Tre snarkande karlar och jag

Det händer att lillen kommer in till oss under natten. Som en liten ostbåge brukar han lägga sig, högst upp i sängen mellan mig och Pettson. Katten snusar alltid nere vid mina fötter (världens bästa lilla fot-element för övrigt).

Detta innebär att hela familjen snarkar i samma säng. För snarkar, det gör vi allihop. Härom natten låg jag och försökte somna om efter att ha blivit väckt av Pettsons kraftiga andetag, då jag hörde ett litet men ack så tydligt snarkande nerifrån fotändan. Jojomen, Viktor ger också ifrån sig sovljud som man endast kan få slut på genom en lätt men bestämd knuff.

Dessa män i mitt liv alltså.

Det hänger visst inte på håret

Som jag har nämnt förr, blir lillen ofta kallad "hon" av alla möjliga människor i olika situationer. Av en snubbe på tunnelbanan eller ett barn på förskolan. Av kassörskan på Ica eller grabben i gungan bredvid. 

När jag tidigare har spekulerat i varför detta inträffar, har jag landat i att det måste bero på håret. Lillen är trots allt nästintill känd för sin rejäla hår-man och jag förvånas inte över att denna frisyr ses som "tjejig" i mångas ögon. Söt som socker är den i alla fall.

Men härom veckan rök den, manen. På lillens egen begäran faktiskt. Han sa att han bara ville ha hår uppe på huvudet och inget i nacken. Sagt och gjort - pottfrilla it was.

Nu ser han väl ändå extreeeeeeemt pojkig ut, tänkte jag.

Nästa dag på dagis:

- Vad heter hon? /Random unge på annan avdelning.

Ridå.

Kökspyssel

Blir nästan lite tjatigt med allt pyssel jag håller på med för jämnan. Jag har precis avslutat en period av intensivt arbete med bakverk och mössor (samtliga gjorda av tyg) och hade väl tänkt ta en liten pyssel-paus kanske. Men det går inte att sluta. Omöjligt. Så fort jag är klar med något, är jag redan halvvägs in i ett nytt projekt. Och det är väl egentligen mest härligt.

Önskar dock att jag hade ett rum där jag kunde måla, sy och greja helt obehindrat och slapp städa undan efter mig så fort det var dags för nästa måltid (sitter numera oftast vid köksbordet bland brödsmulor och intorkat äppelmos). Men men. I näst-näst-nästa boende... Då kanske vi har råd med ett extra rum endast till för mig och mitt pyssel.

Det där med röda kalsonger

Lillen och jag gav oss ut på kalsong-jakt igår. Man kan väl säga att det är en ganska ny värld för mig, det där med kalsonger. För lillen också så klart. Innan vi åkte frågade jag hurdana underbrallor han ville ha och med bestämd röst svarade han "röda".

Vi åkte in lagom till affärerna öppnade. (Insåg först efter ett tag att det var lönehelg, men kändes för sent att vända. Kan berätta en annan gång om hur mycket jag avskyr att befinna mig i en miljonstad en lördag. En miljonstad under lönehelger? Shoot me please). I vilket fall som helst gick vi till de där vanliga affärerna som jag antar att föräldrar som ska köpa kalsonger åt sina barn går till - H&M, Lindex, Åhléns och KappAhl typ. 

Av alla små kalsonger vi såg, gissa hur många som var röda? Inga. Så klart. Hade väl egentligen inte väntat mig nåt annat, men ändå. Polisbilar, Angry birds, blått och Bamse, grönt och randigt, dinosaurier, lejon, fula fula FULA actionfigurer och bilar. Bland mini-trosorna fanns det mycket rosa, prinsessor, prickigt, blommor och Barbie. Säkert en hel del rött också. Det räknas väl typ som den mest tjejiga färgen efter rosa och lila. Oj oj. 

Nu undrar jag; finns det inga små tjejer som gillar dinosaurier och vill bli poliser eller brandmän när de blir stora? Finns det inga killar som gillar rosa och blommor?

Ibland blir jag så trött att jag blir sugen på att från och med nu sy allt själv till lillen. Varenda litet plagg från strumpa och kalsong till jeans och mössa. Det verkar vara enda sättet för att få vara med och bestämma själv hur man ska klä de små.

PS. Det slutade med att vi fick köpa två polisbils-kallingar och ett par med rytande lejon. Lillen blev hyfsat nöjd men pratar fortfarande om de där röda kalsongerna. DS.

Att se ut som 15 men vara 30

Jag får ofta höra att jag ser ung ut och är ganska van vid att folk tappar hakan och säger "va?" när de får veta att jag snart fyller 30.

Härom dagen när jag var på väg in i personalrummet på jobbet, öppnades dörren inifrån av en kvinnlig lärare i övre medelåldern. "Ja?" sa hon och tittade lite frågande på mig. "Behövde du hjälp med nåt eller...?" Kvar stod jag med nedsjunkna axlar och besvärad blick. "Hade tänkt att gå in..."

Hon trodde alltså att jag var en elev på högstadiet. Sug på den; högstadiet. Där BARN i åldrarna 13-15 år går. Jag utgår ifrån att hon trodde att jag gick i nian åtminstone. Så 15 år såg jag i alla fall ut att vara. Men det är fortfarande bara hälften av de år jag levt här på jorden.

Help me pleeeeeeeaaaaaaseeeee!

Nåt slags rekord i dåligt bloggande?

Förra månaden skrev jag visst bara ett enda blogginlägg. Minns när jag började blogga att jag lovade mig själv att jag skulle skriva minst ett om dagen. Wops. 

Kanske får sätta ett nytt mål - minst ett inlägg i månaden. Tolv på ett år, det borde jag väl klara av?

Det är inte det att jag inte har tid att blogga. Jag har ganska mycket tid faktiskt. Men det finns ju så mycket annat kul att göra med den. Just nu lägger jag till exempel ganska mycket tid på att fräscha upp en gammal kökssoffa som luktar stall. Slipa pinnsoffa kan man ju göra i all oändlighet liksom.

Sen syr jag. Såklart. Det har ju råkat bli en ganska stor del av mitt liv på sistone. Och jag får aldrig nog.

En historisk kväll

Efter cirka tre och ett halvt år bestående av hemmajobb, bebis-gos och arbetslöshet, sitter jag här med jobbångest. Nä... Nu ljög jag visst. Har inte det minsta ångest faktiskt, kändes bara som rätt sak att skriva. Men sanningen är den att imorgon börjar en helt annan verklighet och en ny tid i mitt liv. Jobba jobba jobba. På ett riktigt ställe, med riktiga arbetskompisar och (förhoppningsvis) riktigt jobb-kaffe. Wish me luck! Framförallt med nattens sömn. Just nu är jag pigg som en lärka men måååååååste ju sova strax. Imorgon ringer inte den mänskliga klockan, sonen alltså, utan en helt vanlig väckarklocka. Gah! Kommer jag ens att reagera av det ljudet?