetåg?! Rådjur?! Andra katter?! Nä... Inget för en liten känslig kisse som han.

Men den som väntar på nåt gott... Katter lever trots allt i cirka 15 år, vilket innebär att han faktiskt inte kommer att bo här större delen av sitt liv.

Källarplanet

Okej, här kommer den sista delen i min följetong om dockskåpet. Åtminstone för tillfället. Allra längst ner i huset finns det ett kontor/pysselrum (som tyvärr är något murrigt på grund utav avsaknaden av fönster, men tapeten är i alla fall fin) samt ett gästrum. Kontoret är hyfsat oinrett än så länge men hyllplanen är på plats och redo att fyllas. Tyvärr blev bilden väldigt dålig och man ser inte ens den söta lilla telefonen som står på skrivbordet. Men jag får visa hela huset en gång till sen när belysning och piff är på plats och då lovar jag er att det blir bättre bilder.

I gästrummet får många rum att sova, fyra stycken närmare bestämt. Och ett litet pentry finns det också, samt två alldeles nya fåtöljer. Just nu har faktiskt familjen besök av några vänner, så gästrummet kommer till stor användning må jag säga.

De yttre listerna som var träfärgade tidigare, är nymålade i vitt. Även den stora väggen fick bli vit och sen slängde jag upp en fondvägg med stjärnor till vänster också. Tapeten bakom var väldigt sliten. Den här delen av huset är trots allt byggt på 60-talet.

Tonårsrummet

Har tyvärr bara en bild på det här rummet men jag tror att ni ser ganska bra ändå hur det ser ut. Här bor alltså de två lite äldre barnen i familjen. Helt okej att dela rum tycker de än så länge (det är ett betydligt större rum än babyrummet vägg i vägg). TV, stereo, färgglada sängar och en mysig matta under det coola bordet med blomman på är nåt av det som ryms här. Min favoritmöbel härinne är helt klart den röda fåtöljen till höger. Retro så det smäller om det. Än så länge är det lite tomt på väggar och så där, men man får ha i åtanke att familjen är nyinflyttad och fortfarande håller på att installera sig.

Även kattungarna verkar trivas i denna delen av huset, för de befinner sig oftast hos tonåringarna. Ni kanske har märkt att det är en djur-galen familj som bor här? En hund, en papegoja och fyra (!) katter bor tillsammans med mamma, pappa och tre barn. Gött!

Favoritrummet

Okej, dags för mitt favoritrum i huset - babyrummet! Ett rum med mycket färg där det finns plats för både lek och vila. Dagbädden är mest till för föräldrarna så att de har nånstans att ligga om bebisen är ledsen på natten (alla vuxna som nån gång provat att sova bredvid sitt barn i en spjälsäng vet hur påfrestande det är för rygg och nacke). Men den funkar naturligtvis utmärkt även som lekhörna eller sagostund-plats. Kistan rymmer en massa leksaker och även cupcaken är en slags förvarings-box, snyggaste nånsin om ni frågar mig.

Toan + hallen

Kan inte låta bli. Här kommer fler bilder från huset. Familjen har valt att behålla originalbadrummet från 60-talet eftersom det börjar bli riktigt retro och coolt nu. Mörkblå kakel i kombination med gul inredning. Fancy som sjutton. I hallen utanför har de satt upp en blommig rosa tapet som många kanske skulle säga inte matchar så väldigt bra med det röda pianot, men hey! Livet är för kort för att låta bli att färglägga, det har jag alltid sagt. Hunden och en av familjens fyra (!) katter hälsar er välkomna på sin favoritplats, den hemvävda mattan på hallgolvet.

Fräscht trots sin ålder.

En närmre titt på toaletten. Urtjusig.

Dörren till vänster leder in till köket och den högra till badrummet.

Köket

Själva köksinredningen är i orange och härligt 60-tal. Spana bara in kylskåpet! Lovely. Soffan, stolarna och bordet däremot, fick lillen i födelsedagspresent, så det är sprillans nytt. Gillar blandningen.

Vardagsrummet

Jaha, vi fortsätter väl den lilla rundturen eller vad tycker ni? Vardagsrummet verkar vara ett populärt ställe, där sitter ett helt gäng och kollar på TV. Tydligen nåt naturprogram som visas. Dessutom bor papegojan i det här rummet. Där sitter han och snackar på sin pinne.

