Lamp-rockad

Nu börjar vi gå in i loppis-säsongen ordentligt gott folk! Oj oj oj vad fint. Två stycken avklarade idag, en jätteloppis imorgon och nästa helg blir det ännu fler. Jag njuuuuuuuuuuuuuuter.

När vi kom till loppishimlen senast vi var i Småland (läs här vid intresse), hittade Pettson en taklampa som han blev kär i. Den hänger numera i vårt vardagsrum, vilket innebär att det skett en lamp-rockad här hemma. Maskrosen har fått åka in i sovrummet och kristallkronan vilar i en garderob i väntan på bättre tider.

Här är lilla ögonstenen!

Maskros i sovrum.

Var är lampan? DÄR är lampan.

Will & Kate

Wow wow wow!!!!! Vilket bröllop! Vilket fantastiskt vackert brudpar!! Och vilken LJUVLIG klänning!!! Har suttit klistrad framför TV:n större delen av dagen (somnade dock en stund innan de kom ut på balkongen, sån himla lång väntan).

Det var några saker jag tänkte lite extra på:
Varför visade de inte mer känslor mellan varann? Blickar och dylikt? Det kändes lite stelt tycker jag. Inte alls som Victoria och Daniels bröllop. Mitt favoritögonblick från det är helt klart när prästen förklarade dem man och hustru och Victoria såg SÅ kärleksfullt med tårdränkta ögon på Daniel, samtidigt som hon tryckte hans hand lite extra. Får nästan tårar i ögonen bara av att tänka på det.

Sen så måste jag hylla Kates klänning än en gång. Vilken magnifik skapelse med spetsen och det alldeles lagom långa släpet! Gillar skarpt att hon inte hade så långt släp. Har aldrig förstått mig på det där med femmeterssläp. Vad i hela friden ska det vara bra för? Och opraktiskt är det också!

Lillsyrrans tärnklänning = full pott. Den satt ju som en smäck den med. Otroligt fint fall.

Att de sa "I will" kom lite plötsligt. Är så van vid "I do". Men whatever liksom. Det viktiga är ju innebörden.

Det pratades en del om att de hade fått välja musiken själva, men hallå!? Ingen Skifs eller Agnes här inte. Visst, gosskörer kan väl vara fint, men hade det inte varit kul att blanda upp det med nåt annat? Typ Elton, han satt ju ändå i publiken!

Jag grät inte. Var helt inställd på det, men nej. Möjligtvis att det kom en liiiiiiiiten liiiiiiiten aning till tår under kyssen på trappan men det var också det hela.

Åhhh.... Det går ju inte att låta bli att tänka lite på vår bröllopsdag också. Jag och Kate tänkte inte så lika i vårt val av klänning, smycken och hår. Möjligtvis att våra buketter påminde en aning om varandras. Båda var ju vita i alla fall!

All we need is love! Ratadatada.

Foto: brollop.grahnat.se

Balkongtider

Lite ont om bilder här på sistone, så idag tänkte jag bjuda på en riktig bildbomd. Har mest hängt på balkongen och försökt sköta om våra växter och djur på sista tiden. Kryddor har börjat titta fram, katterna är glada över sitt nya uteliv och jag har köpt en klänning som jag vet att jag kommer tillbringa större delen av sommaren i. Rätt så problemfritt.

Läser ofta Amanda Schulmans blogg (klicka här om ni också vill göra det). Så här skrev hon den 26 april i år:

"När man känner för att hoppa av tåget.

Idag är en sådan dag. Allt har gått lite fel från början. Jag har glömt att ringa folk, missat möten och har en massa problem att lösa på jobbet. Det är då jag känner för att hoppa av tåget. Säga upp mig på jobbet och alla andra åtaganden och flytta till Gotland. Jag vill ge upp. Kasta in handduken. Det här var kanske inget för mig. Göra karriär och allt som hör till ett socialt Stockholmlsliv. Bättre om jag bara är mamma och en glad fru som funderar på vad för kaka jag ska baka på eftermiddagen och bara oroa mig för att någon planta jag odlat inte växer som den ska.
Aja, nu ska jag hem och pussa på min dotter så jag blir glad igen. Skitdag."

