Det där med blå mjölk

Just nu har vi av någon outgrundlig anledning blå mjölk (LÄTTMJÖLK!?) hemma. Blå mjölk kan vara något utav det vidrigaste som finns i dryckesväg. Åtminstone om man som jag är van vid den feta, röda mjölken. Jag hade hellre köpt grädde och hällt i mig än den där lättmjölkstjofräsen, det lovar jag dig.

Den är liksom som vitt vatten! Så utspädd att den är på gränsen till genomskinlig, nästan som spökvatten (=när man häller upp vatten i ett glas som tidigare innehållit mjölk).

Vet egentligen inte vad jag vill säga med det här. Kände bara att jag var tvungen att få utlopp för min ilska jag känner varje gång jag öppnar kylen numera. Blå mjölk liksom? Vilket himla hån.

En dag i fyndens tecken

Ett par skinnsandaler, ett superfint cirkus-tyg, två dukar, en lampa, en rejäl picknickkorg, två tavlor och två koppargrytor under femhundralappen. You gotta love second hand.

Kom dit vid öppning, gick runt alldeles ensam i en timme (nåja, ensam och ensam, det var såklart en massa andra där men ingen som var i mitt sällskap) och kunde sakta men säkert finkamma varje avdelning efter de allra bästa sakerna. Egentligen var jag bara på jakt efter en vagn. En sunkig gammal sulky som jag kan klä om och använda till lillen i sommar. Men det är ju så där med second hand. Det går liksom inte direkt att leta efter nåt speciellt. Man får ta de fynd som dyker upp helt enkelt. Och idag är jag hur nöjd som helst, trots att jag står utan vagn.

Vi måste prata allvar du och jag

En sak ska du veta lille vän; följer du med ut på balkongen för en kvällsvattning av blommorna, får du också se till att följa med in när vi är klara. Annars får du räkna med en natt på balkongen med tillhörande toalettbesök på mattan och sovplats under blomsterbänken. Så är det bara.

Den som spar han har

Konversation med lillen tidigare idag:

- Vet du vad det är för dag idag?
- Nää...
- Lördag.
- Jaaaaaa! Då får jag äta lördagsgodis!
- Precis. Ska vi åka till affären och köpa det sen då?
- Nä, det behövs inte. Jag har sparat godis från förra lördagen.

Är han inte min pajk så säg.

Drömmar om sött

Kakor, kakor, kakor. Ungefär så ser mina tankar och fantasier ut just nu. Ett tips till er med förbud mot sötsaker; titta inte på "Mitt kök - bakar" med Birgitta Rasmusson (skapare av bokklassikern Sju sorters kakor). Eller förresten, titta inte på teve överhuvudtaget. Risken att du ramlar över ett bak- eller matlagningsprogram där det tillverkas godsaker är nämligen alldeles för stor. Och då är det kört. Då blir det liksom bara kakor kakor kakor som snurrar i skallen på dig. Självupplevt i afton.

Jag som trodde att jag hade passerat någon slags magisk gräns nu när det har gått typ tre veckor sedan vi klippte banden till allt vad sötsaker heter. Tydligen inte.

Man blir rörd

Det är rörande att se hur statistiken över besöken här inne INTE är nere på noll efter ett så här långt blogguppehåll. Jag hade så gott som bestämt mig för att sluta blogga och skulle egentligen bara logga in för att testa om jag fortfarande mindes lösenordet. Uppenbarligen gjorde jag det.

Vill liksom ge er en liten eloge och samtidigt bekräfta att jag ser er. Ser era besök och blir glad.

Så här kommer ett inlägg som tack.

Jaha hörrni, vad har hänt sen sist då? Vi har flyttat för sjutton! Hela elva kvadrat mer har vi till vårt förfogande nu och vägen mot ett eget hus går framåt. Hehe. Trivs än så länge himla bra och känner oss som hemma i nya området (bör kanske tilläggas att vi endast har flyttat några hundra meter fågelvägen och att det därför inte är så konstigt att vi redan känner oss som hemma, men ändå).

Lillen växer, katten växer. Jag och Pettson växer också (aj aj) därav har vi infört kak- och godisförbud. Får se hur länge det varar men jag måste säga att än så länge går det oväntat bra! Jag som är en sån fikanörd är löjligt nöjd över att ha klarat flera dagar utan minsta sötsak. Heja mig.

Nä men nu får det nog räcka kära ni. Puss hej.

Plus tre år

Jag har skaffat brillor. Igen. Hade ett par när jag var femton men fick liksom aldrig nån rutin på att använda dem. Nu har jag smygstartat med två par bågar utan styrka, bara för att värma upp liksom. Att se lite äldre ut känns fint.

Igår på jobbet fick jag ett bevis på det. En klass ville veta hur gammal jag var. 30! (Gulp, nu är jag verkligen det). "VA?!?! Jag trodde att du var 22". Dessa ord kom från en pojke som jag minns väldigt väl från sist jag var på besök i den här klassen. Då var det nämligen också någon som frågade hur gammal jag var och precis samma pojke sa; "VA?!?! Jag trodde att du var 19".

Tre år. Så mycket gav mig glasögonen. Men ännu är jag tydligen inte uppe på min rätta ålder.