Typiskt slö mellandag

Idag gick jag runt med nattlinne och morgonrock på mig ända till klockan 18 typ. Mellandags-slapphet kallas det.

Fast jag har i och för sig rensat en massa bland mina gamla papper och grejer så det räknas inte som en slapp dag till 100 procent.

Hittade bland annat en text jag skrev som fjortonåring där det stod att min högsta dröm var att flytta till London och jobba på BBC. Tydligen skulle jag köpa en donut på väg till jobbet innan jag hoppade på den röda dubbeldäckaren i städernas stad.

Jag skrev även att eftersom jag är sladdis kommer jag aldrig att bli riktigt vuxen vilket jag ansåg vara en "märkvärdig situation".

Har skrattat högt för mig själv ungefär hela dan.

Ätit ostkaka har jag också gjort, vilket jag anser vara en högst anmärkningsvärd syssla. Mamma tyckte inte att jag skulle fota den lilla biten som var kvar, men vadå då? Tror ni jag tänkte på att fota innan jag åt? No no. Då finns det bara en sak i huvudet - ostkakan ska in i munnen snabbast möjligt.

Första natten

En historisk natt. I alla fall ur mitt perspektiv. Detta är första gången jag ska sova utan lillen sedan han föddes. Och då menar jag inte att jag ska sova i en annan säng som honom, det har jag gjort sen han var fem månader ungefär. Nej, jag ska sova i ett helt annat hus, i en annan by, flera mil från min lilla skrutt.

Jag är övertygad om att han klarar det utmärkt, men jag? Kommer jag kunna slappna av eller kommer jag bara ligga och tänka på honom istället? Det återstår att se. Natti natti.

God Jul 2013

F står för fis

Pettson använder ofta förkortningar när han pratar. Ibland är det lätt att fatta vad han menar men vissa gånger är det nästintill omöjligt. Nyss kläckte han förkortningen FFIB - vad kan det betyda? Fundera på det ni...

Dagens kids

Pettson till lillen nyss: 

Vad vill du göra?

Svar:

Youtube titta.

Jag sär jag sär.

Julgodis och lite stress

Det årliga julbaket gick av stapeln i söndags hemma hos oss. Rocky road special, marsipan de luxe, knäck gånger två och en lakritsfudge finns numera i vår kyl. Jag och Pettson var ansvariga för lakritsfudgen och jag måste säga (om jag får skryta lite) att konsistensen blev helt perfekt! Googlade efter ett recept, så om ni är nyfikna på att göra egen, kan ni bara leta lite på internet.

Älskar jul. Älskar denna tiden innan. Älskar myset. Älskar dofterna. Älskar förväntningarna. Älskar godiset. Älskar tomten.

Men jag känner mig lite stressad. Som vanligt. Inte så mycket för grejerna som ska göras utan mer för att det bara är en vecka kvar och jag tycker inte att jag har hunnit njuta tillräckligt ännu. Förstår ni vad jag menar? Man går ju så länge och vet att julen ska komma (ingen surprise direkt) men sen när den väl är här hinner man liksom inte med.

Och nu har lillen blivit sjuk också vilket innebär att vi måste hålla oss inne och inte kan gå på stan och shoppa julisar (gulp, har inte köpt en enda än).

Men jag måste bara säga en sak till innan jag avslutar detta, något spretiga, inlägg. Vi var på lillens förskola och tittade på deras luciatåg i fredags och my god vad söta de var! Lillen sjöng inte ett enda ord trots att vi har övat på diverse tipp tapp-låtar varenda dag de senaste veckorna. Men det gjorde inget, för han var så himla fin i mitt gamla lucialinne och en mjuk stjärngossestrut i tyg som böjt sig. Och när han sprang runt med sin stjärna och sitt ljus såg man stoltheten i hans ögon. Tänk att vi har en egen stjärngosse! En egen!

Ville bara säga det.

Hjälten min

Pettson har en speciell jobb-vecka kan man väl säga... Inledde lite lätt med ett dagpass, fortsatte med ett kvällspass (plus övertid), sov på jobbet, dagpass igen (övertid även här), ett fyra timmar förlängt nattpass och så avslutningsvis ett vanligt (förhoppningsvis) nattpass på det.

Jag är inte avundsjuk om man säger så.

Just nu ligger han och sover, något jag vet att han skulle kunna fortsätta med i säkert ett dygn om jag inte väcker honom. Min lille hjälte.