Det där med å jobba hemifrån...

Jag har, som några kanske redan visste, börjat jobba så smått. (Ja, ni läste rätt). Hemma vid vårt 50-talsskrivbord och i sällskap av två sömniga katter, sitter jag och försöker knåpa ihop diverse små texter som jag så småningom kommer att bli avlönad för. Det kallas visst för frilans.

Att jobba hemifrån låter säkert oerhört skönt i mångas öron. Och jag kan inte göra annat än å hålla med. Till största del i alla fall. Det ÄR skönt att bestämma sina egna tider. Det ÄR skönt att kunna äta lunch på sin soliga balkong. Och det ÄR skönt att, om man nu skulle vilja, jobba i pyjamas.

Men även solen har sina fläckar. Saker jag hittills har upptäckt som svåra:
- Att gå upp i tid.
Skulle eventuellt behöva ha sån där väckning som de har på hotell, när någon ringer till en vid en viss tid. Till den fasta telefonen såklart. Då skulle jag nämligen bli tvungen att gå upp, eftersom vår enda fasta telefon är stationerad i vardagsrummet.
- Att ta lagom långa lunchpauser.
Risken är att den där tiden på balkongen lätt blir något längre än vad den borde, tack vare (på grund av?) sol och något bra program spelandes på radion.
- Att motstå frestelser.
Facebook, bloggar, mejl, katterna, städning (!), Pettson, TV, växter, bakning, bokläsning, tupplurar, promenader, fika, vänner, telefonsamtal... Oh my God. Listan kan göras hur lång som helst. Funderar på att blocka vissa sidor på internet, typ min blogg. För det här håller inte. Nu MÅSTE jag jobba!

Räkna med fler inlägg i det här ämnet framöver.