Vintertids-jetlag

Jag hörde en gång talas om en kille som fick jetlag av att ställa om klockan mellan sommar- och vintertid. Om ni känner av några av symptomen nedan, kan även ni ha drabbats av detta fenomen:

- Trötthet
- Förvirring och yrsel
- Illamående och orolig mage
- Huvudvärk
- Sömnlöshet
- Irritabilitet
- Irrationalitet

"Återhämtning från jetlag sker vanligen successivt genom att sova regelbundet på tider som är normala för den tidszon man befinner sig i".
(Källa: Wikipedia)

And that's all I have to say about that!

Kvällar från förr, musik i fjärran

Ibland är det ytterst tråkigt att vänta på att Pettson ska vakna efter ett nattpass. Särskilt om jag inte har nåt speciellt för mig, mer än att längta tills han går upp så att vi kan hitta på saker tillsammans. Idag är en sådan dag. Vi ska äta lite gott och sedan gå på konsert och jag vill att han ska vakna NU! Har försökt få tiden att gå genom att surfa, lyssna på radio, kolla på tv, läsa DN, spela Tiny tower, röja i köket och gosa med katterna. Men jag var alltför rastlös för att någon av dessa aktiviteter skulle stilla mitt behov av sysselsättning. (Kom nu inte och säg att jag skulle ha tagit en stärkande promenad i den höstklädda naturen. Då hade min höft typ dödat mig och det hade blivit soffläge resten av dagen. Så det så).

Då kom jag på att jag har flera hundra bilder liggandes som väntar på att få flytta in i album. Det är framförallt bilder från vår Thailandsresa, som skedde för X antal år sedan. Det är så himla lätt att jag framkallar foton som råkar ut för detta öde, vilket endast leder till dåligt samvete, tidspress och ångest. Nu har jag till exempel fått för mig att jag inte får göra något med våra bröllopsbilder förrän alla andra bilder är omhändertagna. Lika bra att få det gjort med andra ord.

Det var faktiskt lite mysigt att återuppliva minnena från vår resa till landet där borta i öst. Tänk vilken lyx att bara kunna slappa, äta gott, läsa, sola, bada, shoppa och uppleva ett nytt land i två månaders tid! Tveksamt om vi kommer kunna göra om det. I alla fall inte innan vi är 65.

En hel låda Thailandsbilder kommer lastad.

Livet är märkligt

En sak är säker - man vet aldrig hur livet kommer att bli. Att jag skulle sitta här, en lördag i oktober 2011, med stödstrumpor på fötterna och en broschyr om amning i knäet som om det vore den mest naturliga saken i världen, kunde jag väl aldrig tro.

Jag är en dålig matte

Det har hänt! Det jag har fasat för ända sedan Viktor började gömma sig bland våra täcken! Jag har nästan krossat min egen katt! Igår när jag satte mig på sängen, kände jag hur något rörde på sig under mig. Det var naturligtvis Viktor som hade hoppat in och lagt sig mellan själva pålakanet och täcket, helt ooomöjlig att se utifrån. Fick fruktansvärt dåligt samvete. Kan inte ha varit skönt att få en hel människa över sig. En gravid sådan till på köpet. Extra mycket lördagsgodis till honom imorgon helt enkelt.

Tiny tower

Att bli beroende av ett mobil-spel är ingen bra idé. Särskilt inte om spelet bara finns på någon annans telefon. Just detta har dock hänt mig. Jag är totalt såld på Tiny tower och spelar det på Pettsons mobil så fort jag får chansen. Det går ut på att man bygger olika våningar med bostäder och diverse affärer samtidigt som man ska ta hand om folk som flyttar in och börjar jobba. Lite som en tamagotchi!

Tomteverkstad

Idag har det nästan känts lite som en tomteverkstad hemma hos oss. Orsaken till det är att jag håller på att skära biljetter till julkonserten. Lite pilligt och ganska mycket jobb men mest rofyllt. Jag är minst sagt galen i julen och blir lycklig när jag inser att det bara är en månad kvar till första advent. Hög tid att börja lyssna på julmusik med andra ord!

Har redan sålt slut på nästan alla mina biljetter!

Ledighetsstrumpor

Eftersom Pettsons jobb kräver att han har svarta strumpor på sig vid varje arbetspass, är det främst sådana som återfinns i hans strumplåda. Om man gräver riktigt djupt, kan man dock hitta några härligt färgsprakande varianter som lyser upp bland allt det svarta. Vi kallar dessa för ledighetsstrumpor. När man ser honom ta på sig ett par sådana, då vet man att det är en bra dag.

Det där med alla babysaker man bara MÅSTE ha

Det är många butiker och företag som vill tjäna pengar på oss förstagångsföräldrar. De spelar på ens enorma omsorg för det där ofödda lilla knytet i magen. "Självklart måste du ha en rejäl vagn av senaste modell med alla extra tillbehör, en vagga, en spjälsäng, en resesäng, en Moseskorg, en gungande säng du fäster i taket, en bärsele, två badbaljor, en badtermometer, en babywatch, femton filtar, en basgarderob med tio bodys i alla storlekar fram till barnet fyller två år..." Listan fortsätter för evigt. "För HUR ska du annars kunna ta hand om ditt barn på bästa sätt? Observera att allt måste vara nytt. Begagnade saker är äckligt och kan skada barnet." Ja. Undrar hur det gick till förr i tiden. Hur klarade sig folk utan alla dessa grejer? Jag kan bara inte fatta det!

Min gamla klänning. Oduglig eller bara alldeles alldeles underbar?

Sovrummet - när du vill vara för dig själv en stund

Spana in bilden nedan. Den föreställer en del av vår bäddade säng. Mellan de fluffiga duntäckena bildas ibland en liten glipa. Just i den glipan hade Viktor krupit ner och lagt sig. Det konstiga var bara att han sen måste ha dragit täcket över sig på nåt märkligt sätt. För det syntes inte mer av honom än en gnutta rygg. Antar att han behövde vara för sig själv en stund. Lite farligt dock, med tanke på att nån lätt kunde ha slängt sig på sängen och krossat honom. Man förväntar sig liksom inte att en sjukiloskatt ska synas så pass lite.

När osten och lösgodiset kostar lika mycket...

...kan man fundera över om det var extrapris på osten eller om man helt enkelt var extremt sugen på lösgodis.

Snart är det jul!

Knappt har jag hunnit sluta göra reklam för min senaste kör-konsert, förrän det är dags för nästa! Denna gången är det lite extra kul eftersom jag är med i producentgruppen (och alltså får bestämma en massa roliga grejer).

Söndagen den 4 december klockan 14.00 eller 17.00, bara att välja! Här snackar vi julstämning på hög nivå!

Denna ursnygga affisch har Anton gjort, tack svåger!

Papp-hjärna

Somliga säger att man kan bli lite vimsig och disträ som gravid. Kan inte annat än å hålla med. Ibland känns det som om hjärnan har ersatts av papper och hur man än försöker formulera vettiga meningar, kommer inget annat än blaj ur munnen.

Igår bakade jag kanelbullar. Efter tio minuter i ugnen såg bullarna ut som albino-bullar och jag lät dem stå ett par minuter till. När jag lite senare återvände för att ta ut dem insåg jag mitt misstag. Hade glömt pensla dem med ägg och strö över pärlsocker. Dessutom hade de fortfarande inte fått någon färg (?) men var ändå torra som fnöske.

Skyller detta helt och hållet på min graviditetsvimsighet.

Enligt Leila finns det två saker man kan göra med torra bullar. Grilla dem med smör eller göra bullskorpor. Jag föredrog det senare alternativet. Så istället för torra albino-bullar, kan jag nu njuta av krispiga bullskorpor. Sugna på att testa? Bara att skiva bullarna, smeta på lite smält smör och låta dem torka 25 minuter i ugnen på 150 grader.

För bra för att vara sant?

Nu ska jag berätta en sak för er som man knappt kan förstå att den är sann, fastän den är det. Gissa vad cupcakes heter på spanska? MAGDALENAS! Är det inte sjukt så säg. Det var Carro som upplyste mig om detta fantastiska. Som bevis skickade hon en bild hon fotat mitt i Barcelona härom dan.

Typiskt

Har druckit min första kopp kaffe sedan i maj. Smakade fortfarande skit.

Några ord om mammakläder

Säga vad man vill om mammakläder, men snygga är de inte! Det är precis som om klädkedjorna tror att man förvandlas till en tant utan smak eller klädintresse så fort man blir gravid. Jag har i alla fall inte sett ett enda fint plagg, så hojta till om ni har några tips. Inte nog med att de är fula, de är dessutom ganska meningslösa. I alla fall alla överdelar. När modet ser ut som det gör (A-linjeformat 60-tal, lösa klänningar och sånt) förstår jag faktiskt inte vitsen med att köpa en tunika med dragsko under bysten, bara för att det står "mamma" på etiketten.

