Gick ytterst lite på dagis som barn och har inga direkt positiva minnen därifrån. Därav känner jag mig något nervös... Pettson däremot älskade tydligen att gå på dagis. Hoppas innerligt att det är nåt som kommer att gå i arv till lillen. Han känns i alla fall som en betydligt mer social person än vad jag var som liten. Det bästa jag visste var nämligen att sitta ensam på mitt rum och leka helt själv i lugn och ro. Något som kan vara svårt med 79 andra barn på samma förskola.
Apropå det här med ordet dagis. Jag brukar försöka vara noggrann med att säga förskola om jag inte pratar om när jag själv gick där, för då hette det dagis. Men så hörde jag förkortningen "föris" som kanske skulle kunna funka som ett substitut? Det är nåt med det där att sätta "is" efter ord. Verkar tilltala de flesta småbarnsföräldrar. Eller i alla fall de som gillar att prata bebisspråk. Suris, nappis, snuttis, tuttis... Föris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar