Ni som missade inslaget igår, får gärna kika
HÄR. Jag har fått så enormt mycket positiv respons på det här att jag är helt chockad. Tack för det! Anledningen till att jag ställde upp, var dels för att jag vill att förlossningsdepression ska bli mindre tabubelagt. Men även för att jag innerligt hoppas att det kanske kan hjälpa nån deppig mamma där ute att förstå att hon inte är ensam om att känna sig ledsen när allt förväntas vara underbart. Tänk vad många det är som lider i tysthet! Kanske känner man att det är nåt som är fel, men vågar inte berätta det för nån? Lyft luren och ring! BVC, MVC, Vårdguiden, BB, var som helst, bara du ringer. Utan hjälp vet jag inte hur jag hade tagit mig igenom de första 18 månaderna med lillen.
Det är väldigt lätt att man isolerar sig och slutar träffa folk vid en depression. Men det bästa man kan göra är att vara ärlig och berätta om hur man mår för familj och vänner. Hjälpen finns närmre än vad man tror! Det har jag lärt mig på vägen. Hjärtan och kramar till er som finns i mitt liv.
And that's all I have to say about that. At least for now.
 |
| Det började lite skakigt men slutade väldigt bra. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar