Årskrönika 2012: mars

Även om mars inte heller bjöd på särskilt många inlägg, förekom det faktiskt ett par stycken som inte handlade om bebisar. Till exempel skrev jag om min gamla 90-talsmobil (bless his soul) som fick ge vika för min smartphone Snövit. Nu i efterhand förstår jag inte hur jag klarade mig utan den, men uppenbarligen gick det hur bra som helst. Ska nog införa fler mobilfria zoner här hemma. Känns sunt.

Våffeldagen, vår överfulla tvättkorg och finsk radio var också sånt som dök upp den här månaden. Men mest blev det bebisar och sånt som sagt, typ min amningshjärna, lillens favoritlåtar och en massa nostalgibilder på jättemagen.

Inlägg från mars finns HÄR.

Tvätt. Hjälp!

Magen min

Årskrönika 2012: februari

Det var lite skralt med inlägg under februari. Men hallå! Inte så konstigt va... Det jag skrev var utan undantag bebisrelaterat. Jag visade upp vår vagn (åh vad jag saknar den nu), lillens cupcakespyjamas (den fina hade jag glömt) och hur han såg ut på sin pappas födelsedag (kan inte förstååå att han har varit så liten).

Dessutom var jag och Pettson med i tidningen Jag är gravid, så det visades naturligtvis upp. Prinsessan Estelle föddes, något jag också uppmärksammade. Undrar om hon går än? Nåväl.

Alla februaris inlägg hittar ni HÄR.

Mitt tillstånd på bilden känns fruktansvärt avlägset

Sweetie

Retrovagnen

Birthday baby

Årskrönika 2012: januari

Januari förra året kändes mest som en enda lång väntan. Det var liksom den månaden vi hade gått och funderat över så himla länge. Snart skulle vi bli tre liksom. Det blev av naturliga skäl en del vänta-barn-inlägg. Jag skrev bland annat om mina mystiska cravings på tvättmedel och doftljus (känns för övrigt helt overkligt nu), mina hemvirkade ugglor och att smaken på kaffet äntligen hade återvänt.

Semlor hör januari till och jag skrev en analys av den perfekta semlan. Gav även mig själv en ny titel: semmelier. Sista inlägget innan lillen föddes, blev en härlig bild på Viktor när han ligger och stretchar.

Inlägg från januari 2012 hittar ni HÄR.

Min nya titel

Stretching pågår

Ugglorna

Substitutet för tvättmedel

Vår son - mästerfotografen

Lillen fick leka lite med min telefon för ett tag sen. Brukar inte hända så mycket, den har ju knapplås. Därför blev jag mycket förvånad och glad när jag såg att han lyckats fota två bilder (och dessutom ringa upp banken, men det är en annan sak).

Voila! Lillens första foto nånsin:

Van vid kylan?

Nu har det varit kallt så länge att jag känner mig ganska van vid kylan. När jag och lillen gick ut tidigare, var det tio minus. Okej, det får bli termobyxor, tänkte jag. Men när jag väl började promenera, kände jag mig typ svettig. Termo kändes helt plötsligt som ett ytterst överdrivet val av värmegrad på byxor. Tio minus, vad är det liksom? Inget.

Vi gick till återvinningen för att slänga glas och plast och sånt. Blir en himla massa små glasburkar nu för tiden, undrar vad det beror på? Hur som helst. Jag tog av mig vantarna för att lättare kunna sortera. Inga problem. Men uuuuuuhhhhhhhh! Galet kallt efter en stund! Och min tumme. Min stackars lilla tumme. Den kändes stel som en pinne och vete katten om inte biten jag skar av gick upp lite i sin läkning liksom. Märkligt.

PS. Idag duschade jag INNAN Pettson åkte till jobbet. Bara så ni vet. DS.

Att försöka ta en dusch

Kände direkt när jag gick upp i morse att jag behövde duscha. Det var en dusch-dag helt enkelt. Ni vet, när det känns som om man inte vill klä på sig eller starta dagen förrän man är helt ren och fräsch. Nyduschad med andra ord.

Men det blev frukost. Och jag hade min gamla vapendragare fleece-rocken tätt kring kroppen. Och det blev förmiddagsvila (och DÅ kunde jag absolut inte duscha, hallå, det är ju bästa stunden på dagen, zzz). Sen var det lunch men då kände jag faktiskt att äsch, jag slänger på mig leopardbrallorna och ett gammalt linne. De är ändå inte nytvättade (med andra ord i samma skick som jag). Fleece-rock och lunch känns som en alltför tragisk kombination. Till och med för mig. Hmm... Vad hände sen? Jo just det, eftermiddagsvila! Ahh... Gött. Ännu en liten stund i soffan. Men den lilla stunden utvecklades snart till en och en halv timme och helt plötsligt var klockan halv sex och oj oj oj vad mycket energi det var i lillen nu då! Bara att gilla läget och leka av sig en stund inne i vardagsrummet. Kvällsmat. Japp, fortfarande leopardbyxor på. Ska jag ta en dusch innan lillens läggning? Han kan ju faktiskt sitta och titta på, det borde väl vara rätt underhållande? Nja... Väntar till sen. Skönare när han sover. Typiskt bara att han tog en sån sen tupplur, nu blev det visst inte läggning förrän halv nio. Och sen var det den där disken också. Och de där bloggarna jag ville läsa. Och Facebook.

Klockan 21:50 klev jag in i duschen. Oj vad jag njöt.

När tröttheten är som störst

Pettson: Vad smakar geléhallon egentligen?

Tankepaus.

Jag: Jordgubbe?!

Det lilla pianot

Detta röda piano var en av lillens alla julklappar. Faktum är att han till och med fick två stycken! Måste säga att jag gillar det skarpt, trots att vissa konserter kan bli lite väl högljudda. Det är väldigt gediget men ändå nätt. Fin färg också. Passar som klippt och skuret hemma hos oss. Och lillen klinkar lite varje dag. Robert Wells-klass är målet.

Tack för alla fina klappar han fick!

Har jag blivit en sån där?

Jag har alltid fnyst lite åt såna som har kvar adventsljusstakarna och julstjärnorna till långt in på vårkanten. Hur svårt kan det vara att ta bort dem liksom?

Men ooooops! Vi har visst kvar lite allt möjligt hemma hos oss också. Hittade till och med en tomte hängandes i köket. Stjärndraperiet i sovrummet är jag dock väldigt medveten om att vi har kvar, det är självvalt. Blir så mörkt utan och jag tycker inte att det är så juligt. Mer vintrigt.

18 januari - ett magiskt datum

Jaha, tänker ni, varför då? Jo, det var nämligen då lillen var planerad att komma. Det datumet är så inpräntat i mitt huvud att jag ibland blir osäker på om det faktiskt är hans födelsedag eller inte. Tycker inte att det är särskilt konstigt att det har blivit så. Hur många gånger fick jag inte frågan: när ska du ha barn? 18 januari!

Men 18 januari förra året hände inte ett smack. Inte på BB i alla fall. Åtminstone inte för vår del. Åtta dagar senare däremot. Oj oj oj... Mitt livs största prestation hittills.

Årets första...

...hemmagjorda semlor! Mmm! Himmelskt gott! Trist bara att det tar så många timmar att baka dem och så äts de upp på nån minut. Men men. Nu har vi i alla fall ett litet lager i frysen.

Dra? Nä, putta!

Funderade på en sak innan när jag var ute och gick med lillen. Varför säger alla "dra barnvagnen"? Drar är väl inte en korrekt beskrivning av det man gör? Snarare puttar. Eller skjuter kanske? Fast det låter också lite lustigt... Här går jag och skjuter barnvagnen. Nä, puttar får det bli.

Idag har jag varit ute och puttat barnvagnen i över en timme. Tummen börjar bli bättre, så jag passade på att njuta av både sol och snö i ett hyfsat raskt tempo. Bra där Lilly.

Nu är det idrottsgalan och jag tittar ointresserat med ett halvt öga ungefär. Borde väl ta tag i nåt vettigt istället för att lägga min tid på tv som jag ändå inte vill se. Men det var det där med att orka...

Tummetott... Aj aj

Det bli aldrig som man har tänkt sej. Följande inlägg är skrivet med en hand och nån slags pekfingervals. Därav är det väldigt kort. Råkade nämligen hyvla av mig tum-toppen igår, så jag känner mig något handikappad. Ingen årskrönika än med andra ord. Måste läka först.

Årskrönika?

Insåg att jag inte har skrivit någon årskrönika ännu. Är det nåt jag borde göra kanske? Hmm... Får se. Imorgon i så fall. Nu är jag minsann för trött för det. Ikväll är en sån kväll när jag knappt orkade vara vaken längre än lillen. Men den enda tiden på dygnet när jag och Pettson kan få lite egentid är ju när lillen sover, så då får man försöka hålla ögonen öppna en stund till. Och passa på att göra allt det där man inte hinner med på dagarna. Ehh... Nä. Det blir bara slappande i soffan kan jag tala om. Det är liksom det enda vi mäktar med.

Ett avslut

Idag gjorde jag slut med DN. Vi har varit ett par i flera år nu så det kändes lite sorgligt. Men sanningen är att han mest ändå bara blir liggande oläst på köksbordet. Och då känns det faktiskt mest bara som ett slöseri - både av pengar och papper - inte som en relation där båda parter mår bra tillsammans.

Tack för den här tiden kära du!

Ofattbart

Håller alltså på att planera ettårskalas. ETTÅRSKALAS! Ett år... ETT år. Ett ÅR! Försöker trycka in det i huvudet men det går bara inte. Den största klyschan som finns är väl den där om att tiden går fort, men gode värld vad sann den är. Jag hinner inte med. Stressande att det varken går att trycka på pause eller rewind. Lillens bebistid är officiellt slut inom ett par veckor och det är dags att börja fundera över förskola, fotriktiga skor att lära sig gå i, rensning bland bebiskläder och sånt. Och så det där ettårskalaset förstås.

Bra ätit

Trots att vi gjorde en lika stor sats pepparkakor som förra året, är det betydligt färre kakor kvar nu jämfört med i januari 2012. Vi har ätit bra helt enkelt! Men nu är jag lika trött på dem som på tomtarna faktiskt. Hoppas de tar slut snart...

Chill-söndag med Charlie

Skönheten och Odjuret, promenix och en massa slapp i soffan. Skön söndag på det hela taget.

Börjar man inte bli lite trött på julen nu förresten? Jag känner mig fullständigt redo att slänga ut precis varenda liten tomte och adventsstjärna men Pettson hävdar att allt ska vara kvar till Knut. Nåväl. En vecka till får jag väl försöka klara av.

Jane Austen <3

Jag och Pettson kollar på Mansfield park och han verkar inte det minsta uttråkad, hurra! Kanske blir både Förnuft och känsla och Stolthet och fördom inom en snar framtid? Lycklig Lilly.

Vintersaknad

Det känns ändå liiiiite komiskt att vi släpade med oss en pulka 40 mil i en fullpackad bil, bara för att mötas av barmark. Hallå vintern, vad hände? Känner mig inte klar med dig än.

I värsta fall får vi väl göra som Sune och Håkan och köra utan snö. Eller i trappan...

Gott Nytt sömn-år

Om det är nåt jag hoppas på inför 2013 så är det mer sömn. Och det började onekligen bra måste jag säga! Lillen somnade så gott efter lite bebis-firar-nyår strax efter klockan åtta igår. Sen vaknade han inte förrän klockan sju i morse, åt lite och somnade om till åttatiden! Att jag själv gick och lade mig vid fyra är en annan femma...

Gott Nytt År!

Ps. Hoppas även på mer bloggande under året. Det har minsann varit lite skralt! Ds.