Man blir rörd

Det är rörande att se hur statistiken över besöken här inne INTE är nere på noll efter ett så här långt blogguppehåll. Jag hade så gott som bestämt mig för att sluta blogga och skulle egentligen bara logga in för att testa om jag fortfarande mindes lösenordet. Uppenbarligen gjorde jag det.

Vill liksom ge er en liten eloge och samtidigt bekräfta att jag ser er. Ser era besök och blir glad.

Så här kommer ett inlägg som tack.

Jaha hörrni, vad har hänt sen sist då? Vi har flyttat för sjutton! Hela elva kvadrat mer har vi till vårt förfogande nu och vägen mot ett eget hus går framåt. Hehe. Trivs än så länge himla bra och känner oss som hemma i nya området (bör kanske tilläggas att vi endast har flyttat några hundra meter fågelvägen och att det därför inte är så konstigt att vi redan känner oss som hemma, men ändå).

Lillen växer, katten växer. Jag och Pettson växer också (aj aj) därav har vi infört kak- och godisförbud. Får se hur länge det varar men jag måste säga att än så länge går det oväntat bra! Jag som är en sån fikanörd är löjligt nöjd över att ha klarat flera dagar utan minsta sötsak. Heja mig.

Nä men nu får det nog räcka kära ni. Puss hej.

Plus tre år

Jag har skaffat brillor. Igen. Hade ett par när jag var femton men fick liksom aldrig nån rutin på att använda dem. Nu har jag smygstartat med två par bågar utan styrka, bara för att värma upp liksom. Att se lite äldre ut känns fint.

Igår på jobbet fick jag ett bevis på det. En klass ville veta hur gammal jag var. 30! (Gulp, nu är jag verkligen det). "VA?!?! Jag trodde att du var 22". Dessa ord kom från en pojke som jag minns väldigt väl från sist jag var på besök i den här klassen. Då var det nämligen också någon som frågade hur gammal jag var och precis samma pojke sa; "VA?!?! Jag trodde att du var 19".

Tre år. Så mycket gav mig glasögonen. Men ännu är jag tydligen inte uppe på min rätta ålder.

Årsresumé

För ett par år sen brukade jag vara så ambitiös att jag gjorde en sammanfattning av varje månad från föregående år. Nu vet jag dock inte om det skulle vara möjligt att göra något sådant, med tanke på hur lite jag har skrivit 2014.

Därför har jag stulit en lista från Underbara Clara med ett antal frågor som jag tänkte försöka fylla i någotsånär i alla fall. Det har faktiskt hänt saker under året, tro't eller ej, fastän det inte har framkommit här.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Hur mycket som helst såklart! Sydde en klänning, uppfostrade en tvååring och firade fyraårig bröllopsdag. För att nämna något.

Genomdrev du någon stor förändring? 
Att gå från en period av mammaledighet/arbetslöshet till att jobba - det är en stooor förändring för mig.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Så himla kul. Och jag blev ingift faster också.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?  
Min 30-årsdag!

Dog någon som stod dig nära? 
Tack och lov inte.

Vilka länder besökte du? 
USA och SmåLAND.

Bästa köpet? 
Vår nya lägenhet! *hjärtahjärtahjärta*

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Många saker! Att lillen har blivit så stor att det på riktigt går att diskutera intressanta saker (roligt nästan jämt), resan med Pettson, mamma och pappa, att vi har varit förskonade från allvarliga sjukdomar, när jag fick jobbet... :)

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? 
Här svarar jag samma sak som de flesta småbarnsföräldrar skulle ha gjort - mer sömn. Dock är vi väldigt bortskämda med en son som sover bra de flesta nätter, men är man morgontrött så är man. Halv sju en lördag är fortfarande halv sju en lördag liksom. Zzz...

Vad önskar du att du gjort mer? 
Träffat vänner, varit mer spontan och framkallat fler bilder. Högt och lågt.

Vad önskar du att du gjort mindre? 
Slösurfat och sett på dålig TV.

Favoritprogram på TV?
På tal om TV, haha. Måste säga att På spåret är himla trevligt... Och Hela Sverige bakar och Hela Sverige syr har jag inte missat några avsnitt av.

Bästa boken du läste i år?
Läsning? Vad är det? Just det, det var det där jag gjorde innan lillen föddes. Hmm... Saknar det. (Okej, där överdrev jag. Läste faktiskt en och annan bok. Bland annat En mamma blir till av Malin Wollin vilken var väldigt bra. Skrattade högt av igenkänning flera gånger).

Största musikaliska upptäckten? 
Hmm... Får nog passa på den alltså. Eller nu vet jag! Att det finns genre-radio på Spotify. Jag vet att jag säkert är typ världs-sist på att upptäcka detta, men halli hallå vad gött det är.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Att jag fick ett jobb överhuvudtaget! Som jag dessutom trivs med nåt alldeles enormt. Men en sak att nämna är när den där söta lilla tredjeklassaren sa att jag var den bästa läraren hon nånsin haft *dörstolthetsdöden*.

Största framgång på det privata planet? 
Att jag har bejakat mina kreativa sidor. 

Största misstaget? 
Det har jag lyckligtvis glömt bort.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Definitivt gladare, oj oj oj.

Vad spenderade du mest pengar på? 
En ny lägenhet.

Något du önskade dig och fick? 
En overlock-maskin, wiiiiiii!

Något du önskade dig och inte fick?
Nej, jag är väldigt bortskämd men också väldigt tacksam.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? 
Hade världens bästa dag i New York med Pettson och mina föräldrar.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Om jag fick drömma; fler resor! Det har varit alldeles för lite av den varan de senaste åren. Hade glömt hur kul det är.

Vad fick dig att må bra? 
Mina nära och kära såklart!

Vem saknade du?
Min familj och några av mina närmsta vänner som bor aaaaaaaaalldeles för långt från oss.

De bästa nya människorna du träffade?
Nyfödda bebisar i min närhet och nya "respektive" (käckt ord) till vänner.

Mest stolt över?
Det första som poppade upp i mitt huvud nu var när jag var med i Rapport och snackade förlossningsdepression. Jag var helt paff och överväldigad av all positiv respons jag fick efteråt. Tack för det hörrni.

Högsta önskan just nu?
Snö! Och att 2015 ska bli minst lika bra som 2014. En sak till - att tiden till vår flytt ska gå lite snabbare än vad den har gjort hittills. Längtar ihjäl mig efter allt inredande och pyntande och fluffande i nya lyan.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  
Ta för mig mer! Och baka fler tårtor.

30!

Nästa gång jag skriver nånting här kommer jag att ha passerat den magiska gränsen mellan 29 och 30. Jag har inte någon åldersnoja direkt men när jag tänker på hur snabbt det har gått mellan 20 och 30 och sedan tänker på att jag blir 40 nästa gång, känns det något svindlande. Är jag inte fortfarande 19, typ?

Tjingeling från en 20-nånting-tjej.

Världens bästa pepparkaksdeg

I brist på annat matnyttigt i den här bloggen tänkte jag härmed publicera det allra bästa receptet på pepparkaksdeg. Den här degen får alldeles perfekt konsistens, det är inte svårt att få upp kakorna på plåten och de smakar alldeles ljuvligt. Receptet har jag fått av mammi. Håll till godo!

Lättkavlade pepparkakor

1 1/2 dl sirap
3 dl socker
200 g smör
1 1/2 dl grädde

Detta värms i en gryta under omrörning tills allt har smält.

Tillsätt 2 1/2 msk pepparkakskryddor.

Rör ihop 11 dl vetemjöl och 1 msk bikarbonat och tillsätt till degen.

Kavla och baka ut! 200 grader i 4-6 minuter beroende på kakornas storlek.

PS. Spara gärna lite av mjölet och tillsätt vid behov när degen kavlas ut. DS.

Det känns som om jag glömt nåt...

Jag läser en del bloggar. Inte varje dag direkt men nån gång ibland sådär. Eftersom jag inte har nån rutin på mitt läsande, brukar jag få tänka efter vilka bloggar det är jag vanligtvis går in på. Härom dagen hade jag gått igenom de flesta på min lilla läslista men det kändes fortfarande som om jag hade glömt nån. Lite tomt liksom... Som om det borde finnas mer där ute som jag hade missat.

Efter en stunds funderande kom jag på det; det var min egen blogg.

Så pass mycket möda lägger jag ner på den för tillfället - jag glömmer bort den. Men hey! Det kan alltid ändras. Ska genast lägga till den som favorit i bokmärkesfältet och skapa en egen liten ikon på hemskärmen i min mobil. Det kan bara bli bättre.

Tre snarkande karlar och jag

Det händer att lillen kommer in till oss under natten. Som en liten ostbåge brukar han lägga sig, högst upp i sängen mellan mig och Pettson. Katten snusar alltid nere vid mina fötter (världens bästa lilla fot-element för övrigt).

Detta innebär att hela familjen snarkar i samma säng. För snarkar, det gör vi allihop. Härom natten låg jag och försökte somna om efter att ha blivit väckt av Pettsons kraftiga andetag, då jag hörde ett litet men ack så tydligt snarkande nerifrån fotändan. Jojomen, Viktor ger också ifrån sig sovljud som man endast kan få slut på genom en lätt men bestämd knuff.

Dessa män i mitt liv alltså.