Soffan är klatschigt rosa och har en matchande fåtölj som kompis. Den öppna spisen brinner varmt och skönt och sprider myskänsla på hela övervåningen. Går man ett par trappsteg ner, hittar man en liten "läsa-läxor-eller-pyssla-hörna" till barnen. Där finns även utgången till den stora balkongen (som i nuläget är rätt tom, men hey, det är ju vinter).

En liten titt

Om ni inte tror att jag har förvandlats till en crazy cat lady, kommer ni förmodligen att anta att jag har blivit nån slags crazy dockskåps-tant. Tänkte nämligen visa lite bilder från vårt hus som det ser ut i dagsläget. Det saknas fortfarande belysning, lite gardiner, en hel del piff och småsaker. Men oj oj oj vilket lyft det blev efter mitt senaste fynd med extrakällaren och alla möbler.

Här har ni det! Fyra våningar högt.

Vi börjar med att kika på "The master bedroom" tycker jag.

Familjen har en helt fantastisk 60-talssäng i rött och vitt.

Heltäckningsmatta och lite modernare tapet.

Sminkhörna samt goda förvaringsmöjligheter i sänggaveln.

Bebisen har ett eget rum men ibland sover han här i vaggan.

Matchande garderob.

Högst upp i huset med fin utsikt, ligger rummet placerat.

Tid att tänka

Efter gårdagens inlägg skulle man kanske kunna tro att jag har förvandlats till nån slags crazy cat lady. Men förklaringen är en helt annan - jag har helt enkelt haft alldeles för mycket tid att tänka i veckan. 

Både lillen och jag har varit sjuka, vilket har medfört att vi har spenderat en oändlig massa tid framför diverse filmer på Youtube. Och tro mig, har man sett "Mamma Mu och Kråkan" femtioelva gånger kan man liksom släppa handlingen litegrann och tänka på annat. Kattraser till exempel.

Att försöka rasbestämma en katt (VARNING! Långt inlägg).

Lugn, bara lugn. Vi har inte skaffat en till katt (även om jag är lite sugen). Det handlar helt enkelt om vår gamle Viktor. Hans förflutna är ett mysterium. För fyra år sedan blev han upphittad på en pundar-camping i norra stan och förd till Stockholms katthem. Tillsammans med sin mamma och sina tre syskon blev han väl omhändertagen. Har berättat den här historien förr, så jag skriver inte mer än så om det.

Hur som helst såg han helt annorlunda ut än sina syskon. En var helt svart och långhårig, de andra två var grå-randiga med kort päls. Viktor var, om ni minns, helt vit med lite mörkare öron och svanstipp, blå ögon och vackert mönstrad i ansiktet. Personalen på katthemmet misstänkte att mamman hade parat sig med två eller tre olika katter och tydligen fanns det en hankatt som var ganska lik Viktor som hade strukit omkring i området där han hittades.

Men vem var pappan? Eller vilken ras var han snarare? Den frågan kommer vi naturligtvis aldrig att få svar på men det är lite kul att spekulera. Det som gör mig övertygad om att det inte var en vanlig bondkatt, är dels de blå ögonen, men också Viktors temperament. Jag har trots allt haft två "äkta" bondkatter och de betedde sig inte alls på samma sätt som Viktor gör.

Jag tror att han har antingen Ragdoll eller Helig Birma i sig (så vitt jag kan förstå är de raserna besläktade). Följande information om de båda raserna stämmer in på vår katt. 

Ragdoll: Infon kommer från katter.nu (HÄR).
"Ragdollen är en perfekt innekatt, på grund av sitt lugna och tillgivna sätt. Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarnas olika nycker och det inkluderar både djur och barn. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå". (Japp, Viktor har endast rivit lillen en gång på två år, han har ett väldigt bra tålamod den katten).

"Deras mest karaktäristiska drag som skiljer den från andra raser är att den ofta slappnar av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den bli lika lealös som den 'trasdocka' den har fått sitt namn av". (Tycker nog faktiskt att Viktor är rätt slapp av sig).

