Nej det är ingen boktitel, fastän det låter så. Det är helt enkelt en beskrivning av min sommar just nu. Har inom loppet av bara några dagar lyckats se tre (3!) döda ormar. Hur ofta händer det? Typ aldrig. Förutom i Thailand förstås, där döda ormar längs vägarna var vardagsmat, till och med för mig.
Är så klart mycket tacksam över att ormarna som har kommit i min närhet denna sommar har varit döda.
Tror att det är så där att när man är väldigt rädd för nåt, håller man ständigt alla sinnen på helspänn och kroppen i beredskap för att man ska råka ut för just detta. Och det är liksom därför man ser det där man är rädd för stup i kvarten. Det är nämligen alltid jag som ser ormar överallt. Och det är alltid jag som kan mest om ormar och har absolut flest ormhistorier att berätta. Visste ni till exempel att flest giftormar per kvadratkilometer i hela världen finns i Kronobergs län i Småland? Bara en sån sak. Vem vet sånt? Jo, den som är allra räddast för dem.
HUALIGEN!
