En historisk natt. I alla fall ur mitt perspektiv. Detta är första gången jag ska sova utan lillen sedan han föddes. Och då menar jag inte att jag ska sova i en annan säng som honom, det har jag gjort sen han var fem månader ungefär. Nej, jag ska sova i ett helt annat hus, i en annan by, flera mil från min lilla skrutt.
Jag är övertygad om att han klarar det utmärkt, men jag? Kommer jag kunna slappna av eller kommer jag bara ligga och tänka på honom istället? Det återstår att se. Natti natti.
1 kommentar:
Det klarade du ju bra....tre nätter:) :)
Skicka en kommentar