Det hänger visst inte på håret

Som jag har nämnt förr, blir lillen ofta kallad "hon" av alla möjliga människor i olika situationer. Av en snubbe på tunnelbanan eller ett barn på förskolan. Av kassörskan på Ica eller grabben i gungan bredvid. 

När jag tidigare har spekulerat i varför detta inträffar, har jag landat i att det måste bero på håret. Lillen är trots allt nästintill känd för sin rejäla hår-man och jag förvånas inte över att denna frisyr ses som "tjejig" i mångas ögon. Söt som socker är den i alla fall.

Men härom veckan rök den, manen. På lillens egen begäran faktiskt. Han sa att han bara ville ha hår uppe på huvudet och inget i nacken. Sagt och gjort - pottfrilla it was.

Nu ser han väl ändå extreeeeeeemt pojkig ut, tänkte jag.

Nästa dag på dagis:

- Vad heter hon? /Random unge på annan avdelning.

Ridå.