När arbetsmarknaden i mediebranschen ser så mörk ut som den gör just nu, händer det att jag börjar fundera över alternativa yrken.
Bagare - det bästa jag vet är att baka, varför inte göra det på heltid?
Busschaufför - båda mina bröder har skolat om sig till detta, kanske även något för mig?
Kassörska - nej, där går gränsen. Våga vägra kassan!
Hmm... Det är inte lätt det här...
måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
Soffan i mitt liv
Efter knappt ett dygn med nya soffan, vill jag ge följande kommentarer:
- Det är den skönaste soffan jag någonsin ägt (inte så stor bedrift dock, eftersom jag bara har ägt två).
- Den suger åt sig katthår. Hmm... Inhandling av storpack med klädrollers måste ske snarast.
- Vi greps av storhetsvansinne, det erkänner jag. Den är ENORM!
Bild kanske kommer. Om jag får plats med den på ett foto.
- Det är den skönaste soffan jag någonsin ägt (inte så stor bedrift dock, eftersom jag bara har ägt två).
- Den suger åt sig katthår. Hmm... Inhandling av storpack med klädrollers måste ske snarast.
- Vi greps av storhetsvansinne, det erkänner jag. Den är ENORM!
Bild kanske kommer. Om jag får plats med den på ett foto.
Less is more
Det finns ett uttryck som heter Less is more. Detta passar bra att använda i många sammanhang, till exempel när man skriver texter eller producerar något grafiskt. Kill your darlings handlar om ungefär samma sak. Stryk dina favoritmeningar, de gör ändå inte texten bättre. Dessa uttryck är på det hela taget bra grejer när man använder dem i rätt sammanhang.
I "modern svensk inredning" verkar de flesta sträva efter Less is more. Vitt, vitt och vitt. Vitt är fräscht. Stilrent, avskalat och rent. Så brukar de låta i de flesta lägenhetsannonser på Hemnet.
Att bo i ett Less is more-hem vore otänkbart för mig. Jag och maken strävar efter more and more för varje dag. Min dröm är att så småningom kunna titulera vårt hem "Pippi Långstrump-hem". Och jag tror att vi är på god väg.
Senast igår tog vi ännu ett kliv mot denna dröm. Vi inhandlade en soffa. Det var inte en vit soffa (som vi av någon konstig anledning hade tidigare). Nej nej. Den är röd. Knallröd. I plysch. Och det bästa är att den är jättestor. Det är en av de största sofforna jag har sett.
Jag mår bra.
I "modern svensk inredning" verkar de flesta sträva efter Less is more. Vitt, vitt och vitt. Vitt är fräscht. Stilrent, avskalat och rent. Så brukar de låta i de flesta lägenhetsannonser på Hemnet.
Att bo i ett Less is more-hem vore otänkbart för mig. Jag och maken strävar efter more and more för varje dag. Min dröm är att så småningom kunna titulera vårt hem "Pippi Långstrump-hem". Och jag tror att vi är på god väg.
Senast igår tog vi ännu ett kliv mot denna dröm. Vi inhandlade en soffa. Det var inte en vit soffa (som vi av någon konstig anledning hade tidigare). Nej nej. Den är röd. Knallröd. I plysch. Och det bästa är att den är jättestor. Det är en av de största sofforna jag har sett.
Jag mår bra.
lördag 29 januari 2011
Dialekt
Jag pratar småländska.
Stockholmare brukar reagera på två olika sätt när jag säger att jag är från Småland:
1. "Jaha! Men det hörs ju inte!" (Som om det vore nåt positivt?!)
eller
2. "Jaha! Jag trodde att du kom från Göteborg!"
Detta kan alltså betyda att jag har blivit så påverkad av min omgivning att jag har lagt mig till med någon slags stockholmston utan att jag själv har märkt det. Eller så har personen i fråga ingen aning om hur olika dialekter låter eller skiljer sig från varandra utanför Stockholm.
När jag möts av detta brer jag genast på med lite grövre dialekt för att förstärka min småländska framtoning.
Skrivet av: Lilly. Sann smålänning i själ och hjärta.
