Schackrutor med lillen

Har länge funderat över hur gammal lillen behöver bli för att kunna uppskatta att baka. Och med uppskatta menar jag inte bara att tycka det är gott att äta deg typ, utan att liksom kunna vara med och mäta upp ingredienser och kanske hälla smet i formar eller stansa kakor.

Provade i förrgår när jag fick ett ryck och gjorde schackrutor, en av mina absoluta favoritkakor för övrigt. Det gick över förväntan men jag känner att vi har en bit kvar innan vi båda kommer kunna njuta av det på samma sätt. Nu blev det liksom lite försöka-kontrollera-att-inte-allt-socker-hamnar-på-golvet-alternativt-i-munnen-stämning och det var om jag ska vara ärlig lite stressande. Mitt fokus var mer inställt på lillen än på kakorna om jag säger så (trots detta misstänker jag att det slank ner både en hel del socker och deg under obevakade ögonblick).

Men det var mysigt. Såklart! Tänk att kunna baka med sin lille son liksom. Han var väldigt duktig på att hälla upp mjöl i bunken och skära ut kakorna. Med lite hjälp från mig. (Vi skulle mäta upp fem deciliter och tro det eller ej - han kan räkna! Till fjorton! Fick en chock när jag upptäckte detta, men det kanske jag ska ta i ett annat blogginlägg).

Gott!