Vi måste prata allvar du och jag

En sak ska du veta lille vän; följer du med ut på balkongen för en kvällsvattning av blommorna, får du också se till att följa med in när vi är klara. Annars får du räkna med en natt på balkongen med tillhörande toalettbesök på mattan och sovplats under blomsterbänken. Så är det bara.

Man blir rörd

Det är rörande att se hur statistiken över besöken här inne INTE är nere på noll efter ett så här långt blogguppehåll. Jag hade så gott som bestämt mig för att sluta blogga och skulle egentligen bara logga in för att testa om jag fortfarande mindes lösenordet. Uppenbarligen gjorde jag det.

Vill liksom ge er en liten eloge och samtidigt bekräfta att jag ser er. Ser era besök och blir glad.

Så här kommer ett inlägg som tack.

Jaha hörrni, vad har hänt sen sist då? Vi har flyttat för sjutton! Hela elva kvadrat mer har vi till vårt förfogande nu och vägen mot ett eget hus går framåt. Hehe. Trivs än så länge himla bra och känner oss som hemma i nya området (bör kanske tilläggas att vi endast har flyttat några hundra meter fågelvägen och att det därför inte är så konstigt att vi redan känner oss som hemma, men ändå).

Lillen växer, katten växer. Jag och Pettson växer också (aj aj) därav har vi infört kak- och godisförbud. Får se hur länge det varar men jag måste säga att än så länge går det oväntat bra! Jag som är en sån fikanörd är löjligt nöjd över att ha klarat flera dagar utan minsta sötsak. Heja mig.

Nä men nu får det nog räcka kära ni. Puss hej.

Dra på trissor - det växer minsann!

En månad hade de på sig, pelargonerna. Sen skulle det bli soptunnan om inget hade hänt. Det måste väl ha gått ungefär en månad nu va? Vem räknar dagar liksom? Döm om min förvåning när jag (egentligen Pettson) upptäckte att en torr samling pinnar inne i sovrummet hade börjat växa igen. Gröna yttepytteblad stack ut från något som såg ut att innehålla allt annat än liv. Men tydligen hade just den här växten bestämt sig för att överleva vintern. 

De övriga är fortfarande torra som snus och inom de närmsta timmarna kommer de att inta ett nytt hem - papperskorgen. 

En. En ynka pelargon. Det var vad som klarade ytterligare en säsong i vårt hem. Och jag som trodde att jag hade hyfsat gröna fingrar. Nedan ser ni nuvarande status på överlevaren. Undrar vilken färg det blir på blommorna?

Några små blommor

Kan i nuläget endast visa er några få bilder på våra balkong-blommor. Jag hoppas att det inte har varit för kallt på nätterna nu (vad hände med vädret?) men jag befinner mig för tillfället på annan ort, så jag kan inte kontrollera dem.

Finns det nån chans att det kommer komma jordgubbar på våra två stackars plantor? När kan vi skörda i så fall? Kommer pelargonerna alias "de torra små pinnarna" nånsin börja blomma igen? Många frågor. Få svar.

Teknikstrul och balkongfix

Datorn har varit paj och mobilskärmen är sprucken. Inte de bästa bloggförutsättningarna med andra ord. Men nu funkar datorn igen i alla fall (hurra!) tack vara den dygnet runt-öppna telefonsupporten - min bror. Ett av två strul fixade. Eller nja... Skrivaren är i och för sig fortfarande mystiskt "sönder". Trots nya patroner skrivs inget ut. Bara vita, blanka papper matas ut gång på gång. Intressant.

Hade tänkt visa er före- och efterbilder på vårt balkongprojekt som vi grejade med större delen av dagen igår. Men jag väntar tills solen kommer dit i eftermiddag. Vill såklart att den ska se så inbjudande ut som möjligt. Som ni vet har vi ansvar för balkongen vartannat år eftersom vi inte kan komma överens om vad som borde eller inte borde odlas där. Jag vill ha blommor. Blommor i överflöd helst. Pettson vill ha ätbara saker (som brukar bre ut sig över all ledig yta i vår lilla oas).

