Mysteriet med den upphittade regnjackan

Varken jag eller Pettson äger egentligen några ordentliga regnkläder (ja vet, så himla dumt). Därför blev jag mycket förvånad när jag hittade en hoprullad regnjacka i en av våra garderober i förrgår. Det är en mycket praktisk, tunn modell som man liksom kan rulla ihop och stoppa i luvan. 

Jag tog genast en bild på den och skickade till en hel drös med människor som jag vet har varit hemma hos oss den sista tiden (även andra som inte har varit hos oss på länge fick en bild, jackan kan nämligen ha legat där i garderoben typ ända sedan vi flyttade in i vår lägenhet för snart fem år sen). Men alla bara "nej tyvärr, den är inte min." Jag vet att detta MMS till och med har skickats vidare till syskon och andra vänner till dem jag messade, men inte heller där har vi fått napp.

Vems sjutton är jackan?!

Igår la jag ut en status på Facebook där jag efterlyste ägaren men ingen, INGEN, har varken gillat eller kommenterat den.

Jag börjar snart tro att jag har hittat på den. Att jackan egentligen bara finns i min fantasi, eftersom jag vet att jag verkligen behöver en regnjacka själv. Så ligger den där i min garderob och skrattar åt mig och tycks säga "haha, du vill ha mig men det får du inte för jag finns inte på riktigt och om jag hade gjort det hade jag inte varit din ändå."

Hjälp!

Ny blogg?

Pettson föreslog tidigare att jag skulle skaffa en ny blogg som endast handlar om miniluggen. Ingen dum idé.

Slutet på historien

En sprucken läpp och en uppskrapad kind - det kan man få på föris minsann. Bara av att vara på väg uppför en backe. Men glömmer man att ta emot sig med händerna om man ramlar, då får naturligtvis ansiktet stå för den största smällen.

Ingen förälder vill ha ett skräcksamtal från förskolan/skolan/sjukhuset/polisen som börjar med orden "det har hänt en sak med ditt barn" och jag måste erkänna att jag blev en smula orolig igår när de ringde från föris redan en halvtimme efter att jag hade lämnat lillen.

Nu skulle jag väl knappast kalla det här för ett skräcksamtal. Det hade kunnat vara så mycket värre. Mycket mycket värre. Men för lillen (och mig) blev det en ganska traumatisk dag. Skulle nog säga att det var lillens värsta dag hittills i livet. Och det är ju rätt stort ändå. Ur hans perspektiv.

Hur som helst gick det bra tillslut. Lite blod och några tårar fattigare men ett stygn i läppen och två Bamse-klistermärken rikare. De där klistermärkena tillsammans med den nya lilla Pippi-hästen var helt klart dagens bästa. En dag som vi inte kommer att glömma på länge.

Otippad dag

Det blir inte alltid som man tänkt sig... Sitter i skrivande stund på en buss (!) på väg till sjukhuset med min för närvarande sovande son. Jag som trodde att jag skulle sitta hemma framför datorn och leta jobb hela dan. Icke!

Berättar mer sen.

Garderobsrensning

Passade på att rensa lite i min underklädeslåda ikväll, då jag hade en massa ren tvätt att lägga in. Man kan väl lugnt påstå att det var välbehövligt med tanke på att vissa av sakerna där definitivt hade sett sina bästa dagar.

Det är intressant det där med hur man fäster sig vid vissa kläder. Jag vet att jag skulle kunna rensa betydligt mer i min garderob egentligen. Men en del grejer har jag fina minnen till, andra vill jag spara bara för att de är vackra fastän de inte används och sen har vi förstås klassikerna - målarkläderna. Vem har inte ett gäng sådana i sin garderob? Ni vet de där plaggen som kan vara "bra att ha" när det är dags att måla en vägg eller renovera köket. De slitna gamla t-shirtarna och de säckiga byxorna.

Men ärligt talat vet jag inte om jag har målat eller renoverat nåt i hela mitt liv där det har krävts tio olika tröjor för ändamålet. Och med tanke på att jag känner mig själv ganska väl och vet att jag inte är nån händig renoveringsmänniska, verkar det ganska onödigt att de där kläderna får ta upp garderobsplats i vårt överfulla hem.

Hörde nån som sa att det är bra att slänga grejer man inte har använt under de senaste året. För sannolikheten att du kommer att använda dem under kommande år, är därmed väldigt liten. Låter som en bra regel tycker jag. Får väl ge mig på resten av plaggen imån...

Naken pappa?

Lillen pratar väldigt mycket nu vilket jag tycker är bra på flera sätt. Dels är det oerhört gulligt och dessutom är det bekvämt att han kan förklara vad han vill, typ dricka vatten, gunga eller läsa bok.

Ibland är det dock lite svårt att förstå vad han menar. Eller hur skulle ni tolka följande mening: Pappa naken tisse inte dammsuga. (Tisse = kisse).

Detta sa han till mig i morse. Jag funderar fortfarande på innebörden av dessa fem ord.

Helt normal småbarnsförälder-konversation

Pettson: Tycker att det luktar lite bajs här i hörnet.

Jag: Tycker att det luktar lite bajs i hela köket.

Pettson: Jaha. Vad ska vi äta till middag?