Observera att detta är hur jag känner NU. Kom tillbaka om ett par månader när jag inte kan knyta skorna själv eller ha på mig annat än Pettsons allra största t-shirtar (om ens de passar).

Underdelar är en annan femma så klart. Jag förstååår att de som brukar ha jeans, tycker att det är ljuvligt att kunna fortsätta använda dessa, tack vare tjugocentimetersmudden högst upp. Men jag som inte äger ett enda par långbyxor, utan spenderar mina dagar i leggings, strumbyxor och jeanstights, förstår inte alls vitsen med mammabyxor. Det funkar hur bra som helst med vanliga modeller för min del.

Trots detta har jag nu inhandlat ett par svarta mammatights. Många hävdar nämligen att det är SÅ skönt att ha något att dra upp över magen. Nja... Vet inte om jag håller med. Tycker mest att det känns märkligt att dra upp ett plagg så högt. Det blir lite gubbkänsla liksom. Nåt känns fel och onaturligt.

Första gången jag hade varit på toa iklädd mina mammatights hände nåt märkligt. Det började liksom kännas lite skumt på benen när jag hade gått ett tag. För mycket tyg och liksom väldigt pösigt. Då kom jag på det! Jag hade glömt att dra upp tightsen över magen. Hade naturligtvis bara placerat dem där jag brukar ha tights, under magen. Resultatet blev att de förvandlades till ett par för långa och extremt för stora pös-byxor.

Denna incident fick mig att inse att jag definitivt inte är redo för mammakläder än.

Midsommarmys

Har shoppat tre dagar i rad och är helt slut. Orkar därför inte bjuda på så mycket mer än gamla nostalgibilder för tillfället. Hittade ännu en på mig och Carro. Midsommar i Steninge på 80-talet. Vad jag har på mig? Mysdress såklart!

Mysdress, så himla nitti

Den här bilden hittade jag i mammas och pappas dator nu när jag satt och slökollade i några mappar. Jag och Carro i Åre 1991. (Insåg just att vår bil är lika gammal som den här bilden. Dags att byta upp sig?). Jag gillar särskilt att båda har samma frisyr, varsin go liten dubbelhaka och så klart den obligatoriska mysdressen. Just den här mysdressen minns jag mycket väl. Den var lite tuff så där med ett leende ansikte på magen. Något jag däremot inte tyckte om var den senapsgula färgen som fanns representerad både på tröjan och byxorna. Men men. Det var gött med mysdress. På nittiotalet hade ju kidsen på sig det åtminstone upp till årskurs fyra.

Carro jag saknar dig!

Tiden går...

Ibland tycker jag att det känns som om jag och Pettson ganska nyss blev tillsammans. Men så hittar man en bild som gör att man förstår att han har funnits i mitt liv ganska länge. Den här lilla plutten i Pettsons knä fyller snart sju år och går i första klass nu.

Pettson och Melvin hösten 2006

Historien om den röda sportbilen

När man har en bil från -91 får man vänja sig vid att folk kör om en fastän de inte behöver. De tror liksom att bilen bara kan komma upp i 70 kilometer i timmen på sin höjd. Oj oj oj, så fel folk har. Vår gamla Bettan är en riktig pärla som fungerar alldeles utmärkt, såväl i stadsmiljö som på lands- och motorväg. Jag kan alltså köra om lastbilar och fordon med släp och husvagn på motorvägen om jag så vill.

Det var precis det jag höll på med idag, när det helt plötsligt från ingenstans dök upp en röd bil och lade sig i baken på mig. Eftersom jag körde i drygt 110, ökade jag inte min fart det minsta, utan låg tjurigt kvar i omkörningsfilen till jag hade passerat husvagnen. Folk som lägger sig så nära kan vara något utav det värsta jag vet i trafiken. Hallå! Hört talas om tresekundersregeln???!?!

Hur som helst. Han körde om mig så fort jag gått in till höger och då såg jag vad det var för en typ av bil och människa. En man, naturligtvis, med solglasögon och i fyrtioårsåldern. Märket på bilen var för mig okänt, men jag skulle kalla det för en typisk sportbil. Lite fancy så där. Han körde så galet fort! Det var inte klokt. Det tog bara ett par sekunder innan han hade försvunnit ur mitt synfält. Jag satt och blev riktigt irriterad på honom och funderade på om jag skulle ringa 112 och säga åt polisen att plocka honom. Han måste få lära sig en rejäl läxa, tänkte jag. Det är ju helt livsfarligt att köra så fort!

När jag efter ett par kilometer var framme i Jönköping, såg jag plötsligt några blåljus på en civilpolisbil vid sidan av vägen. Den hade stoppat ett fordon... Och JA, det var den röda sportbilen! Jag blev så till mig att jag knöt näven och skrek "YES" högt för mig själv tre gånger när jag körde förbi.

Känslan av att veta att han skulle få sona sitt brott var helt ljuvlig.

Doktor Westerlund är död

Kommer ni ihåg min glädje över att ha hittat en Doktor Westerlund? (Om inte, läs här). Tyckte både att han var fin och luktade himmelskt gott. Ända till jag blev gravid. Sedan dess har han fått bo på balkongen eftersom minsta lilla uns av Westerlund-doft har fått mig att klökas.

Vi rensade på balkongen för några veckor sedan och då frågade jag Pettson vad han ville göra med honom. Att han skulle överleva frosten, vore otänkbart. Jag föreslog att vi skulle ge bort honom till någon, men Pettson ville absolut behålla honom. Från och med det ögonblicket slutade jag bry mig om hans öde. Och det gjorde uppenbarligen Pettson med. För titta hur han ser ut nu!

Idag är det söndag

Pettson har varit ledig både igår och idag och jag har inte så mycket för mig på kontoret för tillfället. Därför tog vi helg. Och det har faktiskt känts som vilken riktig helg som helst. Vi var bortbjudna på middag både i fredags och lördags kväll, vi har tagit en långpromenad i det fina vädret, slappat i soffan och varit uppe sent. Idag är det alltså söndag och vi har sovit länge, ätit en rejäl frukost och ska strax olja in bänkskivan i köket. Ibland blir man tokig av skiftarbete utan rutiner och olika scheman från vecka till vecka. Men just nu känns det faktiskt perfekt och alldeles underbart med en helg så här mitt i vardagen. Undrar om vi kommer ha söndagsångest ikväll?

Att vara besatt av en serie

Det här med dvd-boxar är en relativt ny företeelse i mitt liv. För ett par-tre år sedan köpte jag och Pettson första säsongen av OC och fastnade direkt. Det är nog fortfarande min absoluta favorit och jag vågar faktiskt inte avslöja hur många gånger jag har tittat igenom hela serien. Efter den har vi följt Veronica Mars (tyckte vi om) och Mad men (tyckte vi inte om). Man kan väl säga att vi är lite mer utav high-school-serie-fans.

Oj vad jag har letat efter en ny lättsmält serie som man bara sugs in i på en gång och inte behöver använda så många hjärnceller för att kunna hänga med i. Lyckan var total när vi blev tipsade om Gossip girl. Vi fastnade direkt. Ytlighet, intriger och skandaler. Snygga människor och fancy kläder. Roliga karaktärer och New York-miljöer. Den är helt perfekt. Att det är samma personer som ligger bakom OC kanske har en del med den saken att göra, vad vet jag.

Ps. Bilden i förra inlägget var absolut inte fejkad, vilket somliga tydligen trodde. Ds.

Säsong två är inledd.

Från mitt perspektiv

Undrar när fötterna försvinner?

Efter-maten-nöjd

Så här ser man ut när man har ätit sin första måltid efter drygt tre dygn utan mat. Lite matt men glad över att vara frisk!

Ruinerad hos veterinären - del två

Så var det dags igen! Siri blev sjuk. Ska inte ge er några äckliga detaljer, men man kan säga att det hade med magen och dess innehåll att göra. Ännu ett veterinärbesök idag alltså. Tur att man älskar det lilla livet så mycket, annars hade det varit svårt att motivera sig att betala dessa extrema summor för ett halvtimmesbesök.

Jag har ju berättat tidigare att jag har väldigt svårt för att ta blodprov. Svimmar oftast. Kan inte heller titta på sjukhusserier på TV eller skära mig i fingret utan att det svartnar för ögonen. Idag fick de raka bort lite päls på Siris ena ben, dra runt ett snöre, sticka henne och fylla två rör med blod. Och vet ni vad? Jag svimmade inte en enda gång! Klarade till och med av att titta på eländet utan att känna mig det minsta snurrig. Framsteg? Oh yes.

Nähä gott folk. Nu ska jag gå till Apoteket och hämta ut medicin till kattstackarn. Ännu fler utgifter, gaaaaahhhhhhhhh! Siris diagnos den här gången: extremt irriterad tarm - fullt frisk i övrigt.

Den nya dammsugaren Tuss den andra

Vi har köpt en ny dammsugare efter att Tuss gick sönder. Den nya Tuss den andra är fruktansvärt bra och även tystare än Tuss den första. Tuss den andra är även mycket mindre och smidigare. Tuss den andra har en fantastisk sugkraft och man kör över lägenheten på ett knäpp. Man har fått ett nytt sug efter städning och det känns nästan roligt att städa.

Trots detta så saknar jag Tuss den första nått oerhört mycket.

You know you love me XOXO /Lillys man

Tuss den andra

En alldeles underbar bensinstation

Skulle tanka på en liten bensinstation på Söder för ett par dagar sedan. Rullade in och ställde mig redo bredvid tanken. Genast studsar det ut en ung, härlig kille från den lilla kiosken. Han såg ut att vara tagen direkt från någon 50-talsfilm. Blont rufsigt hår, skjorta, hängslen och lite uppvikta byxor.

- Full tank?
- Det är okej, du behöver inte tanka åt mig.
- Jo men det gör vi alltid här!

Hur fint var inte det? Antagligen den mest underbara mack jag nånsin besökt. Bara för mig att gå in och betala hos en annan 50-talskille, för att sedan få mina nycklar på väg tillbaka till bilen. Mer sånt här gott folk!

Cupcakes - del två

I våras kunde det hända att ett och annat inlägg i den här bloggen handlade om cupcakes. Denna lilla sötsak har länge varit mycket starkt förknippad med mig av någon outgrundlig anledning. Trots att jag inte har skrivit ett enda ord om detta på väldigt länge, tycks folk fortfarande minnas min fascination. Inom loppet av bara ett par dagar fick jag nämligen två cupcake-presenter av syrran och Elin. Tack! Ytterligare ett par grejer att addera till samlingen (läs här).

Större än man kan tro

När man ser sin mage varje dag, är det svårt att inse att den blir större. Jag tycker inte att jag ser så jättegravid ut faktiskt. Bara ibland. Och i alla fall inte om jag har lite vidare kläder på mig. Har jag jacka, är det helt ooomöjligt att ana bebiskulan. Har jag fått för mig.

Tji fick jag när jag shoppade på Lindex för ett par dagar sedan. Hade på mig min nya favoritklänning som inte är ett dugg tajt eller åtsmitande. Ljuvlig. Hur som helst. Stod där och skulle betala mina varor (OBS. det var ej bebiskläder) när kassörskan plötsligt tog fram en stor pappkartong som det stod Libero på.

- Vi har delat ut sådana här till alla som har fått barn, men vi har fått några över så jag tänkte att du kunde få en också. Lite blöjor, våtservetter och andra bra-att-ha-grejer.
- Ehh. Åhh. Tack.

Så gör man liksom inte om man inte är 100 procent säker på att personen i fråga väntar barn. Kan så lätt uppstå en pinsam situation.

När jag kom hem en stund senare stötte jag på en granne i trappan som gratulerade och frågade när det var dags. Jaha. Bara att inse att pösiga favoritklänningen inte döljer så bra som jag trodde. Jag HAR uppenbarligen en tydlig gravidmage. Inte för att detta är något negativt, bara lite förvånande för någon som ser den varje dag. Ovanifrån till på köpet!

Soppornas soppor

Igår var det dags för de tomater som inte redan slunkit ner i våra magar, att användas till nåt riktigt gött. Vi gjorde en len och krämig soppa med en massa basilika och en gnutta vitlök. Lät den koka en bra stund innan grädden åkte i, så att den skulle bli så där extra smakrik. Mumma! Hade en liten tanke på att kanske frysa in en del av den, så att vi kunnat njuta av vår skörd senare i vinter. Men den blev lunch idag också istället. Kunde inte låta bli.

En rosa månad

Visste ni att oktober är den rosa månaden? Nu är det dags att samla in så mycket pengar det bara går till forskningen om bröstcancer. Så glöm inte att köpa ett rosa band! Själv köpte jag den här varianten.