I år är det mitt år. Var och köpte lite nya krukor och en och annan blomma igår. Sen städade vi bort vintern och skrubbade lite grann innan vi placerade ut allt. Jag är ganska nöjd. Det enda som inte känns helt hundra är de gamla pelargonerna från i fjol. Pettson hävdar att de kommer att börja blomma bara de får lite kärlek (?). Men jag är ytterst tveksam. Känns mest som ett slöseri av ny jord att bry sig om de där torra pinnarna. En månad. Sen åker de i soptunnan om inget har hänt.

En två år gammal bild från vår balle (blomsterår).

Ett par negativa saker med det där med katt

Jag älskar verkligen att ha katt. Älskar. Det vet ni sedan tidigare. Att ha katt när man bor på en relativt liten yta är dock något annorlunda jämfört med att ha katt i ett stort hus. Främst på grund av allt hår. I ett hus sprids det liksom ut mera och behovet av att städa märks inte riktigt lika tydligt lika fort. Men hemma hos oss. Oj oj oj. Det blir hårigt och sandigt hela tiden. Hur mycket vi än dammsuger, blir strumporna vita av katthår efter bara en kort promenad från köket till sovrummet. Det går liksom inte att komma åt allt.

Kattsand är faktiskt lite jobbigt ibland. Men det beror nog egentligen på att vi har så litet badrum att lådan måste stå precis under tvättstället. Detta medför att hela (lilla) badrumsgolvet ständigt blir nedstänkt med sand (som fastnar så fort minsta vattendroppe hamnar på det). Hade vi bara haft ett liiite större badrum, hade katten liksom fått ha en egen hörna där sanden hade samlats. Nu sprids den vind för våg i hela lägenheten.

Tänk sen på allt vi har fått slänga på grund av att vi har tappat det i kattlådan. Jag säger då det. Senast idag var det locket till min ansiktskräm som slank ur mina fingrar och direkt ner i lådan. Tandborstar, smycken, handdukar, toapapper... Lite av varje. Ofräscht.

Problemet med lådan skulle vi naturligtvis slippa om vi bara lät honom gå ut och göra sina behov. Dock är detta ingen bra lösning i nuläget, då vi bor lite knasigt till för en katt. Svårt för honom att lära sig portkoden, öppna och komma in i trapphuset. Att hitta rätt dörr sen, bland alla dessa bruna av samma typ, vore nog en omöjlighet för honom. Dessutom skulle Viktor troligen få hjärtinfarkt så fort vi släppte ut honom. Bilar?! Tunnelbanetåg?! Rådjur?! Andra katter?! Nä... Inget för en liten känslig kisse som han.

Men den som väntar på nåt gott... Katter lever trots allt i cirka 15 år, vilket innebär att han faktiskt inte kommer att bo här större delen av sitt liv.

Gungstolen som fick en makeover

Nu är det gjort! Gungstolen är omklädd. Hade vissa svårigheter att bestämma mig för färg och mönster när jag var i tygaffären, men när jag var klar kändes det som det mest självklara och naturliga valet i världen. Det blev givetvis leopardmönstrat.

Jag började med att sy en ny kudde (att luta huvudet mot) som jag stoppade med lite klassisk gosedjursvadd. Den blev bra förutom att symaskinen valde att strejka genom att producera världens fulaste sömmar. Men de duger i krig.

Vidare till själva sittdynan. Jag hade tänkt låna en häftpistol av svågern och svägerskan men de var inte hemma och jag orkade inte vänta på dem. Ni vet hur det kan vara när man har satt igång med ett projekt - man vill bli klar NU.

I brist på pistol fick jag använda vanlig hammare och småspik men det gick alldeles utmärkt. Under tyget lade jag två skumgummiskivor som jag hittade i tygaffären också. Det behövdes eftersom den var himla nedsutten innan. Vem vet hur gammal den är liksom? 

