De döda ormarnas sommar

Nej det är ingen boktitel, fastän det låter så. Det är helt enkelt en beskrivning av min sommar just nu. Har inom loppet av bara några dagar lyckats se tre (3!) döda ormar. Hur ofta händer det? Typ aldrig. Förutom i Thailand förstås, där döda ormar längs vägarna var vardagsmat, till och med för mig.

Är så klart mycket tacksam över att ormarna som har kommit i min närhet denna sommar har varit döda.

Tror att det är så där att när man är väldigt rädd för nåt, håller man ständigt alla sinnen på helspänn och kroppen i beredskap för att man ska råka ut för just detta. Och det är liksom därför man ser det där man är rädd för stup i kvarten. Det är nämligen alltid jag som ser ormar överallt. Och det är alltid jag som kan mest om ormar och har absolut flest ormhistorier att berätta. Visste ni till exempel att flest giftormar per kvadratkilometer i hela världen finns i Kronobergs län i Småland? Bara en sån sak. Vem vet sånt? Jo, den som är allra räddast för dem.

HUALIGEN!

Vi måste prata allvar du och jag

En sak ska du veta lille vän; följer du med ut på balkongen för en kvällsvattning av blommorna, får du också se till att följa med in när vi är klara. Annars får du räkna med en natt på balkongen med tillhörande toalettbesök på mattan och sovplats under blomsterbänken. Så är det bara.

Smyg-gillar

Jag har kommit på honom minsann, katten! Han är visst inte så ovänligt inställd till lillen trots allt. Härom kvällen låg de nämligen och sov tätt bredvid varann i lillens krypin. Mysigt så det small om det.

Trötta pojkar

Pettson har en viss förmåga att råka somna i soffan på kvällarna. Igår var inget undantag. Dessvärre befann sig Viktor under honom när det hände. Han måste ha känt sig något trängd kan man tycka. Konstigt nog låg han kvar ända tills jag släpade med mig Pettson till sovrummet, sisådär en timme efter att denna bilden togs.

Att försöka fira en katt

Igår fyllde allas vår käre Viktor fyra år. Hurra hurra! Att fira en katt kan tyckas något onödigt, då han ändå inte förstår innebörden av födelsedagar. Men med en tvååring i huset låter vi ingens födelsedag passera obemärkt förbi. Allt som går att fira, firar vi. Det är kul!

Så vi gick till djuraffären och lät lillen välja ett par leksaksbollar till Viktor som vi slog in och gav honom under stor pompa och ståt. Eller, försökte ge honom rättare sagt. Alla vet att Viktor inte är ett så stort fan av lillen, så han försökte ta sig så långt ifrån honom som han kunde när han kom springandes med paketen. Efter en stund insåg till och med lillen att katten inte var intresserad av att öppna några paket, vilket resulterade i att Pettson tog sig an dem. Därefter upprepades jaga-katt-proceduren. Nu med två öppnade paket. Ungefär samma framgång för lillen denna gång.

I nuläget är den ena bollen borta och den andra ligger hyfsat orörd under skrivbordet. Att fira en katt alltså. Inte det lättaste.

Ett par negativa saker med det där med katt

Jag älskar verkligen att ha katt. Älskar. Det vet ni sedan tidigare. Att ha katt när man bor på en relativt liten yta är dock något annorlunda jämfört med att ha katt i ett stort hus. Främst på grund av allt hår. I ett hus sprids det liksom ut mera och behovet av att städa märks inte riktigt lika tydligt lika fort. Men hemma hos oss. Oj oj oj. Det blir hårigt och sandigt hela tiden. Hur mycket vi än dammsuger, blir strumporna vita av katthår efter bara en kort promenad från köket till sovrummet. Det går liksom inte att komma åt allt.

Kattsand är faktiskt lite jobbigt ibland. Men det beror nog egentligen på att vi har så litet badrum att lådan måste stå precis under tvättstället. Detta medför att hela (lilla) badrumsgolvet ständigt blir nedstänkt med sand (som fastnar så fort minsta vattendroppe hamnar på det). Hade vi bara haft ett liiite större badrum, hade katten liksom fått ha en egen hörna där sanden hade samlats. Nu sprids den vind för våg i hela lägenheten.

Tänk sen på allt vi har fått slänga på grund av att vi har tappat det i kattlådan. Jag säger då det. Senast idag var det locket till min ansiktskräm som slank ur mina fingrar och direkt ner i lådan. Tandborstar, smycken, handdukar, toapapper... Lite av varje. Ofräscht.

Problemet med lådan skulle vi naturligtvis slippa om vi bara lät honom gå ut och göra sina behov. Dock är detta ingen bra lösning i nuläget, då vi bor lite knasigt till för en katt. Svårt för honom att lära sig portkoden, öppna och komma in i trapphuset. Att hitta rätt dörr sen, bland alla dessa bruna av samma typ, vore nog en omöjlighet för honom. Dessutom skulle Viktor troligen få hjärtinfarkt så fort vi släppte ut honom. Bilar?! Tunnelbanetåg?! Rådjur?! Andra katter?! Nä... Inget för en liten känslig kisse som han.

Men den som väntar på nåt gott... Katter lever trots allt i cirka 15 år, vilket innebär att han faktiskt inte kommer att bo här större delen av sitt liv.

Tid att tänka

Efter gårdagens inlägg skulle man kanske kunna tro att jag har förvandlats till nån slags crazy cat lady. Men förklaringen är en helt annan - jag har helt enkelt haft alldeles för mycket tid att tänka i veckan. 

Både lillen och jag har varit sjuka, vilket har medfört att vi har spenderat en oändlig massa tid framför diverse filmer på Youtube. Och tro mig, har man sett "Mamma Mu och Kråkan" femtioelva gånger kan man liksom släppa handlingen litegrann och tänka på annat. Kattraser till exempel.

Att försöka rasbestämma en katt (VARNING! Långt inlägg).

Lugn, bara lugn. Vi har inte skaffat en till katt (även om jag är lite sugen). Det handlar helt enkelt om vår gamle Viktor. Hans förflutna är ett mysterium. För fyra år sedan blev han upphittad på en pundar-camping i norra stan och förd till Stockholms katthem. Tillsammans med sin mamma och sina tre syskon blev han väl omhändertagen. Har berättat den här historien förr, så jag skriver inte mer än så om det.

Hur som helst såg han helt annorlunda ut än sina syskon. En var helt svart och långhårig, de andra två var grå-randiga med kort päls. Viktor var, om ni minns, helt vit med lite mörkare öron och svanstipp, blå ögon och vackert mönstrad i ansiktet. Personalen på katthemmet misstänkte att mamman hade parat sig med två eller tre olika katter och tydligen fanns det en hankatt som var ganska lik Viktor som hade strukit omkring i området där han hittades.

Men vem var pappan? Eller vilken ras var han snarare? Den frågan kommer vi naturligtvis aldrig att få svar på men det är lite kul att spekulera. Det som gör mig övertygad om att det inte var en vanlig bondkatt, är dels de blå ögonen, men också Viktors temperament. Jag har trots allt haft två "äkta" bondkatter och de betedde sig inte alls på samma sätt som Viktor gör.

Jag tror att han har antingen Ragdoll eller Helig Birma i sig (så vitt jag kan förstå är de raserna besläktade). Följande information om de båda raserna stämmer in på vår katt. 

Ragdoll: Infon kommer från katter.nu (HÄR).
"Ragdollen är en perfekt innekatt, på grund av sitt lugna och tillgivna sätt. Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarnas olika nycker och det inkluderar både djur och barn. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå". (Japp, Viktor har endast rivit lillen en gång på två år, han har ett väldigt bra tålamod den katten).

"Deras mest karaktäristiska drag som skiljer den från andra raser är att den ofta slappnar av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den bli lika lealös som den 'trasdocka' den har fått sitt namn av". (Tycker nog faktiskt att Viktor är rätt slapp av sig).

"Ragdollen är i allmänhet en mycket matglad katt, speciellt hanarna kan snabbt vräka i sig mycket mat, allt från kattmat till vad familjemedlemmarna har på sin tallrik. Unga djur har ofta en 'magdyna' eller gördel som dock brukar försvinna ungefär då den blir könsmogen. När katten vuxit färdigt väger en hona 3,5-5 kg och en hane 6-8 kg, kanske ända upp till 9 kg". (Haha, detta är nästan komiskt. Alla som har sett Viktor, vet hur stor han är... Gigantisk. Däremot äter han endast kattmat och skulle aldrig få för sig att norpa nåt från oss. Magdynan har inte försvunnit dock).

"Ragdollen är en lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen 'prydnadskatt'. De flesta ragdollkatter uppskattar lek och bus lika mycket som en annan katt, men lekarna brukar hålla sig inom lugnare former. Ragdollen är ofta nyfiken och människokär, och möter ofta besökare i dörren". (Alltid). 

"Till skillnad mot andra katter ligger inte en ragdoll högt och observerar. Den ska istället vara med överallt där det händer saker och ting. Favoritsysselsättningen är att hjälpa till när husse/matte stökar omkring hemma. En ragdoll trivs bäst tillsammans med sina människor. Man ser ofta en ragdoll flytta sig från rum till rum efter sin husse/matte. Man kan ju missa nåt kul! Ragdollen är dock generellt ingen utpräglad knäkatt, utan ligger oftast hellre tätt intill husse/matte och gosar. Den är i regel mycket lätthanterlig och medgörlig, vilket underlättar skötsel som tex kloklippning, pälsvård och bad. Avslutningsvis sover en del ragdolls ofta på rygg med både bak- och framben brett isär". (Jajemen, Viktor ligger gärna tätt intill mig, men aldrig i knät. Ses ofta sova på rygg i soffan och följer mig som en hök).

"På det hela taget är ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet av alla sina familjemedlemmar".
Helig Birma: Info från Sverak (HÄR).
"Den Heliga Birman, ofta kallad endast Birma, är lugn, vänlig och tystlåten även om den gärna 'pratar' lite tyst. Birman har en himalayatecknad kropp det vill säga: ansiktet, öronen, benen och svansen ska vara färgad i samma färg. Oavsett maskfärg så ska kroppsfärgen vara ljus och i harmoni med maskfärgen. Ögonen, som är placerade något brett isär, är klart blå och lätt ovala. Den silkiga pälsen är medellång med lite underull vilket gör att birman kräver relativt lite pälsvård". (Ja, vad ska man säga? Allt stämmer).

Puh. Blev helt utmattad av att samla ihop all information. Kan i och för sig bero på att jag är extremt förkyld och har feber också. Men men. Fortsättning följer. Eller inte. Nu har jag iallafall fått dela med mig av mina tankar.

Miniliten vit Viktor

Lite större gråbrun Viktor

En hästtokig pojk

Lillen är helt galen i hästar. Och jag älskar det. Min stora dröm är att någon gång få börja rida och om lillen är lika intresserad av det som jag, vore det underbart att få göra det tillsammans. Tycker att det verkar vara en av de mest fridfulla sysselsättningarna som finns.

Än så länge har han fått prova att rida två gånger i sitt liv. Båda gångerna har han sett så stolt ut att jag har varit nära att börja gråta. Efteråt har det inte funnits nåt annat än hästar i hans huvud och han vill titta på filmer och bilder på när han rider om och om igen.

Pippi är hans stora idol för tillfället och att hon har en alldeles egen häst gör inte saken sämre direkt. Även lillen har två egna upplagor av Lilla gubben som han vårdar ömt här hemma.

När jag var liten tyckte jag att det var lite töntigt med hästar, något jag har svårt att förstå nu. Jag hade verkligen bra förutsättningar för att bli en hästtjej med tanke på min lantliga uppväxt. Men det är inte förrän nu jag har börjat förstå tjusningen med detta mäktiga djur.

Katt-bok

Lillen fick så himla många fina presenter när han fyllde år (tack alla!). En av dem var en sångbok med tillhörande musikspelare som innehåller alla låtar i boken. Mycket bra! 

Det visade sig dock att det inte bara var vi som gillade den. Viktor blir nämligen som tokig så fort han kommer i närheten av boken. Han vill helst ligga på den och gosa in sig. Om han fick skulle han nog använda den som sovplats dygnet runt. Men från och med nu vaktar vi den noga så att vi inte får några sönderrivna sidor.

Här kommer en onödig men ohhhh så intressant grej: Giraffer sover endast 20 minuter per dygn. Katter i 16 timmar.

Komsi komsi lilla fågel

Minns ni att vi för nån vinter sen hade en gigantisk fågelboll på balkongen? Det kryllade av fåglar och Pettson hade en väldigt söt lista hängandes på väggen där han skrev upp alla olika arter som kom på besök hos oss.

I år har det inte varit så svårt för fåglarna att skaffa mat tack vare det milda vädret. Men nu när det har kommit en massa snö kan man ju tycka att de borde vara intresserade av en klassisk gammal fågelboll.

Men icke. Vi började med att hänga upp en hemmagjord variant med pumpafrön i, och dit har det väl kommit en och annan småfågel och tuggat i sig litegrann. Men sedan vi satte upp den klassiska talgbollen har det inte synts röken av några fåglar. Inte en enda!

