Lamp-rockad

Nu börjar vi gå in i loppis-säsongen ordentligt gott folk! Oj oj oj vad fint. Två stycken avklarade idag, en jätteloppis imorgon och nästa helg blir det ännu fler. Jag njuuuuuuuuuuuuuuter.

När vi kom till loppishimlen senast vi var i Småland (läs här vid intresse), hittade Pettson en taklampa som han blev kär i. Den hänger numera i vårt vardagsrum, vilket innebär att det skett en lamp-rockad här hemma. Maskrosen har fått åka in i sovrummet och kristallkronan vilar i en garderob i väntan på bättre tider.

Här är lilla ögonstenen!

Maskros i sovrum.

Var är lampan? DÄR är lampan.

Will & Kate

Wow wow wow!!!!! Vilket bröllop! Vilket fantastiskt vackert brudpar!! Och vilken LJUVLIG klänning!!! Har suttit klistrad framför TV:n större delen av dagen (somnade dock en stund innan de kom ut på balkongen, sån himla lång väntan).

Det var några saker jag tänkte lite extra på:
Varför visade de inte mer känslor mellan varann? Blickar och dylikt? Det kändes lite stelt tycker jag. Inte alls som Victoria och Daniels bröllop. Mitt favoritögonblick från det är helt klart när prästen förklarade dem man och hustru och Victoria såg SÅ kärleksfullt med tårdränkta ögon på Daniel, samtidigt som hon tryckte hans hand lite extra. Får nästan tårar i ögonen bara av att tänka på det.

Sen så måste jag hylla Kates klänning än en gång. Vilken magnifik skapelse med spetsen och det alldeles lagom långa släpet! Gillar skarpt att hon inte hade så långt släp. Har aldrig förstått mig på det där med femmeterssläp. Vad i hela friden ska det vara bra för? Och opraktiskt är det också!

Lillsyrrans tärnklänning = full pott. Den satt ju som en smäck den med. Otroligt fint fall.

Att de sa "I will" kom lite plötsligt. Är så van vid "I do". Men whatever liksom. Det viktiga är ju innebörden.

Det pratades en del om att de hade fått välja musiken själva, men hallå!? Ingen Skifs eller Agnes här inte. Visst, gosskörer kan väl vara fint, men hade det inte varit kul att blanda upp det med nåt annat? Typ Elton, han satt ju ändå i publiken!

Jag grät inte. Var helt inställd på det, men nej. Möjligtvis att det kom en liiiiiiiiten liiiiiiiten aning till tår under kyssen på trappan men det var också det hela.

Åhhh.... Det går ju inte att låta bli att tänka lite på vår bröllopsdag också. Jag och Kate tänkte inte så lika i vårt val av klänning, smycken och hår. Möjligtvis att våra buketter påminde en aning om varandras. Båda var ju vita i alla fall!

All we need is love! Ratadatada.

Foto: brollop.grahnat.se

Balkongtider

Lite ont om bilder här på sistone, så idag tänkte jag bjuda på en riktig bildbomd. Har mest hängt på balkongen och försökt sköta om våra växter och djur på sista tiden. Kryddor har börjat titta fram, katterna är glada över sitt nya uteliv och jag har köpt en klänning som jag vet att jag kommer tillbringa större delen av sommaren i. Rätt så problemfritt.

Läser ofta Amanda Schulmans blogg (klicka här om ni också vill göra det). Så här skrev hon den 26 april i år:

"När man känner för att hoppa av tåget.

Idag är en sådan dag. Allt har gått lite fel från början. Jag har glömt att ringa folk, missat möten och har en massa problem att lösa på jobbet. Det är då jag känner för att hoppa av tåget. Säga upp mig på jobbet och alla andra åtaganden och flytta till Gotland. Jag vill ge upp. Kasta in handduken. Det här var kanske inget för mig. Göra karriär och allt som hör till ett socialt Stockholmlsliv. Bättre om jag bara är mamma och en glad fru som funderar på vad för kaka jag ska baka på eftermiddagen och bara oroa mig för att någon planta jag odlat inte växer som den ska.
Aja, nu ska jag hem och pussa på min dotter så jag blir glad igen. Skitdag."

Jag har fetmarkerat meningen jag fastnade mest för. Lever jag det livet? Kanske.

Lite nya blomster som ska hålla hela sommaren!

För det har jag bestämt.

Om inte Siri äter upp dem förstås.