Här ser ni min upphottade version av gungstolen - Leo style. Och kom nu inte och säg att den ser vulgär ut. I mina ögon är den ljuvlig.

Mammas och pappas säng

Jag hade nog en uppfattning om att det var alla barns dröm att sova där. Tänk vad mysigt att krypa ner tillsammans hela familjen och vakna i en enda röra av kuddar, gosedjur och bebisrufsigt hår.

Men vår son tillhör inte den kategorin. Ända sedan han började sova i egen säng vid fem månaders ålder, har han älskat att sova ensam. Han har aldrig stått och ropat att han vill komma in till oss och på morgonen vill han gå upp direkt, aldrig ligga och mysa inne hos oss.

Skönt på ett sätt. Jag har hört många historier om föräldrar som ständigt vaknar av en fot i ryggen eller ett slag i ansiktet av nåt sovande barn. Men ibland kan jag inte låta bli att önska att han sov hos oss. Iallafall nån gång då och då.

Så när han vaknade okristligt tidigt och skrek i morse, försökte jag vyssja, sjunga och natta honom inne hos oss. Men han skrek och skrek. Tillslut förklarade han vad som var fel... "Inte sova mamma och pappas säng!" När jag frågade om han ville till sin säng sa han ja och sen somnade han om där efter cirka en minut. Så kan det gå.

Dockskåpsterapi

Lite märklig rubrik kan tyckas men jag ska försöka förklara vad jag menar.

När lillen har lagt sig ser det ofta ut som ett bombnedslag i vardagsrummet. Leksaker, små strumpor, böcker och överblivet mellanmål ligger utspritt över stora delar av rummet. Även sakerna som hör till dockskåpet brukar ligga på helt andra ställen än vad de borde göra.

Att då samla ihop alla miniatyrsaker, lägga in dem i huset, bära det till sin alldeles egna plats på hurtsen i sovrummet och sedan omsorgsfullt placera alla möbler och dockor på rätt ställen - det är som terapi för mig.

Lamp-pyssel

Vår kökslampa rasade sönder och samman när jag skulle byta glödlampa härom dagen. Den var liksom i lite sånt där prassligt material, typ blommor utskurna i plast, och jag älskade den. Men på nåt sätt hade den torkat och blev till småbitar så fort jag rörde vid den.

Så... En ny lampa behövdes. Eller ny och ny. Vi drog till en second hand-affär och köpte en gammal beige sak med fransar för 75 kronor, rev bort tyget och fixade en röd sladd. Volia! Ny-gammal lampa fixad.

Kass bild men jag tror att ni fattar typ hur den ser ut. Nästa projekt - omklädning och eventuellt ommålning av gungstol (inköpt på loppis för 50 spänn, alltså ännu billigare än lampan).

Välkommen till verkligheten

Det är lätt hänt att saker och ting förskönas en del i bloggar. Välkammade barn, nystädade hem och perfekt sminkade mammor.

Här kommer en rapport från vårt kök i morse. Jag är nästan lite förvånad över att jag och lillen fick i oss någon mat överhuvudtaget idag. Det var tvåårstrots de luxe, en hel tallrik utspilld gröt och en totalt mjölkindränkt morgonrock.

Tvingade på lillen hans ytterkläder under vilda protester samtidigt som jag försökte göra honom något så när representativ genom att torka bort det mesta av blåbärssoppan från kinderna. Sedan var det bara att rusa iväg i snöyran.

Detta var vad som väntade mig när jag kom hem. Och då har ni inte sett diskbänken. Notera gärna den använda blöjan på golvet.

Dockskåpsstatus

Inte så många möbler än och bara några lustiga figurer som hyresgäster - där har ni statusen för lillens dockskåp just nu. Men snart är det födelsedag och jag vet att huset kommer att fyllas på en hel del i och med den.

Den lille tomten till höger i bild har han varit helt fascinerad av ända sedan han "snodde" den av mormor och morfar i julas. Innan skulle han ha med den överallt, vid matbordet, under blöjbyten och i soffan. Han ville till och med sova med honom (något vi till slut fick vänja honom av med då tomten på nåt märkligt sätt "försvann" varje kväll och lillen skrek sig röd av tjat tills vi plockat upp honom längst in under spjälsängen X antal gånger). Numera lever tomten större delen av sina dagar i huset. Och det är minsann inte fy skam att bo i ett splitter nytt Lundby!

"Lödamys"

För att alla i familjen skulle bli nöjda inför kvällens "lödamys" fick jag köpa tre olika sorters sötsaker. Små kex till lillen, en twistpåse till Pettson (han påstår att det är hans favoritgodis men jag vet att det är Bridgeblandning egentligen) och en påse saltlakrits till mig. Inte lätt att tillfredsställa alla med en enda smak.

Vi håller för övrigt på att göra om här hemma. Typ möblerar runt grejer och organiserar upp. Kan meddela att idag var sista gången nånsin som jag åkte till Ikea frivilligt en lördag bara för att "kika runt lite". Gode tid var mycket folk. Treskift (och arbetslöshet, ehh?) is the shit om man vill undvika folkmassor.

Även lillens dockskåp som han fick i julklapp är ihopsatt och väntar på möbler och dockor. Vet faktiskt inte vem som är mest exalterad över den nya leksaken, lillen eller jag? Eller kanske Pettson till och med? Vet att han har smyg-googlat på Lundby minsann.

Nedräkningsljusets frånvaro

Har tidigare bloggat om att det bara finns ett kalenderljus att räkna med; Liljeholmens (läs HÄR eller HÄR om du är intresserad). Vi började leta ganska tidigt efter ett sånt i år, men precis som vanligt var det svårt att få tag i. Igår hade jag mer eller mindre panik när jag insåg att jag skulle få gå och lägga mig den första december utan att ha tänt mitt efterlängtade nedräkningsljus.

Men så gav jag Ica ett sista försök när jag ändå skulle dit och köpa lite bröd och sånt idag. Till min stora lycka hade de satt fram ett helt ställ med olika ljus från Liljeholmen, men det fanns bara tjocka kalenderljus. Dessa vägrar jag köpa eftersom de för det första tar för lång tid att elda och för det andra är alldeles för dyra (79 spänn!!). Hade nästan gett upp hoppet när jag frågade en av kassörskorna om de hade några smala ljus. Hon sa: Ja, jag tror att det finns ett kvar.

ETT! Det blev genast mitt.

Mysteriet med den upphittade regnjackan

Varken jag eller Pettson äger egentligen några ordentliga regnkläder (ja vet, så himla dumt). Därför blev jag mycket förvånad när jag hittade en hoprullad regnjacka i en av våra garderober i förrgår. Det är en mycket praktisk, tunn modell som man liksom kan rulla ihop och stoppa i luvan. 

Jag tog genast en bild på den och skickade till en hel drös med människor som jag vet har varit hemma hos oss den sista tiden (även andra som inte har varit hos oss på länge fick en bild, jackan kan nämligen ha legat där i garderoben typ ända sedan vi flyttade in i vår lägenhet för snart fem år sen). Men alla bara "nej tyvärr, den är inte min." Jag vet att detta MMS till och med har skickats vidare till syskon och andra vänner till dem jag messade, men inte heller där har vi fått napp.

Vems sjutton är jackan?!

Igår la jag ut en status på Facebook där jag efterlyste ägaren men ingen, INGEN, har varken gillat eller kommenterat den.

Jag börjar snart tro att jag har hittat på den. Att jackan egentligen bara finns i min fantasi, eftersom jag vet att jag verkligen behöver en regnjacka själv. Så ligger den där i min garderob och skrattar åt mig och tycks säga "haha, du vill ha mig men det får du inte för jag finns inte på riktigt och om jag hade gjort det hade jag inte varit din ändå."

Hjälp!

Garderobsrensning

Passade på att rensa lite i min underklädeslåda ikväll, då jag hade en massa ren tvätt att lägga in. Man kan väl lugnt påstå att det var välbehövligt med tanke på att vissa av sakerna där definitivt hade sett sina bästa dagar.

Det är intressant det där med hur man fäster sig vid vissa kläder. Jag vet att jag skulle kunna rensa betydligt mer i min garderob egentligen. Men en del grejer har jag fina minnen till, andra vill jag spara bara för att de är vackra fastän de inte används och sen har vi förstås klassikerna - målarkläderna. Vem har inte ett gäng sådana i sin garderob? Ni vet de där plaggen som kan vara "bra att ha" när det är dags att måla en vägg eller renovera köket. De slitna gamla t-shirtarna och de säckiga byxorna.

Men ärligt talat vet jag inte om jag har målat eller renoverat nåt i hela mitt liv där det har krävts tio olika tröjor för ändamålet. Och med tanke på att jag känner mig själv ganska väl och vet att jag inte är nån händig renoveringsmänniska, verkar det ganska onödigt att de där kläderna får ta upp garderobsplats i vårt överfulla hem.

Hörde nån som sa att det är bra att slänga grejer man inte har använt under de senaste året. För sannolikheten att du kommer att använda dem under kommande år, är därmed väldigt liten. Låter som en bra regel tycker jag. Får väl ge mig på resten av plaggen imån...

Badrumstankar

Vi måste införskaffa en pall till badrummet. Lillen börjar bli lite för tung för att bära och tvätta händerna på samtidigt och han är för kort för att nå upp till kranen själv. Pettson tycker att det är väldigt komiskt att vi ska köpa ännu en grej som ska in i badrummet - lägenhetens minsta rum (eller nja, lillens skrubb är faktiskt ännu mindre). Det är nämligen redan fullproppat med badkar gånger två, skötbord/kattsovplats, sandlåda, papperskorg, porslinsrådjur och en plast-Jesus i miniatyr. Men det är lite så vi jobbar i det här hemmet. Ju fler saker desto bättre.

Vi hade nyligen problem med avloppet vilket gjorde att vi var tvungna att ställa det stora badkaret på ända. Lång historia det där, men det hela slutade lyckligt tack vare en mycket trevlig karl vad namn Anders som kom hit med flera meter slang och spolade bort skiten.

Hur som helst fick vi en liten aha-upplevelse när vi insåg hur stort (haha) vårt badrum är utan badkaret. My God. Vi blev genast sugna på att kasta ut det men insåg att det inte skulle göra nån större skillnad i längden, då vi ändå behöver ha kvar skötbordet ett tag till. Alltså skulle det inte innebära att vi får mer golvyta, vilket var det vi blev så exalterade över. Sen vet jag att jag i samma stund vi hade kastat ut det, genast hade åkt och köpt en tvättmaskin.

Vet att jag har bloggat om detta tidigare, det här med badkar kontra tvättmaskin. (Ska förresten precis gå ner och sätta igång ett par maskiner). Än så länge står det still i den här diskussionen men jag hävdar fortfarande att en tvättmaskin som man använder cirka en gång i veckan är mer användbar än ett badkar som man använder cirka en gång per år. To be continued.

Vandaler i förorten

Ja hörni. Sånt här kan man råka ut för när man bor i förorten. Är det inte hemskt så säg. Nån har alltså tryckt en snus - en SNUS - på vår älskade bil! Förgrymmade förorts-kids.

Fin kombo

Älskar kombinationen av saker i vårt sovrumsfönster just nu. En borrmaskin på laddning, en flamingo i glas, en vacker hortensia och en knallrosa sko som ska solblekas en gnutta.

Resultatet

Så här blev det när de fyndade lakanen kom på plats. Mysigt. Inatt premiärsover han även med den nya pyjamasen.