Jag har fetmarkerat meningen jag fastnade mest för. Lever jag det livet? Kanske.

Lite nya blomster som ska hålla hela sommaren!

För det har jag bestämt.

Om inte Siri äter upp dem förstås.

Det var det där med dagens outfit-bilder ja...

Hortensia i full blom. Kräver en massa omvårdnad och kärlek.

Kattsen älskar uteliv.

Det har börjat gro!

Mini-gräslök.

Siri fyllde två år igår!

Min "vårsjuke" man

Min man är inte den som är sjuk ofta. Under våra år tillsammans tror jag knappt att han har haft feber en enda gång. Han är helt enkelt en av de lyckliga få som sällan drabbas av bacillusker.

På vårarna har det dock varit annorlunda. Då har han drabbats av kliande hals, rinnande ögon och en snuva som vägrat ge med sig. Klassisk vårförkylning, brukade han säga och nysa för femtionde gången den dagen. Okej, det är ju faktiskt rätt vanligt med vårförkylningar, har jag tänkt.

Men så kom dagen då vårförkylningen fick ett abrubt slut. Vi satt och småpratade och fikade med Cammen. Pettsons näsa ville inte sluta klia och tårarna bara rann och rann.
- Vill du ha en Clarityn, undrade Cammen.
- Nej, varför skulle jag vilja ha det, kontrade Pettson.
- Du har ju pollenallergi!

Så kan det gå! Efter tre år med envisa "vårförkylningar" var det enda som krävdes en god vän och en liten tablett för att slippa eländet. Tänk på det, alla ni vårförkylda människor därute. Kanske är det en allergi som är boven i dramat!

Det där om CSN-brev

Varje gång jag får brev från CSN blir jag iskall. Så fort jag ser den välbekanta röda loggan, hamnar jag liksom i något slags tillstånd där det bara existerar ångest och panik. Åhhhhhhh!!!!!!!! Jag vill inte se!!!! Jag vill inte veta hur stor skuld jag har eller hur många år det kommer ta att betala tillbaka den!!!! Ni som har liknande skulder vet exakt vilken känsla jag pratar om.

Idag låg brevet där i postfacket. Det liksom stirrade på mig med sina knallröda, onda ögon. När jag tog upp det kändes det nästan som om det brändes. Jag visste ju vad det innehöll; 2011 års inbetalningskort för min feta studieskuld. Dags att börja betala tillbaka, nu är det allvar. Hej på dej vuxenliv!

Med darrande fingrar slet jag upp kuvertet, ungefär som när man drar av ett plåster. Lika bra att få det gjort. Läste snabbt igenom vad som stod för att försöka bilda mig en uppfattning om innehållet. Chock. Stor chock. DET INNEHÖLL EN AVSKRIVNING PÅ FLERA TUSEN!!!!!!!!! Inga inbetalningskort eller avbetalningsplaner så långt ögat kunde nå!!!!!

Note to self: Brev från CSN behöver inte alltid vara av ondo.

Skrivet av: Lilly - en helt icke-mobilanpassad blogg

Fick följande kommentar på mitt förra inlägg:

"Datorn? Hört talas om smartphone? Du är nog den enda kvarvarande bloggaren som sitter vid en dator!"

Jo bror min, jag har hört talas om smartphones. Men jag har, som ni kan läsa här, ett speciellt förhållande till min gamla telefon och kommer således inte att överge den för något annat smart alternativ. Denna blogg är med andra ord helt icke-mobilanpassad och kommer att fortsätta att vara det den närmsta tiden (trots somligas förtret).

Men nu ska jag avslöja en sak: både det förra och det här inlägget är producerade på en smartphone. Jag sitter just nu i skrivande stund i solen på vår balkong. Sug på den du, bror min. Även jag kan förnya mig, men bara när det är riktigt gott väder...

Om jag nu otroligt nog skulle vara den sista bloggaren som inte använder smartphones, stämmer ändå det jag skrev igår. Det blir färre inlägg och besökare på helgerna. Detta måste ju betyda att även användandet av smartphones minskar, eller? Nej, vet ni vad? Nu orkar jag inte knappra längre på det här lilla "tangentbordet", det ger mig handsvett!

Varma dagar är inga datordagar

Så här på helgerna sjunker besöksstatistiken markant och de bloggar jag följer uppdaterar mer sällan än vanligt. Men det är ju inte så konstigt egentligen. Varför ska man sitta inne vid datorn när det är 20 grader varmt och sol ute? Själv har jag varit på Skansen!

Fortsätt njut av den tillfälliga försommaren nu! Tjingeling!

PS. Oh my God, hur ska det gå för den här bloggen i sommar?!?!? DS.

Bildproblem

Hej hej hallå dagboken!
Igår försökte jag klä mig, sminka mig och fixa frisyren som de gjorde förr i tiden. Ville se ut som en 50-talshemmafru. Det gick ganska bra tycker jag. Men det gick för sjutton inte att fota det! Försökte med spegeln, utan spegeln, självutlösaren, med hjälp av katterna, men nej. Det gick inte. Åhhhhhhhh. Hur GÖR egentligen alla modebloggare där ute?! Jag förstår inte och jag blir så himla frustrerad! Hur ska jag nånsin kunna ta bra dagens outfit-bilder?
Ja, ja, får öva helt enkelt. Ha det bäst. Kramiz.

Blir så arg! Det går ju inte att fota sig själv!

Här kom inte ens hela jag med!

Frustrerad hemmafru.

Glad påsk önskar fjäderjägarna!

Kattkurragömma

Viktor gillar att gömma sig... Särskilt under mjuka plädar och fluffiga täcken. Den vita filten som hänger över soffan är en favorit. Bakom den känner han sig kamouflerad. Men jag hittar honom oftast ändå.

Macaron look-a-likes

Två sorters kakor blev dagens skörd. Båda är något lika macarons till utseendet men är betydligt lättare att baka. Den första har en kola- och jordnötskräm gjord på kondenserad mjölk, som fyllning. Den är minst sagt ljuvlig den där krämen. Kräver dock fyra timmars kokning (ett litet minus). Den andra kakan har en svartvinbärskräm som fyllning och lite härlig glasyr on the top. Pettson kallar dessa för lekis-kakor tack vare dess något barnsliga yttre. Jag tycker att de ser kungliga ut med sitt guldströssel.

Dessa ser nästan lite tråkiga ut...

...i jämförelse med de här färgbomberna!

Men de har en fantastiskt god fyllning vill jag lova.

Kungligt snygga.

Beviset för tre års slit

Idag kom det. Som ett brev på posten (i dubbel bemärkelse): beviset för de tre senaste årens plugg. Mitt alldeles egna, guldiga examensbevis tryckt på lyxigt papper, stämplat och underskrivet av någon viktig person!

Trots tillfällig arbetslöshet kan ingen ta ifrån mig det här minsann!

Missförstådda fjädrar

Fixade lite ris och hängde i några fjädrar så här lagom till påsk. Trevligt pynt liksom. Det tråkiga var bara att katterna också tyckte det. Misstänker att de misstog fjädrarna för några slags fåglar och en massiv jakt inleddes. Så påskriset fick åka ut på balkongen och både katterna och vi får nu begrunda det på lagom avstånd med en glasruta emellan. Djurplågeri? Nja... Lite kanske.

Än så länge orörd fjäder.

Upphittad fjäder efter lite jakt.

Pelargoner kallas även för ökenblommor - jag fattar varför

Dags för en första utvärdering av mina omplanterade pellisar. Klicka här för att se hur det såg ut för några veckor sedan!

Trodde inte mina ögon när jag kom tillbaka efter min Smålandssemster och såg att den ena förråds-blomman börjat växa! Från torr pinne till sprudlande grönska på så kort tid! Den andra är fortfarande ruggigt torr, men jag håller hoppet uppe.

De två som var lite större kommer snart att stå i blom tack vare ny jord, växtnäring och en massa sol i vårt sydvästliga sovrumsfönster! Lovely!
/Lilly, 75 år

Titta vad som har hänt!

Här går det visst lite trögt...

Snart blommar det, yay!

Ahh... Gött.

Min man - trädgårdsmästaren

Idag fick Pettson för sig att så årets plantor. Så medan jag låg i soffan och försökte sova bort min pollenallergi/vårförkylning, satte han diverse frön i jorden som förhoppningsvis ger oss nån form av skörd i augusti, september.

När jag vaknade satt han och tittade på ett trädgårdsprogram på TV och drömde om hus.

Lite nya pellisar på balkongen!

Muuuuuuuu

Jag är uppväxt i en liten by ute på landet och har således alltid varit en äkta lantis. Vi hade kossor som betade på en äng bredvid huset och på helgerna gick det inga bussar in till stan. Lantliv är inte det minsta exotiskt för mig, utan helt normalt och väldigt trevligt.

Där jag bor nu, upplevs landet på ett helt annat sätt. Vissa föraktar det och kallar till och med göteborgare för bönder. Andra håller på att längta ihjäl sig efter sitt lilla lantställe (vilket för övrigt är ett av de töntigaste uttryck jag känner till, men det kan vi ta en annan gång).

Jag har hört talas om personer som aldrig har sett en ko. Det är sant. ALDRIG SETT EN KO! Detta är så märkligt att jag knappt kan ta in det.

Här kommer ett tips till er som vill träffa kor och lära er mer om lantliv:

Tur att det finns mjölk i hela landet i alla fall.

Pollenkollen

Fantastisk helg! Stockholm har visat sig från sin absolut bästa sida och jag har agerat turist i min egen stad. Nu undrar jag endast följande: har jag drabbats av pollenallergi på äldre dar eller ser jag början på vårförkylning nummer 52? En Clarityn ska få ge mig svaret imorgon. Nattinatti.

Hoppet är det sista som lämnar en

Idag väcktes hopp om sommar. Långa ljusa nätter, sand mellan tårna och picknick i det gröna. Nakna nattdopp i havet och nyplockade jordgubbar med en skvätt grädde.

Så här fint hade vi det på ett berg för tre år sedan. Pettson, Cammen och jag. Hoppas på många sådana kvällar 2011.

CSN, nudlar och sån skit.

En sak jag trodde att jag var säker på, var att jag aldrig mer skulle plugga.

Så  v a r f ö r  kommer jag på mig själv med att surfa runt på studera.nu? Idioti.

Baka efter bok

När jag ändå var inne på boktemat, passade jag på att slänga ihop några äppelmuffins vars recept finns i Sju sorters kakor (även den en riktig klassiker).

Mammas köks-iPad kom väl till pass!

Under tiden de gräddades sändes en fantastisk rådjursfilm.

Ett lyckat bak på det hela taget.

Finnes i bokhyllan - nummer tre

Jag tycker att det är intressant att se hur folks inställning till saker ändras över tid. Något som var toppen för en vecka sedan kan plötsligt bli helt värdelöst.

Lite så är det med mikrovågsugnen. När den kom var det en revolutionerande uppfinning som var urhet! Hade man inte en mikro var man helt enkelt hopplöst ute. Men nu är det minst sagt annat ljud i skällan. Senast igår hörde jag någon på TV som sa "Min mikro är sönder men det gör absolut ingenting, 60 % av näringsämnena i maten försvinner om man värmer mat i den". Den som använder mikro nuförtiden är helt enkelt hopplöst ute.

Därför blev jag så glad när jag hittade den här boken i Björkuddens bibliotek. Den visar liksom exakt hur het mikron var på 80-talet. Bläddrar man en stund i den, blir man snart övertygad om att mikron minsann är en bra investering.

Fantastisk!

Mmm så gott!

Den platsar helt enkelt överallt!

Inget är för svårt för mikron!

Nyttig kunskap.

En riktig 80-talsklassiker.

Några av mikrons alla fördelar.

 

Slutligen några till. Men oj då, baka bröd går inte!

Finnes i bokhyllan - nummer två

Här kommer lite utav en doldis, men det är en riktig gammal favorit för min del. En äkta amerikansk cowboy-bok. Den här boken brukade jag och pappa sitta och bläddra i när jag var barn och jag minns att det var så mysigt att krypa upp i soffan och låta pappa berätta om alla bilderna. Förutom alla foton på djur och gubbar, har den även en speciell doft som jag önskar att jag kunde dela med mig av. Den doftar gammalt bibliotek.

Här är den eminente fotografen.