Det var det där med dagens outfit-bilder ja...

Hortensia i full blom. Kräver en massa omvårdnad och kärlek.

Kattsen älskar uteliv.

Det har börjat gro!

Mini-gräslök.

Siri fyllde två år igår!

Min "vårsjuke" man

Min man är inte den som är sjuk ofta. Under våra år tillsammans tror jag knappt att han har haft feber en enda gång. Han är helt enkelt en av de lyckliga få som sällan drabbas av bacillusker.

På vårarna har det dock varit annorlunda. Då har han drabbats av kliande hals, rinnande ögon och en snuva som vägrat ge med sig. Klassisk vårförkylning, brukade han säga och nysa för femtionde gången den dagen. Okej, det är ju faktiskt rätt vanligt med vårförkylningar, har jag tänkt.

Men så kom dagen då vårförkylningen fick ett abrubt slut. Vi satt och småpratade och fikade med Cammen. Pettsons näsa ville inte sluta klia och tårarna bara rann och rann.
- Vill du ha en Clarityn, undrade Cammen.
- Nej, varför skulle jag vilja ha det, kontrade Pettson.
- Du har ju pollenallergi!

Så kan det gå! Efter tre år med envisa "vårförkylningar" var det enda som krävdes en god vän och en liten tablett för att slippa eländet. Tänk på det, alla ni vårförkylda människor därute. Kanske är det en allergi som är boven i dramat!

Det där om CSN-brev

Varje gång jag får brev från CSN blir jag iskall. Så fort jag ser den välbekanta röda loggan, hamnar jag liksom i något slags tillstånd där det bara existerar ångest och panik. Åhhhhhhh!!!!!!!! Jag vill inte se!!!! Jag vill inte veta hur stor skuld jag har eller hur många år det kommer ta att betala tillbaka den!!!! Ni som har liknande skulder vet exakt vilken känsla jag pratar om.

Idag låg brevet där i postfacket. Det liksom stirrade på mig med sina knallröda, onda ögon. När jag tog upp det kändes det nästan som om det brändes. Jag visste ju vad det innehöll; 2011 års inbetalningskort för min feta studieskuld. Dags att börja betala tillbaka, nu är det allvar. Hej på dej vuxenliv!

Med darrande fingrar slet jag upp kuvertet, ungefär som när man drar av ett plåster. Lika bra att få det gjort. Läste snabbt igenom vad som stod för att försöka bilda mig en uppfattning om innehållet. Chock. Stor chock. DET INNEHÖLL EN AVSKRIVNING PÅ FLERA TUSEN!!!!!!!!! Inga inbetalningskort eller avbetalningsplaner så långt ögat kunde nå!!!!!

Note to self: Brev från CSN behöver inte alltid vara av ondo.

Skrivet av: Lilly - en helt icke-mobilanpassad blogg

Fick följande kommentar på mitt förra inlägg:

"Datorn? Hört talas om smartphone? Du är nog den enda kvarvarande bloggaren som sitter vid en dator!"

Jo bror min, jag har hört talas om smartphones. Men jag har, som ni kan läsa här, ett speciellt förhållande till min gamla telefon och kommer således inte att överge den för något annat smart alternativ. Denna blogg är med andra ord helt icke-mobilanpassad och kommer att fortsätta att vara det den närmsta tiden (trots somligas förtret).

Men nu ska jag avslöja en sak: både det förra och det här inlägget är producerade på en smartphone. Jag sitter just nu i skrivande stund i solen på vår balkong. Sug på den du, bror min. Även jag kan förnya mig, men bara när det är riktigt gott väder...

Om jag nu otroligt nog skulle vara den sista bloggaren som inte använder smartphones, stämmer ändå det jag skrev igår. Det blir färre inlägg och besökare på helgerna. Detta måste ju betyda att även användandet av smartphones minskar, eller? Nej, vet ni vad? Nu orkar jag inte knappra längre på det här lilla "tangentbordet", det ger mig handsvett!

Varma dagar är inga datordagar

Så här på helgerna sjunker besöksstatistiken markant och de bloggar jag följer uppdaterar mer sällan än vanligt. Men det är ju inte så konstigt egentligen. Varför ska man sitta inne vid datorn när det är 20 grader varmt och sol ute? Själv har jag varit på Skansen!

Fortsätt njut av den tillfälliga försommaren nu! Tjingeling!

PS. Oh my God, hur ska det gå för den här bloggen i sommar?!?!? DS.