"Ragdollen är i allmänhet en mycket matglad katt, speciellt hanarna kan snabbt vräka i sig mycket mat, allt från kattmat till vad familjemedlemmarna har på sin tallrik. Unga djur har ofta en 'magdyna' eller gördel som dock brukar försvinna ungefär då den blir könsmogen. När katten vuxit färdigt väger en hona 3,5-5 kg och en hane 6-8 kg, kanske ända upp till 9 kg". (Haha, detta är nästan komiskt. Alla som har sett Viktor, vet hur stor han är... Gigantisk. Däremot äter han endast kattmat och skulle aldrig få för sig att norpa nåt från oss. Magdynan har inte försvunnit dock).

"Ragdollen är en lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen 'prydnadskatt'. De flesta ragdollkatter uppskattar lek och bus lika mycket som en annan katt, men lekarna brukar hålla sig inom lugnare former. Ragdollen är ofta nyfiken och människokär, och möter ofta besökare i dörren". (Alltid). 

"Till skillnad mot andra katter ligger inte en ragdoll högt och observerar. Den ska istället vara med överallt där det händer saker och ting. Favoritsysselsättningen är att hjälpa till när husse/matte stökar omkring hemma. En ragdoll trivs bäst tillsammans med sina människor. Man ser ofta en ragdoll flytta sig från rum till rum efter sin husse/matte. Man kan ju missa nåt kul! Ragdollen är dock generellt ingen utpräglad knäkatt, utan ligger oftast hellre tätt intill husse/matte och gosar. Den är i regel mycket lätthanterlig och medgörlig, vilket underlättar skötsel som tex kloklippning, pälsvård och bad. Avslutningsvis sover en del ragdolls ofta på rygg med både bak- och framben brett isär". (Jajemen, Viktor ligger gärna tätt intill mig, men aldrig i knät. Ses ofta sova på rygg i soffan och följer mig som en hök).

"På det hela taget är ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet av alla sina familjemedlemmar".
Helig Birma: Info från Sverak (HÄR).
"Den Heliga Birman, ofta kallad endast Birma, är lugn, vänlig och tystlåten även om den gärna 'pratar' lite tyst. Birman har en himalayatecknad kropp det vill säga: ansiktet, öronen, benen och svansen ska vara färgad i samma färg. Oavsett maskfärg så ska kroppsfärgen vara ljus och i harmoni med maskfärgen. Ögonen, som är placerade något brett isär, är klart blå och lätt ovala. Den silkiga pälsen är medellång med lite underull vilket gör att birman kräver relativt lite pälsvård". (Ja, vad ska man säga? Allt stämmer).

Puh. Blev helt utmattad av att samla ihop all information. Kan i och för sig bero på att jag är extremt förkyld och har feber också. Men men. Fortsättning följer. Eller inte. Nu har jag iallafall fått dela med mig av mina tankar.

Miniliten vit Viktor

Lite större gråbrun Viktor

Fettisdagen

Det vore otänkbart att inte äta semlor en sån här dag. I så fall skulle det kännas mer än tomt.

Bakade årets tredje sats med semlebullar igår och lillen (som var den enda som smakade) gav dem bra betyg. Det vill säga; han åt upp hela.

Längtar längtar längtar till Pettson kommer hem från jobbet så vi kan dricka kaffe och njuta så till den milda grad av varsin välfylld semla.

Eufori! (Ja, det handlar om dockskåp).

Först var jag väldigt stressad. Sen blev jag så förvånad och glad att jag nästan grät. Har gjort världens fynd idag.

För 200 kronor fick jag ett 60-tals Lundby Småland inklusive källarvåning och pool. Men det bästa av allt - två kassar med retromöbler!

Håller som bäst på att måla listerna vita på källarvåningen så att jag kan sätta ihop det med lillens dockskåp och sedan möblera fingrarna av mig! 

Nu har vi så mycket att det bara saknas lite el, lampor och annat piff för att det ska bli helt komplett. Ett slags Villa Villekulla-dockskåp med en faslig blandning av gammalt och nytt och en massa färg. Precis som i vår lägenhet.

Det andra dockskåpet då? Ligger just nu för högstbjudande att inhandla på Blocket. Det var såklart möblerna som var den stora skatten!

Nedan ser ni ett litet smakprov av några av möblerna. Ska visa allt så småningom.

Småbarnsförälderlördag

Godiset är upphällt och ljusen är tända. Mysbyxorna är på och soffkuddarna är uppuffade.

Lördagskväll.

Nu återstår bara en sak. Att försöka hålla mig vaken ända till 21.30 då det står klart vilka som går vidare i Mello.