Har Viktors skrämselförsök kanske gett resultat? Han brukar sitta vid balkongdörren och spana ganska ofta. Men jag tycker ändå att de borde fatta att han är helt ofarlig där bakom fönsterrutan... Var håller ni hus, fåglar?

Ordningen återställd

Igår kväll när jag kom in i sovrummet låg han och väntade på mig. Så fort jag hade lagt mig kröp han ner och la sig vid mina fötter. Precis som vanligt.

Det känns som om han har förlåtit mig nu.

Övergiven av katten

De senaste nätterna har Viktor sovit i soffan istället för vid mina fötter. Mycket märkligt med tanke på att han har gjort det ända sedan Siri dog och han blev ensam katt i hushållet.

Misstänker att han är lite sur över att jag åkte bort några dagar förra veckan utan att ta med honom. Och det kan man ju förstå. Ensam i en lägenhet liksom. Klart det blir trist.

Men jag hoppas att han snart kommer på bättre tankar och börjar sova hos oss igen. Jag fryser så väldans om fötterna nämligen.

Hellre lite kattmat i så fall

Djuraffären i vårt kvarter ska stänga för gott och har total utförsäljning på allt i hela butiken. Pettsons reaktion:

"Vad bra, då kanske vi äntligen kan unna oss en papegoja". 

Mmm. Eller inte.

Min lilla följeslagare

Nä jag pratar inte om pojken min. Den här har betydligt mer hår. Över hela kroppen faktiskt... Katten.

Han följer mig var jag än går. Toan, köket, soffan, sängen... Varje dag är den andra lik. Där jag är, är han. Varje natt är den andra lik. Där jag är, är han.

Här ser ni några exempel. Usel kvalitet på bilderna, men ändå.

Hästdrömmar

En dröm håller på att förverkligas. Jag ska troligen börja rida!

När jag var liten var hästar absolut inget för mig. Visserligen älskade jag djur, men att rida kändes helt enkelt väldigt ointressant.

På senare år har jag däremot börjat drömma om att lära mig detta. Att sitta på en hästrygg i en snårig skog eller på en stor äng verkar vara den optimala frihetskänslan på nåt vis. Dessutom är hästar så otroligt vackra.

Men hur ska en vuxen kvinna med absolut noll kunskaper om detta djur kunna lära sig rida?

På väg till lillens förskola passerar vi dagligen ett stall som ser urmysigt ut. Gick in på deras hemsida för att se vad de erbjöd men jag förstod inte riktigt om de hade något som skulle passa mig.

Sen visade det sig dock att en kompis till mig rider där och hon berättade att det finns nybörjarkurser för såna som jag - vuxna och okunniga. Hurra! Så om allt klaffar med Pettsons schema och min framtida arbetssituation kommer jag, JAG, att börja rida där i november. Är så lycklig...

Katten min

Visst är han en riktig skönhet Viktor? Igår satt han mittemot mig vid köksbordet när jag fikade, bra sällskap. Sen tog han sig en liten promenad ute på fönsterblecket. Vi var livrädda att han skulle ramla ner, men han backade fint tillbaka när han hade jagat lite flugor.

Kattens bästa sovplats

Bilden nedan fotade jag i morse, men den skulle kunna ha varit tagen vilken morgon som helst. Viktor, eller Vava som lillen kallar honom, ligger nämligen alltid och sover vid mina fötter. Så himla mysigt! Fryser jag minsta lilla om tårna, är det bara att sticka in dem under hans varma och lena päls. Han låter sig aldrig skrämmas iväg utan ligger snällt kvar och värmer upp mina istappar till tår.

Vi hittar honom sällan vid Pettsons sida av sängen. Där ligger han bara om ingen av oss är där. Tror att Pettson är lite för flaxig för Viktors smak. Sen tycker han inte om när lillen är i närheten heller. Särskilt inte när han skriker eller försöker klappa honom. Då blir hans ögon lite större och svartare och öronen åker en aning bakåt.

Ps. Status just nu: Vava ligger och sover i soffan, strax bredvid mina fötter. Besatt? Ds.

Skatan som dog

Såg precis en skata bli ihjälkörd mitt framför ögonen på mig. Usch vad hemskt det var! Inte för att jag är nåt stort fan av skator, snarare tvärtom, men det var ändå väldigt ledsamt att se. Så levande ena stunden och sen bara pang död. Jättedöd. Huvudet avhugget av en bil. Uhh.

Siri i våra hjärtan

Idag är det exakt ett år sedan Siri flyttade till katt-himlen. Usch vilken hemsk dag det var. Helt fruktansvärd.

Vi saknar dig Siri!