Om jag är ensam hemma en hel dag, händer det att jag pratar för mig själv.
Mestadels blir det kanske bara nån mening då och då, typ "oj, oj, oj, vad tomt det var i kylskåpet" eller "vi borde verkligen dammsuga mattan".
Men ibland... Händer det att jag kommenterar i princip allt jag gör.
Då brukar jag tänka att det är katterna jag pratar med.
Det får mig genast att känna mig mindre knäpp och nästan helt normal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar