Modebloggsvarning

Med risk för att låta som en modebloggare, ska jag idag skriva lite om en klänning. Jag har en favoritklänning som jag hittade i en liten butik i Laholm förra året. Den har liksom allt; fint mönster, härligt tyg, lagom längd och dessutom sitter den som en smäck på min kropp. Har väntat och väntat på att det skulle bli varmt igen, så att jag äntligen fick tillfälle att använda den. Hittills har jag bara använt den två gånger, båda förra sommaren, och den har hängt där så förväntansfullt i garderoben redo för nya högtidliga tillfällen.

Idag var precis ett sådant. Vi skulle gå på skolavslutning. Valde mellan favvo-klänningen och en annan blå, men bestämde mig tillslut för att ta favvo-klänningen. Hur ofta går jag på skolavslutning liksom? Måste ju vara fin! Hastade ner till tvättstugan för att stryka den lite snabbt. Ett år på en galge sätter sina spår. Hmm... Skötselråd... Få se nu, en plutt på strykjärnet. Ja men vad bra, nu är det redan varmt. Bara att stryka på. Men vad hääääääääääääääääääääääääääääänder?!?!?!??!?!?!?!? Det går HÅL i eländet! Trots att jag bara hade en plutts värme. Och det är liksom inte det lilla hålet som går att tråckla igen. Oh nej. Det här är ett stort hål, helt utan räddningsmöjligheter. Jag är så ledsen. Fjantigt men sant.

Nedan ser ni två bilder. En från klänningens forna glansdagar (har till och med färgmatchande skor och örhängen). Och en på det förargliga hålet. R.I.P du fina skrud.

Med vackra bruden Chali 2010.

Död och förstörd.