Nu har fotot blivit inscannat och digitalt. Och jag tycker att det är en helt fulländad bild. Vi är finklädda inför tolvslaget, lite förväntansfulla. Carro ser helst ut att vilja gå därifrån och det är säkert de vuxna som har sagt åt oss att hålla varann i handen. Det faktum att jag har fingret i näsan, ser jag lite som en revolt. Haha, om jag ska tvingas vara med på bild ska jag minsann göra som jag vill!
Carro och jag nån gång under det glada 80-talet. |
3 kommentarer:
Vänskap som har bestått och fördjupats hela livet. Fiiint.
åh vad fint! Underbart. Blir som alltid glad av dina inlägg!
Så sjukt charmigt!
Skicka en kommentar