Grannen muntrade upp

Den här dagen har innehållit lite av varje, varav långtifrån allt har varit av det roliga slaget. Glasbit i foten, borttappad vigselring och en pensionerad favoritläkare för att nämna något.

Därför var det extra trevligt att prata i telefon med min granne Birgitta, 80+, tidigare i eftermiddag. Hon är en väldigt mysig gammal dam som alltid får mig på bra humör. Och det verkar som om det är ömsesidigt. "Jag blir så lugn av att prata med dig" sa hon bland annat. Birgitta - I lööv you.

Ett par negativa saker med det där med katt

Jag älskar verkligen att ha katt. Älskar. Det vet ni sedan tidigare. Att ha katt när man bor på en relativt liten yta är dock något annorlunda jämfört med att ha katt i ett stort hus. Främst på grund av allt hår. I ett hus sprids det liksom ut mera och behovet av att städa märks inte riktigt lika tydligt lika fort. Men hemma hos oss. Oj oj oj. Det blir hårigt och sandigt hela tiden. Hur mycket vi än dammsuger, blir strumporna vita av katthår efter bara en kort promenad från köket till sovrummet. Det går liksom inte att komma åt allt.

Kattsand är faktiskt lite jobbigt ibland. Men det beror nog egentligen på att vi har så litet badrum att lådan måste stå precis under tvättstället. Detta medför att hela (lilla) badrumsgolvet ständigt blir nedstänkt med sand (som fastnar så fort minsta vattendroppe hamnar på det). Hade vi bara haft ett liiite större badrum, hade katten liksom fått ha en egen hörna där sanden hade samlats. Nu sprids den vind för våg i hela lägenheten.

Tänk sen på allt vi har fått slänga på grund av att vi har tappat det i kattlådan. Jag säger då det. Senast idag var det locket till min ansiktskräm som slank ur mina fingrar och direkt ner i lådan. Tandborstar, smycken, handdukar, toapapper... Lite av varje. Ofräscht.

Problemet med lådan skulle vi naturligtvis slippa om vi bara lät honom gå ut och göra sina behov. Dock är detta ingen bra lösning i nuläget, då vi bor lite knasigt till för en katt. Svårt för honom att lära sig portkoden, öppna och komma in i trapphuset. Att hitta rätt dörr sen, bland alla dessa bruna av samma typ, vore nog en omöjlighet för honom. Dessutom skulle Viktor troligen få hjärtinfarkt så fort vi släppte ut honom. Bilar?! Tunnelbanetåg?! Rådjur?! Andra katter?! Nä... Inget för en liten känslig kisse som han.

Men den som väntar på nåt gott... Katter lever trots allt i cirka 15 år, vilket innebär att han faktiskt inte kommer att bo här större delen av sitt liv.

Källarplanet

Okej, här kommer den sista delen i min följetong om dockskåpet. Åtminstone för tillfället. Allra längst ner i huset finns det ett kontor/pysselrum (som tyvärr är något murrigt på grund utav avsaknaden av fönster, men tapeten är i alla fall fin) samt ett gästrum. Kontoret är hyfsat oinrett än så länge men hyllplanen är på plats och redo att fyllas. Tyvärr blev bilden väldigt dålig och man ser inte ens den söta lilla telefonen som står på skrivbordet. Men jag får visa hela huset en gång till sen när belysning och piff är på plats och då lovar jag er att det blir bättre bilder.

I gästrummet får många rum att sova, fyra stycken närmare bestämt. Och ett litet pentry finns det också, samt två alldeles nya fåtöljer. Just nu har faktiskt familjen besök av några vänner, så gästrummet kommer till stor användning må jag säga.

De yttre listerna som var träfärgade tidigare, är nymålade i vitt. Även den stora väggen fick bli vit och sen slängde jag upp en fondvägg med stjärnor till vänster också. Tapeten bakom var väldigt sliten. Den här delen av huset är trots allt byggt på 60-talet.

Tonårsrummet

Har tyvärr bara en bild på det här rummet men jag tror att ni ser ganska bra ändå hur det ser ut. Här bor alltså de två lite äldre barnen i familjen. Helt okej att dela rum tycker de än så länge (det är ett betydligt större rum än babyrummet vägg i vägg). TV, stereo, färgglada sängar och en mysig matta under det coola bordet med blomman på är nåt av det som ryms här. Min favoritmöbel härinne är helt klart den röda fåtöljen till höger. Retro så det smäller om det. Än så länge är det lite tomt på väggar och så där, men man får ha i åtanke att familjen är nyinflyttad och fortfarande håller på att installera sig.

Även kattungarna verkar trivas i denna delen av huset, för de befinner sig oftast hos tonåringarna. Ni kanske har märkt att det är en djur-galen familj som bor här? En hund, en papegoja och fyra (!) katter bor tillsammans med mamma, pappa och tre barn. Gött!

Favoritrummet

Okej, dags för mitt favoritrum i huset - babyrummet! Ett rum med mycket färg där det finns plats för både lek och vila. Dagbädden är mest till för föräldrarna så att de har nånstans att ligga om bebisen är ledsen på natten (alla vuxna som nån gång provat att sova bredvid sitt barn i en spjälsäng vet hur påfrestande det är för rygg och nacke). Men den funkar naturligtvis utmärkt även som lekhörna eller sagostund-plats. Kistan rymmer en massa leksaker och även cupcaken är en slags förvarings-box, snyggaste nånsin om ni frågar mig.

Toan + hallen

Kan inte låta bli. Här kommer fler bilder från huset. Familjen har valt att behålla originalbadrummet från 60-talet eftersom det börjar bli riktigt retro och coolt nu. Mörkblå kakel i kombination med gul inredning. Fancy som sjutton. I hallen utanför har de satt upp en blommig rosa tapet som många kanske skulle säga inte matchar så väldigt bra med det röda pianot, men hey! Livet är för kort för att låta bli att färglägga, det har jag alltid sagt. Hunden och en av familjens fyra (!) katter hälsar er välkomna på sin favoritplats, den hemvävda mattan på hallgolvet.

Fräscht trots sin ålder.

En närmre titt på toaletten. Urtjusig.

Dörren till vänster leder in till köket och den högra till badrummet.

Köket

Själva köksinredningen är i orange och härligt 60-tal. Spana bara in kylskåpet! Lovely. Soffan, stolarna och bordet däremot, fick lillen i födelsedagspresent, så det är sprillans nytt. Gillar blandningen.