Men vår son tillhör inte den kategorin. Ända sedan han började sova i egen säng vid fem månaders ålder, har han älskat att sova ensam. Han har aldrig stått och ropat att han vill komma in till oss och på morgonen vill han gå upp direkt, aldrig ligga och mysa inne hos oss.
Skönt på ett sätt. Jag har hört många historier om föräldrar som ständigt vaknar av en fot i ryggen eller ett slag i ansiktet av nåt sovande barn. Men ibland kan jag inte låta bli att önska att han sov hos oss. Iallafall nån gång då och då.
Så när han vaknade okristligt tidigt och skrek i morse, försökte jag vyssja, sjunga och natta honom inne hos oss. Men han skrek och skrek. Tillslut förklarade han vad som var fel... "Inte sova mamma och pappas säng!" När jag frågade om han ville till sin säng sa han ja och sen somnade han om där efter cirka en minut. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar