Hej jag heter Lilly och jag är en radioknarkare.

Så länge jag kan minnas har jag knarkat radio. Alltså, jag har inte smulat sönder radioapparater och dragit upp dem i näsan eller rullat papper om dem och rökt på. Men jag har lyssnat mig igenom livet. Hemma hos mina föräldrar stod alltid radion på i köket när jag kom hem från skolan, under tonåren kunde jag inte sova om jag inte fick min kvällslyssning på Radio Match och nu när jag spenderar mycket tid hemma, står radion ständigt och surrar. Radion är underbar. Den är det perfekta sällskapet. Vill man kan man lyssna koncentrerat och bara sitta och duga samtidigt, eller kan man baka, gå på toa, åka bil, läsa tidningar eller göra vad sjutton som helst under tiden! Med en radio är man aldrig ensam. Dygnet runt finns det personer som jobbar bakom en mikrofon, för att just du och jag ska ha något att lyssna på. Hur fint är inte det? Jag blir nästan tårögd av bara tanken.

Jag gillar det mesta på radio, utom reklamkanaler och humorprogram. Som tur är finns det ju flera kanaler att välja på, närmare bestämt fyra: P1, P2, P3 och P4. P3 har alltid varit min bästa vän. Ett tag lyssnade jag så mycket på P3 att det nästan gick till överdrift. Eftersom jag hela tiden visste vad som skulle ske i morgondagens program, fick jag panik om jag inte hade möjlighet att höra på dem och det kändes konstant som om jag missade roliga inslag. Det var under den tiden jag hade ett fungerande headset till min telefon som gjorde att jag kunde lyssna på radio överallt. Det blev, som tur var, alldeles uppslitet och trasigt till slut. Nu har jag upptäckt det fina med lokala program på P4 och en hel massa bra grejer på P1. P2 är fortfarande ganska outforskad mark men det kommer.

Min fina köksradio fick jag i studentpresent av mina syskon för åtta år sedan. Den är i utmärkt skick fortfarande men antennen har gått av på mitten. Så här i efterhand skulle jag utan tvekan vilja hävda att det var den bästa studentpresent jag fått.