En historisk kväll

Efter cirka tre och ett halvt år bestående av hemmajobb, bebis-gos och arbetslöshet, sitter jag här med jobbångest. Nä... Nu ljög jag visst. Har inte det minsta ångest faktiskt, kändes bara som rätt sak att skriva. Men sanningen är den att imorgon börjar en helt annan verklighet och en ny tid i mitt liv. Jobba jobba jobba. På ett riktigt ställe, med riktiga arbetskompisar och (förhoppningsvis) riktigt jobb-kaffe. Wish me luck! Framförallt med nattens sömn. Just nu är jag pigg som en lärka men måååååååste ju sova strax. Imorgon ringer inte den mänskliga klockan, sonen alltså, utan en helt vanlig väckarklocka. Gah! Kommer jag ens att reagera av det ljudet?