Ni vet säkert vad jag menar. Man har en vecka per halvår då man är ansvarig för lunchrummet på jobbet. Tömma diskmaskinen, torka av borden, fixa mjölk till kaffet och sätta upp lappar av typen "din mamma jobbar inte här". Man lär sig efter ett tag exakt vilka som är de värsta skitgrisarna. Han den där som liksom aldrig sätter in sin kopp i diskmaskinen utan låter den lite nonchalant stå kvar på bordet med en skvätt kallt kaffe i botten. Och man vet att han alltid kommer att vara likadan.
På mitt kontor har vi inga diskveckor. Eller det är ju inte sant förstås. Snarare är alla veckor diskveckor. Var ute i lunchrummet nu precis faktiskt och tömde diskmaskinen, kokade lite pasta och lyssnade en stund på P4. Vissa dagar har jag sån tur att Pettson är hemma och jag slipper sätta min fot i lunchrummet förrän han ropar att maten är klar. Idag är jag ensam med kattsen.
Men just nu kan jag faktiskt inte tänka mig något bättre än att stå en stund och diska bestick. Att fly bort från deadlines och jobbiga telefonsamtal. Att för bara en liten liten stund låtsas att man är ledig och lunchrummet är mitt kök och att kontoret har förvandlats till vardagsrum igen. Dessa dagdrömmar på kontoret...
2 kommentarer:
Du verkar trivas bra på /med jobbet!!
Rätt kvinna på rätt ställe alltså.
Låter alldeles underbart tycker jag:) Du är grym och fin fin du!
Skicka en kommentar