Varannan morgon-livet

Jag och Pettson har kommit överens om att ta lillen varannan morgon nu när vi har en lite längre ledighet ihop. I morse var det min tur. Gissa om jag blev paff när spjälsängen var tom på morgonkvisten? Hade hört att han varit vaken en liten stund men mormor hade redan plockat upp honom när jag väl skulle göra det... Lite mer zzz för mig med andra ord, tack! Och imorgon är det Pettsons tur, mohahaha! Mer sovmorgon åt folket (=mig).

Glad påsk!

Helt klart det bästa cupcake-receptet

Även om man kanske kan tro det, bakar jag inte cupcakes så himla ofta. Max en gång per år skulle jag tro. När jag väl gör det, använder jag alltid samma recept. Det råkar nämligen vara det allra bästa. Dessa blir absolut inte torra (som cupcakes har en tendens att bli annars tycker jag).

Jag kan dock inte ta åt mig någon ära, eftersom jag tyvärr inte är en sån person som hittar på recept. Just det här har jag kommit över nånstans på internet.

På lillens ettårskalas gjorde jag en katt-variant som ni kan se på bild nedan. Tittade i Leilas bok Hello cupcake för att få inspiration till dekorationerna.

Here you go - the best cupcakes ever:

Chokladcupcakes (17 stycken)

1,25 dl kakao
2 dl hett vatten
115 g rumstempererat smör
2,5 dl socker
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
0,25 tsk bakpulver
1 nypa salt
100 g hackad mörk choklad

Sätt ugnen på 175 grader. Rör ihop vatten och kakao och låt svalna. Vispa ihop smör och socker krämigt, tillsätt därefter ett ägg i taget under omrörning. Vänd ner kakaoblandningen försiktigt. Blanda vetemjöl, bikarbonat, bakpulver och salt. Vänd ner detta i smeten i omgångar. Hacka den mörka chokladen och blanda i den också. Fyll formar till 1/3 och ställ dem i en muffinsplåt. Grädda i cirka 18 minuter.

För att få dem extra smaskiga kan du fylla dem med nutella eller chokladkräm efter att de har svalnat. Uppe på kan du till exempel ha chokladfrosting, vit chokladfrosting, nutella eller lite vad som helst egentligen.

Att vara snäll mot sig själv

För några veckor sedan bestämde jag mig för att komma in i lite nya rutiner. Från och med då skulle jag gå upp, klä på mig och göra mig i ordning det första jag gjorde på morgonen. Hur trött jag än var. Att gå runt i morgonrock fram till lunchtid funkar inte. Sunkigt och tragiskt. Inte så det ska vara helt enkelt. De nya rutinerna skulle få mig att må bättre och bli piggare.

Men så kom jag på att jag börjat i fel ände. Varför ska jag må dåligt över att jag inte klär på mig? Vem är det som har bestämt att det är sunkigt och tragiskt att gå runt med morgonrocken fram till lunch? Fastän många kanske tycker det, är det väl viktigast vad JAG tycker. Om jag har haft en urusel natt och känner mig supertrött, varför ska jag då klä på mig och sminka mig om jag inte känner för det?

Nej, i själva verket handlar det om att jag behöver öva på att vara snäll mot mig själv. Istället för att få panik över att jag inte har klätt på mig när klockan börjar närma sig tolv, ska jag försöka sluta bry mig. Strunt samma om jag är sunkig i andras ögon, vad gör det? Strunt samma om jag "missade målet" idag, det kommer en ny chans imorgon. Istället för att trycka ner mig ännu mer, ska jag försöka lyfta upp mig. Jag gör som jag vill och jag gör det som känns bäst för stunden. Oavsett om det innebär morgonrock fram till kvällen eller inte. Och där med basta!

Jag behöver inte öva på att klä på mig på morgonen - det vet jag hur man gör. Jag behöver öva på att vara snäll mot mig själv när det inte blir som jag tänkt mig. Dagens visdomsord á la Lilly.

Hur gammal är hon? Igen.

Det var inte första gången min son fick den frågan om man säger så. Svara ärligt nu; är hans mössa extremt tjejig? Eller vad är grejen? Kvinnan som ställde frågan idag, skyllde i alla fall på den när hon lite generat försökte förklara sitt ordval.

Jag tycker inte att lillens mössa är det minsta tjejig. I vilket fall som helst är han söt i den och det är det viktigaste (och att den är varm förstås).

Mycket goda våfflor!

Okej, nu kör vi. Här kommer ett recept på mycket goda våfflor, närmare bestämt "Mormor Lillys våfflor". Detta är ett något förvirrande namn eftersom jag sannerligen inte är mormor. Men så är det inte heller jag som står bakom receptet. Jag har fått det av min mamma som i sin tur har fått det av en väninna. Om hennes mormor hette Lilly är högst oklart, men så kanske det kan vara. Hur som helst. Dessa våfflor är lite annorlunda jämfört med de traditionella. Våga prova.

Mormor Lillys våfflor (9 stycken)

2,25 dl vatten
2,5 dl mjölk
1,5 dl havregryn
4 dl mjöl
1/2 tsk salt
1 msk socker
1 msk vaniljsocker
2,5 tsk bakpulver
75-100 g smör

På tal om våfflor

Imorgon är det våffeldagen. Kanske ska lägga ut ett recept trots allt? Men då får ni lova att inte vara alltför elaka, okej?

Inga recept just nu

Inatt drömde jag att jag la upp ett recept på våfflor här på bloggen och fick flera hundra kommentarer. De flesta tyckte att våfflorna verkade äckliga.

Trevlig helg.

Små små steg

I gummistövlar. Inomhus. Klart att man måste prova det också. Nu när man ändå kan gå menar jag.

Snyggaste frisyren nånsin

Ända sedan jag vaknade idag har jag sett nåt i ögonvrån. Nåt brunt, fladdrigt som liksom aldrig vill försvinna. När jag såg mig i spegeln insåg jag att det var min minilugg som stod rakt fram.

Survival kit á la Lilly

Jag har några saker som är livsviktiga för mig på nätterna: nässpray, öronproppar och ögonbindel. Detta är mitt så kallade survival kit som är placerat på en hylla över sängen. Det är långt ifrån varje natt jag använder det, men att veta att grejerna finns där är lugnande. Jag vet exakt var nässprayet står, så att jag kan ta lite om jag känner att näsan krånglar. Skulle nog kunna göra det i sömnen om det vore så. Jag menar, hur irriterande är det inte att behöva ligga och försöka sova med öppen mun?

Öronpropparna och ögonbindeln är till för de tidiga timmarna. Om lillen har vaknat och haft sig lite vid femtiden eller nåt och jag har varit uppe och grejat, är det guld värt att stoppa in öronpropparna och slänga på sig ögonbindeln för att på så sätt förhöja njutningen av den sista sovstunden innan morgonen börjar på riktigt. Vi har dessutom aldrig någon värme på i sovrummet, vilket gör att vi nästan fryser tårna av oss om täcket har halkat av. Men det är det värt. För det bästa som finns är att sova i ett mörkt, tyst och svalt rum.

Är övertygad om att min uppväxt på landet, där det alltid är bäckmörkt och knäpptyst på nätterna, har att göra med mitt beroende av mörkret och tystnaden. Vet dock inte riktigt hur nässprayet kom in i bilden?

Det krävs inte mycket

Vi har ett doftljus inne i badrummet som vi tänder lite titt som tätt. På så vis får vi fram SPA-känslan direkt. Varje gång vi ska duscha och har tänt ljuset, ja då är det SPA-dusch. Ska vi bada om ljuset är tänt, är det SPA-bad. Även SPA-bajs förekommer lite då och då. Det krävs så lite för att förgylla vardagen som småbarnsförälder.

Sömnchock

Tror att bara ni som är småbarnsföräldrar till fullo kan förstå innebörden av det här inlägget:

Idag vaknade lillen 06:20. Då hade vi ett litet snack där jag sa till honom att det var lördag och att han minsann fick sova en stund till. Så då gjorde han det.

Jag vaknade till vid åtta och lyssnade efter lillen-ljud men det var knäpptyst från hans skrubb, så jag somnade om. Vid nio vaknade jag igen och var övertygad om att han var avsvimmad eller nåt. Så länge kan han väl omöjligt sova? Tydligen. Tack lillen! Det blev frukost strax efter nio.

Dammsugaren är min bästa vän

Flash mob med Lilly

Igår medverkade jag i min första flash mob. Tillsammans med några andra körsångare placerade jag mig i en buss med ett gäng som skulle på företagsfest. Det var en himla massa folk i flera bussar, så vi smälte in så fint så.

Efter att vi hade åkt en kvart eller nåt, ställde sig två av oss upp och började sjunga. Vi andra stämde in efter några strofer. Tror inte att bussåkarna riktigt hade väntat sig detta. Lyckat med andra ord.

När vi kom fram till feststället gick vi ut och sjöng ännu mer i den vackra solnedgången. Idyll? Oh ja.

Det lever i lagårn

Pettsons garderob, mer känd som "lagårn", innehåller utan tvekan levande djur. Nedan ser ni beviset. Visst skymtar ni nosen?

Urvuxna leo-pants

Lillen har nu vuxit ur sitt andra par leobyxor (i den här kulören vill säga, han har ett par svartvita kvar som fortfarande är lagom). Nu är frågan om jag ska inhandla några nya eller försonas med tanken på att hans leobyx-period är över för denna gång? Han har faktiskt fått en ny vårmössa i samma mönster och hans gympaskor är också i leo, men ändå. Tål att tänkas på! Tunga grejer det här alltså...

Ps. Hittade den snyggaste barn-vårjackan jag nånsin sett typ (leopard), men 700 spänn för nåt som används i två månader? Nja... Köpte en militärgrön istället, kan visa den sen. Ds.

On the floor

Idag hamnade nästan ingen mat på golvet. Bra där lillen.

Ett steg på vägen

Hittade precis ett iPhone-skal i leopard. Efter noga övervägande valde jag att inte köpa det. Nån gång måste det få ett slut. Beroendet.

Ett annat slags tips

Efter blom-tipset kommer här ett film-tips; The perks of being a wallflower. Hyrde den igår och hade absolut inga förväntningar, men oh vad bra den var. Tänkte nog inte säga så mycket mer än så. Se den bara.

Blom-tips

För dig som uppskattar att ibland ha färska blommor hemma men inte är så glad i att skära dem, kommer här ett tips - köp en sån här skär-mojäng! Jag köpte en igår och känner redan att den är en av mina favoritprylar. Du stoppar liksom bara in stjälken och drar till, klart! Behövs alltså varken kniv eller skärbrädor och bladet är sylvasst. Prima skinka.

Ny bild!

Nu kanske ni tror att den här bloggen helt plötsligt har förvandlats till nån slags bakblogg. Så är dock inte fallet. Kände bara för nåt nytt. Plus att jag är extremt sötsugen för tillfället.

De här dammsugarna gjorde jag och Pettson till lillens ena ettårskalas. Goda och inte särskilt svåra att göra (efter att vi ringt mamma och fått experthjälp).

Miniluggen som blev lång

Nu har det gått ett halvår sedan jag visade er min minilugg. Och man kan väl minst sagt säga att det har hänt en del sedan dess. Den har blivit rejäl. Som en vanlig lugg typ. Fortfarande är det dock helt tomt i mitten av pannan, vilket gör att jag inte kan "använda" den som vanlig lugg. Och jag vill inte klippa av mer hår för att göra den tjockare, eftersom det är så himla tunt efter amnings-tappet. Nedan ser ni hur den såg ut i september kontra dagens lugg. Voilà!

Bitigt

I vår familj är det inte djuren som biter människorna, tvärtom. Hittade precis lillen i full färd med att bita Viktor i svansen. Hann precis stoppa honom. Lucky them.

Vem där?

Idag betedde sig Viktor precis som om han såg nåt (eller nån?!) som inte jag såg. Hans ögon var uppspärrade och riktade strax bakom mig. Dessutom gjorde han ett märkligt ljud samtidigt, typ "kraah" lät han. Vände mig om, men naturligtvis var det ingen där eftersom jag var ensam hemma. Lite småläskigt var det faktiskt. Men med tanke på hur skum vår katt är i största allmänhet, tror jag bara att det var ett helt normalt beteende egentligen.