Pippitröjan

Har länge suktat efter en Pippitröja att kunna slänga på sig under svala sommarkvällar. Tycker att de är urmysiga. Gissa om jag blev glad när Pettson hade köpt en till mig i bröllopspresent! Thanks love!

Fotosmajlet döljer inte riktigt tröttheten i ögonen.

Är DU en utepolis?

Det finns något som kallas för utomhuspoliser, eller utepoliser om man så vill. En utepolis är en person som till varje pris ska vara utomhus så fort solen släpper fram den minsta lilla strålen av sitt eftertraktade ljus. Det spelar ingen roll om det blåser, är på gränsen till iskyla eller om det kryllar av mygg.

Och det måste ju få vara okej. Det värsta är att en utepolis inte nöjer sig med detta. Åh nej. En utepolis påpekar hela tiden för andra att man måste gå ut och tvingar en mer eller mindre att följa med oavsett om man vill det eller inte. Därav namnet. Tänk på språkpolis och du fattar grejen. Istället för att hela tiden hacka på någon annans ordfel eller meningsbyggnad, kämpar utepoliserna för att övertyga alla om hur fantastiskt det är utomhus.

På sommaren kryllar det naturligtvis av utepoliser. Jag lovar er att i varje umgängeskrets eller gäng finns det minst en utepolis. Och de ynglar av sig och blir fler ju närmre högsommaren vi kommer.

Jag gillar att vara utomhus men jag tycker minst lika mycket om att vara inomhus, fastän solen skiner. Och visst kan jag erkänna att jag hellre satt inne i husvagnen och lekte med troll än gick till lekplatsen när jag som liten campade med mamma och pappa. Och det måste ju också få vara okej. Ogillar att utepoliserna försöker ge mig dåligt samvete för det!

Jag tror att det finns fler som mig och till er vill jag säga - stå på er! Låt ingen utepolis tvinga er att sitta i snålblåsten och dricka pissljummet kaffe om ni inte vill det! Själv gjorde jag nåt absolut förbjudet igår. Jag bakade bullar. Trots att det var sol och 25 grader varmt. Mådde inte ett dugg dåligt. Och nu har jag dessutom frysen full med godsaker att ta med ut på picknick. När jag nu känner för det!

Siri lever farligt

Katterna älskar att vara på balkongen och vi försöker ha öppet dit så ofta vi kan, så att de får lite frisk luft i lungorna. Eftersom vi bor på första våningen, behöver vi inte oroa oss över att de ska slå sig om de ramlar ner. Däremot hade det kanske varit lite osmidigt om de gjorde det och dessutom hade det alldeles säkert blivit en traumatisk upplevelse för dem, asfaltskatter som de är.

De klättrar gärna på räcket och ligger och spanar ner på bilar, hundar och fåglar. En gång snubblade Siri till så att hon hängde med bakbenen på fel sida räcket så att säga. Då krävdes en liten räddningsinsats. Annars har det varit väldigt lugnt. Ända tills nu. Katterna har börjat utmana ödet och klättar nu inte bara på räcket, utan även ut på fönsterblecket. Detta är ganska smalt och för att komma tillbaka till balkongen krävs alltså att man backar försiktigt. Blev så otroligt förvånad när jag satt inne i vardagsrummet och Siri helt plötsligt spatserade förbi utanför fönstret! Onödigt att klättra ut där kan man tycka. Men men. Jag låter dem hållas.

Helt vanligt balkongbeteende.

Ovanligt och lite farligt balkongbeteende.

Sommarpratarna

Lyssnade ni på premiären av Sommar i P1 igår? En fantastiskt bra inledning av Mark Levengood. Att höra honom berätta hur han fick överta ett hus av en totalt främmande man var både intressant och tänkvärt. Kan rekommendera en lyssning i efterhand om ni missade det.

Jag har inte så jättebra koll på vilka det är som ska prata i sommar, men jag vet att UnderbaraClara ska göra det imorgon. Hennes blogg är en av mina favoriter (se länk i högerspalten) och det ska bli mycket spännande att få höra programmet.

När jag leker med tanken på att själv få sommarprata, står det helt still i huvudet. Vad i hela friden skulle jag berätta? Känns inte som om jag har varit med om så mycket som skulle göra sig bra i radio. Det gäller nog att gräva ordentligt i hjärnan efter de där små historierna som kanske inte verkade så speciella när de utspelade sig, men som fick stor betydelse senare i livet. Ska helt klart fundera mer på detta!

PS. Jag vet att min chans att få sommarprata är ytterst liten men man måste ju få drömma! DS.

En ledig midsommarafton

Jag har jobbat på camping flera somrar i rad de senaste åren. Man kan säga att midsommar är lite utav campingarnas absoluta höjdpunkt på säsongen och det behövs en massa personal för att hålla igång alltihopa. Därför har jag av naturliga skäl alltid jobbat väldigt intensivt under de senaste midsomrarna.

Men i år ska jag testa att fira en riktigt traditionell midsommar på landet med tjocka släkten. Känns konstigt att vara ledig men ack så skönt! Ha det så fint idag och glöm inte att plocka blommor och lägga under kudden!

Så det kan gå!

Om jag för tio år sedan hade gissat var jag skulle bo nu, hade jag utan tvekan sagt Göteborg. Det har aldrig funnits några andra alternativ egentligen. Göteborg var min stad, mysig, lagom stor och bra avstånd till Småland.

Hade någon sagt att jag skulle bo i Stockholm hade jag skrattat högt och länge. Nej tack! Dit skulle jag aaaaaaaaaaaaldrig få för mig att flytta.

Men så fick jag ett ryck och vips satt jag i ett litet internatrum i Bromma på hösten för snart sex år sedan. Fortfarande i tron att Stockholmslivet bara var en fas som skulle ta slut samtidigt som skolan.

Råkade träffa en karl, komma in på en annan skola och nu sitter man där med bostadsrätt och två katter i en söderförort.

Just nu känns Göteborg väldigt långt borta, men hey, ingen vet vad som händer på tio år!

Faktafel

Googlade precis på "bröllopsdagar" för att se efter vad de olika åren brukar kallas. Inser att jag har haft helt fel angående första året. Tydligen kallas det för bomullsbröllop och inte pappersbröllop som jag trodde. Ber så hemskt mycket om ursäkt för detta faktafel. Inte lätt att hålla reda på allt. Följden av detta misstag blir att jag och Pettson får fira pappersbröllop två år i rad och helt enkelt hoppa över bomullsvarianten.

Anledningen till att jag googlade på detta var egentligen att jag skulle kolla vad det kallas när man har varit gifta i 43 år. Det kallas för plåtbröllop. Så, mamma och pappa, GRATTIS PÅ PLÅTBRÖLLOPSDAGEN!

Smålänning för evigt

Även om jag aldrig skulle flytta tillbaka till Småland, kommer jag alltid att vara smålänning. Alltid. Det är en så sjukt stark identitet. Fastän jag inte har bott där på flera år, känner jag mig mer småländsk nu än någonsin tidigare. Kanske för att identiteten hela tiden förstärks av att man ofta pratar om sitt ursprung med folk man möter i sin nya bostadsort.

Det är inte alla landskap som är lika förknippade med sina invånare som smålänningar. Men skåningar, gotlänningar, värmlänningar och norrlänningar (även om det inte är ett landskap) är några till som känns starkt förankrade med sina landskap. Alla har nog en bild i huvudet av hur till exempel en värmlänning är eller hur den pratar. Men hur ofta hör man att någon säger "jag är närklänning" (eller närkebo eller vad sjutton det heter), eller "jag är medelpading" (eller vad sjutton nu DET heter). Aldrig.

När man bor i Stockholm finns det inte ens på kartan att man skulle kalla sig för sörmlänning eller upplänning. Inte en chans. Då är man kort och gott stockholmare. Det finns inget annat. Likaså om man bor i Göteborg, då är man bara göteborgare. Bor man i Malmö däremot, då är man skåning. För skåningar är, som jag skrev innan, ungefär lika förknippade med sitt landskap som smålänningar.

Frågan är om jag skulle kunna kalla mig för stockholmare och ändå vara smålänning i hjärtat? Det är ju också en otroligt stark identitet, förknippad med en lite kaxig dialekt och en något skrytsam framtoning. Precis som smålänningar alltid får höra att de är snåla och att de inte kan prata ordentligt.

Nej, jag känner mig mer som Emil än som Karlsson på taket. Min dialekt kommer alltid att finnas kvar, den är jag otroligt stolt över. Och min snålhet och mitt ursprung likaså. Leve Småland!

Sommarbukett!

Hur vacker är inte den här buketten med vilda blommor? Om jag hade haft något annat än brudslöja som brudbukett, hade jag nog velat ha nåt sånt här. Vilt, ostrukturerat och lite galet.

Modebloggsvarning

Med risk för att låta som en modebloggare, ska jag idag skriva lite om en klänning. Jag har en favoritklänning som jag hittade i en liten butik i Laholm förra året. Den har liksom allt; fint mönster, härligt tyg, lagom längd och dessutom sitter den som en smäck på min kropp. Har väntat och väntat på att det skulle bli varmt igen, så att jag äntligen fick tillfälle att använda den. Hittills har jag bara använt den två gånger, båda förra sommaren, och den har hängt där så förväntansfullt i garderoben redo för nya högtidliga tillfällen.

Idag var precis ett sådant. Vi skulle gå på skolavslutning. Valde mellan favvo-klänningen och en annan blå, men bestämde mig tillslut för att ta favvo-klänningen. Hur ofta går jag på skolavslutning liksom? Måste ju vara fin! Hastade ner till tvättstugan för att stryka den lite snabbt. Ett år på en galge sätter sina spår. Hmm... Skötselråd... Få se nu, en plutt på strykjärnet. Ja men vad bra, nu är det redan varmt. Bara att stryka på. Men vad hääääääääääääääääääääääääääääänder?!?!?!??!?!?!?!? Det går HÅL i eländet! Trots att jag bara hade en plutts värme. Och det är liksom inte det lilla hålet som går att tråckla igen. Oh nej. Det här är ett stort hål, helt utan räddningsmöjligheter. Jag är så ledsen. Fjantigt men sant.

Nedan ser ni två bilder. En från klänningens forna glansdagar (har till och med färgmatchande skor och örhängen). Och en på det förargliga hålet. R.I.P du fina skrud.

Med vackra bruden Chali 2010.

Död och förstörd.

Den bästa tårtan!

Nu ska jag berätta för er om min och Pettsons bröllopstårta. Det var nämligen så här att vi fick träffa en konditor några veckor innan vårt bröllop, för att diskutera vad vi ville ha för något smarrigt till kaffet. Varken Pettson eller jag är några riktiga tårtmänniskor och något av det äckligaste som finns är tårtor med torra sockerkaksbottnar och sötsliskig sylt. Det enda vi visste att vi ville ha på vår bröllopstårta var marsipan, för det är däremot något av det godaste vi vet. Konditorn blev nog lite ställd av våra krav. Ingen sockerkaksbotten? Men ändå marsipan? Ingen prinsesstårta alltså? Hmm...

Efter lite diskussion kom vi fram till något som lät helt perfekt i våra öron: browniebotten, chokladmousse och hallonpannacotta täckt med vit marsipan och rosa rosor. När vi äntligen fick sätta tänderna i den på bröllopsdagen, kunde den inte ha blivit bättre. Den var HIMMELSK! Jag vet att jag är något partisk, det var ju trots allt vår bröllopstårta, men faktum är att det var flera som sa att den var bland de godaste tårtor de ätit. Kombinationen av de syrliga hallonen, den mustiga chokladen och den söta marsipanen var helt enkelt ett vinnande koncept.

Enligt en gammal tradition ska brudparet spara den översta lilla tårtan och äta den ett år senare på första bröllopsdagen. Det gick tyvärr inte, eftersom den inte hade varit så god att ta fram ur frysen efter ett år. Så vi åt av den på bröllopet istället.

Men jag var inte beredd att ge upp tanken på att få äta av denna magiska tårta igen. Så nu inför vårt pappersbröllop ringde jag till konditorn och frågade om hon kunde göra en liten kopia av vår bröllpstårta. Och det kunde hon! Pettson blev glatt överraskad och vi har nu njutit av bröllopstårta i dagarna tre. Oh my God vad gott.

Originalet! (Foto: grahnat.se)

Pappersbröllopsvarianten!

Mums!

Pappersbröllop!

Foto: Tina J

11 juni 2009

Idag är det två år sedan den magiska överraskningen på Skinnarviksberget!

Semestertårta!

Bakade en riktigt somrig jordgubbstårta för att fira Pettsons semester som startade igår kväll. Tyvärr fick han jobba över och kom hem lite efter lämplig tårtätartid. Så vi fick ta den till elvakaffet idag istället! Fyllningen består av sockrade jordgubbar och lemoncurd. Mycket fin kombo. Det finns fortfarande kvar om nån skulle vilja komma hit och smaka!

Ny mobilversion

Ni som läser bloggen i mobilen: vad tycker ni om den nya mobilversionen? Jag (som egentligen kanske inte borde uttala mig med tanke på min 90-talsmobil) tycker att den verkar schysst! Det är inte jag, förvånansvärt nog, som har mekat med det här utan det har skett helt automatiskt. Mycket bra enligt mig. Gillar inte att hålla på och krångla med sånadäringa inställningar.

Morgonpigga katter

Vissa nätter får katterna sova inne hos oss, andra inte. Den senaste tiden har det dock varit alldeles för varmt för att stänga dörren in till sovrummet, vilket har resulterat i många nätter med katterna. Det har absolut sin charm. De låter oss oftast sova i fred, de är ungefär lika trötta som oss, men på morgonen brukar de komma upp och burra ner sig i våra täcken. I morse blev jag väckt av Vicke-Vire som kom och la sig förnöjt på rygg intill mig och ville bli klappad på magen. Och vem kan säga nej till en sån skönhet?

Studenttider = håll dig borta från city

Gjorde misstaget att åka in till stan i eftermiddags. Hade lyckats förtränga att det är studenttider. Gode tid... Det sprutades öl, spelades hög musik och det värsta av allt: blåstes i hundratals visselpipor. What's up with visselpipor liksom? Titta på miiiiiiiiig! För jag har tagit studeeeeeenteeeeeeen!

Det där med att spruta öl och annan alkoholhaltig dryck förstår jag inte heller vitsen med. Undrar om den trenden har kommit till Värnamo än? Tydligen är det så att alla måste byta om innan de hoppar upp i lastbilen, för att inte deras studentkläder ska bli förstörda av allt sprutande. Känns lite som fenomenet vaskning, fast en budgetvariant. Man köper några burkar öl och visar sedan att man har pengar nog att spruta ut den istället för att dricka. Eller jag vet inte.

Sen funderade jag på en annan sak. Det måste vara väldigt märkligt att åka runt på studentflak, och i synnerhet i öppna bilar där man sitter ensam, i en så här stor stad. I Värnamo är det liksom en gata som gäller och där måste man minsann vara i tid som åskådare om man vill spana in allas vita mössor. Studenten är en mycket populär högtid som man inte vill missa, i synnerhet inte studentbalen. Men här finns ju hur många gator som helst att välja mellan. Det är inte direkt så att det flockas folk runtomkring för att vinka och gratta. De flesta "åskådarna" här är mest irriterande på alla visselpipor och gör allt för att undvika ölstänk, som jag. Antagligen måste studenterna ringa till sina anhöriga och berätta exakt var de kommer att åka, för att försäkra sig om att i alla fall få en vink. Stackarna.

Jag är så glad att jag inte är nitton längre! Ha det så himla bra alla studenter där ute. Blås lite mer visselpipa nu vettja.

Sommarsmoothie

Igår gjorde jag en svalkande smoothie av årets första svenska jordgubbar. Den smakade kort och gott sommar!

Tidig semester - hiss eller diss?

Pettson hade önskat sen semester i år eftersom vi hade väldigt tidig förra året i samband med bröllopet. Men efter ett vädjande samtal från en kollega, fick det bli tidig i år igen. Var ligger rättvisan i det, kan man fråga sig? Men men, nu ska jag inte vara bitter. Sanningen är den att det har varit kanooooooonväder i början av sommaren de senaste åren. Och om jag tittar ut nu, ser det onekligen ut att vara ett vinnande koncept med tidig semester.

På söndag har vi bröllopsdag, wiii wiii! Pappersbröllop - inte så slitstarkt än, men på god väg! Vi ska turas om att ha hand om denna eminenta dag och i år är det min tur... Smider grymma planer vill jag lova! Mohahahahahahahahahaha........

Nähä. Om man skulle ta och gå ut och lägga sig på en filt eller nåt? Tjipp tjipp.

Kvällsljus

Visst är den fin, farmors gamla lampa? Den sprider mysigt ljus i vårt sovrum om kvällarna. Fast nu behövs den knappt, blir ju nästan inte mörkt på nätterna. Farmor har tillverkat lampskärmen själv, hon var mycket duktig på alla typer av handarbeten. Dessutom gjorde hon Smålands, om inte Sveriges, godaste köttbullar. Tänker lite extra på dig ikväll farmor!

En välbehövlig internetpaus

Jag är beroende av internet. Vem är inte det? Bankärenden, mejl, sociala sajter, kolla SL, boka resor, läsa nyheter, söka kunskap med mera med mera. MEN. Ibland behövs en paus. Till exempel när det första man gör på morgonen är att sno makens iPhone för att kolla Facebook. Då har det gått för långt. Så nu har jag gjort det. Tagit en paus. Den varade i typ fyra dagar och jag saknade inte Facebook en enda gång. Så det så. Möjligtvis saknade jag bloggen (såklart!). Men nu är jag här. Hej hej!

Workin'

Jag kör en liten tvärt-om-grej och jobbar medan de flesta av er andra är lediga i helgen. Men hey, jag ska inte klaga. Har varit hemmafru rätt länge. Vet inte hur mina internetvanor kommer att se ut under långhelgen, så därför reserverar jag mig för eventuell bloggtorka inom den närmsta tiden. Vill ju inte att ni ska bli oroliga, så nu vet ni varför!!!!!!!!! Bye bye.

Nu är det officiellt...

...den första sommarmånaden är här! JAAAAAAAAAAAAA!