Kvällsfundering om två töntstämplade ting

När jag kör bil så här på kvällskvisten, häpnas jag över hur svårt det är att se folk som är ute och går. De är liksom lika svarta som natten. Varje gång jag har släppt förbi nån person utan reflex vid ett övergångsställe, har jag lust att veva ner rutan och ropa "ta på dej reflex hörru". (Exakt detta gjorde syrran för ett tag sedan. Bra initiativ. Krävs dock lite mod för att våga göra det).

Det känns lite som om reflexerna lider av samma problem som cykelhjälmarna - töntstämpeln. Synd.

S som i Småland

Noterade att jag i mitt förra inlägg refererat till "stockholmare" utan att inkludera mig själv i denna skara. Funderade därför en stund på hur lång tid det kommer att ta innan jag ser mig själv som en sådan. Jag har bott här sedan 2005, förutom under en liten paus för Thailands-tripp och annat 2007, men jag känner mig mer småländsk än nånsin. Kanske dras man mer och mer mot sina rötter ju äldre man blir? Kanske blir behovet av att visa och styrka var man kommer ifrån bara mer och mer viktigt?

Att jag nånsin kommer att kalla mig själv för stockholmare ser jag som högst otroligt. Även om jag skulle bo kvar här resten av mitt liv, känns det som om jag alltid kommer att vara smålänning. På djupet. I själ och hjärta. Verbalt, inte minst! Är väldigt tacksam över att Pettson inte heller pratar stockholmska. Då hade det varit betydligt svårare att stå emot. Särskilt i och med att lillen numera snackar söderslang.

Tjipp tjipp.

Tradition är tradition, kosta vad det kosta vill

Gustav Adolf-dagen igår. Då äter vi alltid varsin bakelse, det är sen gammalt. De ser väldigt olika ut de där bakelserna, beroende på var man köper dem. Men vi har vårt favoritställe i stan. Ett sånt där riktigt gammalt hederligt konditori som man kan lita på i vått och torrt.

Gott! Men billigt, det är det inte. 45 kronor skulle de ha. Jag må vara smålänning i själ och hjärta, men 45 spänn för ett bakverk tror jag till och med att en stockholmare tycker är lite väl mycket.

Inte för att priset har någon betydelse i och för sig. Traditioner är till för att hållas, kosta vad det kosta vill.

Prinsessan fick mig på fall

Minns ni att jag skrev om mammatidningar för ett tag sedan? Om inte, klicka HÄR. Varje gång jag blir sugen på att köpa en tidning, slutar det med att jag köper en mammatidning, fastän jag kanske hade tänkt mig en Elle eller Sköna hem.

Men nu har det hänt! Äntligen var det något som gjorde att jag drogs från mammatidningarna till skönhet och mode istället. Senaste Elles omslag pryds nämligen av prinsessan Madeleine. Och om det är något jag är intresserad av så är det kungligheter, det vet ni ju. Snygga bilder och ett långt reportage = trevlig stund i soffan.

Schackrutor med lillen

Har länge funderat över hur gammal lillen behöver bli för att kunna uppskatta att baka. Och med uppskatta menar jag inte bara att tycka det är gott att äta deg typ, utan att liksom kunna vara med och mäta upp ingredienser och kanske hälla smet i formar eller stansa kakor.

Provade i förrgår när jag fick ett ryck och gjorde schackrutor, en av mina absoluta favoritkakor för övrigt. Det gick över förväntan men jag känner att vi har en bit kvar innan vi båda kommer kunna njuta av det på samma sätt. Nu blev det liksom lite försöka-kontrollera-att-inte-allt-socker-hamnar-på-golvet-alternativt-i-munnen-stämning och det var om jag ska vara ärlig lite stressande. Mitt fokus var mer inställt på lillen än på kakorna om jag säger så (trots detta misstänker jag att det slank ner både en hel del socker och deg under obevakade ögonblick).

Men det var mysigt. Såklart! Tänk att kunna baka med sin lille son liksom. Han var väldigt duktig på att hälla upp mjöl i bunken och skära ut kakorna. Med lite hjälp från mig. (Vi skulle mäta upp fem deciliter och tro det eller ej - han kan räkna! Till fjorton! Fick en chock när jag upptäckte detta, men det kanske jag ska ta i ett annat blogginlägg).

Gott!

Djurtights till djurälskaren

Har återigen dött sötdöden på grund av ett klädesplagg. Hittade världens finaste skira lilla chiffong-skjorta med katter, hundar och kaniner på. Om lillen hade varit tjej hade jag inte tvekat en sekund. Nu tvekade jag.

Sen hittade jag dock ett par tights med samma tryck som var, om möjligt, ännu sötare. Slog självklart till direkt! Hur skulle jag kunna motstå när till och med lillen blev alldeles till sig när han fick se dem och ropade "tisse", "nin" och "vovve" så där gulligt som bara han kan?

Är faktiskt lite bitter över att de inte fanns i min storlek också. Djur liksom. Fint.

Hellre lite kattmat i så fall

Djuraffären i vårt kvarter ska stänga för gott och har total utförsäljning på allt i hela butiken. Pettsons reaktion:

"Vad bra, då kanske vi äntligen kan unna oss en papegoja". 

Mmm. Eller inte.