Det händer att lillen kommer in till oss under natten. Som en liten ostbåge brukar han lägga sig, högst upp i sängen mellan mig och Pettson. Katten snusar alltid nere vid mina fötter (världens bästa lilla fot-element för övrigt).
Detta innebär att hela familjen snarkar i samma säng. För snarkar, det gör vi allihop. Härom natten låg jag och försökte somna om efter att ha blivit väckt av Pettsons kraftiga andetag, då jag hörde ett litet men ack så tydligt snarkande nerifrån fotändan. Jojomen, Viktor ger också ifrån sig sovljud som man endast kan få slut på genom en lätt men bestämd knuff.
Dessa män i mitt liv alltså.
torsdag 23 oktober 2014
onsdag 8 oktober 2014
Det hänger visst inte på håret
Som jag har nämnt förr, blir lillen ofta kallad "hon" av alla möjliga människor i olika situationer. Av en snubbe på tunnelbanan eller ett barn på förskolan. Av kassörskan på Ica eller grabben i gungan bredvid.
När jag tidigare har spekulerat i varför detta inträffar, har jag landat i att det måste bero på håret. Lillen är trots allt nästintill känd för sin rejäla hår-man och jag förvånas inte över att denna frisyr ses som "tjejig" i mångas ögon. Söt som socker är den i alla fall.
Men härom veckan rök den, manen. På lillens egen begäran faktiskt. Han sa att han bara ville ha hår uppe på huvudet och inget i nacken. Sagt och gjort - pottfrilla it was.
Nu ser han väl ändå extreeeeeeemt pojkig ut, tänkte jag.
Nästa dag på dagis:
- Vad heter hon? /Random unge på annan avdelning.
Ridå.
söndag 5 oktober 2014
Kökspyssel
Blir nästan lite tjatigt med allt pyssel jag håller på med för jämnan. Jag har precis avslutat en period av intensivt arbete med bakverk och mössor (samtliga gjorda av tyg) och hade väl tänkt ta en liten pyssel-paus kanske. Men det går inte att sluta. Omöjligt. Så fort jag är klar med något, är jag redan halvvägs in i ett nytt projekt. Och det är väl egentligen mest härligt.
Önskar dock att jag hade ett rum där jag kunde måla, sy och greja helt obehindrat och slapp städa undan efter mig så fort det var dags för nästa måltid (sitter numera oftast vid köksbordet bland brödsmulor och intorkat äppelmos). Men men. I näst-näst-nästa boende... Då kanske vi har råd med ett extra rum endast till för mig och mitt pyssel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)