Stockholmare brukar reagera på två olika sätt när jag säger att jag är från Småland:
1. "Jaha! Men det hörs ju inte!" (Som om det vore nåt positivt?!)
eller
2. "Jaha! Jag trodde att du kom från Göteborg!"
Detta kan alltså betyda att jag har blivit så påverkad av min omgivning att jag har lagt mig till med någon slags stockholmston utan att jag själv har märkt det. Eller så har personen i fråga ingen aning om hur olika dialekter låter eller skiljer sig från varandra utanför Stockholm.
När jag möts av detta brer jag genast på med lite grövre dialekt för att förstärka min småländska framtoning.
Skrivet av: Lilly. Sann smålänning i själ och hjärta.
fredag 28 januari 2011
Djurtokig
Mina topp tre favoritdjur:
Bubblare: Räv
1. Flamingo
Färgen, formen, längden... Om jag hade varit ett djur hade jag utan tvekan varit en flamingo. 2. Rådjur
Oskuldsfulla, graciösa och fantastiskt vackra i porslin.
3. Uggla
Mystiska ögon, bra ormfångare och lite sunkiga. Passar mig. Bubblare: Räv
Gesällvisan
Det finns en visa som heter Gesällvisan. Den går så här:
Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring.
Onsdag går jag ut och vankar.
Torsdag sitter jag i tankar.
Fredag gör jag vad jag vill.
Lördag stundar helgen till.
Behöver jag säga att jag gillar den?
Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring.
Onsdag går jag ut och vankar.
Torsdag sitter jag i tankar.
Fredag gör jag vad jag vill.
Lördag stundar helgen till.
Behöver jag säga att jag gillar den?
torsdag 27 januari 2011
Lillys återkomst
Ni kanske undrar varför bloggen har varit tom på nya inlägg i över två år? Svaren finnes nedan.
Tre saker som har hållit mig borta från bloggen:
1. Läsarstormen under min senaste bloggperiod
Förstår ni hur jobbigt det var att svara på tusentals mejl och kommentarer varje dag? Otroligt tröttsamt. Nu har jag mer tid och känner mig motiverad att besvara alla era frågor och funderingar. Bring ’em on!
2. Dålig kamera
Detta är dock fortfarande ett problem. Vår kamera suger. Men i och med att min man har en såndäringa iPhone, hoppas jag kunna publicera bilder med hjälp av den. Kan hända att detta misslyckas och då får ni leva med sunkiga bilder. Den som lever får se.
3. Prestationsångest
Under mitt förra blogg-år, hade jag precis börjat plugga till journalist. Kraven på att skriva fyndigt och felfritt ökade för varje dag som gick. Nu är jag däremot färdigutbildad och har ett självförtroende som heter duga. Om jag är bra på att skriva? Oh yes!
Skrivet av: Lilly, som kanske egentligen bara är en liten uttråkad arbetslös kvinna som försöker fördriva tiden genom att skriva några halvtaskiga blogginlägg som ingen ändå läser.
Tre saker som har hållit mig borta från bloggen:
1. Läsarstormen under min senaste bloggperiod
Förstår ni hur jobbigt det var att svara på tusentals mejl och kommentarer varje dag? Otroligt tröttsamt. Nu har jag mer tid och känner mig motiverad att besvara alla era frågor och funderingar. Bring ’em on!
2. Dålig kamera
Detta är dock fortfarande ett problem. Vår kamera suger. Men i och med att min man har en såndäringa iPhone, hoppas jag kunna publicera bilder med hjälp av den. Kan hända att detta misslyckas och då får ni leva med sunkiga bilder. Den som lever får se.
3. Prestationsångest
Under mitt förra blogg-år, hade jag precis börjat plugga till journalist. Kraven på att skriva fyndigt och felfritt ökade för varje dag som gick. Nu är jag däremot färdigutbildad och har ett självförtroende som heter duga. Om jag är bra på att skriva? Oh yes!
Skrivet av: Lilly, som kanske egentligen bara är en liten uttråkad arbetslös kvinna som försöker fördriva tiden genom att skriva några halvtaskiga blogginlägg som ingen ändå läser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)