Nattuggla och morgonräv

När Pettson gick upp gick grannen och lade sig. Härligt att man kan spendera en söndagmorgon klockan 05.00 på olika vis. Själv har jag bakat muffins endast iförd natt-tröja och lyssnat på julmusik. Detta skedde en stund efter fem, bör väl tilläggas så att ni inte tror att jag tappat det fullständigt.

Tuss är död

Vår kära gamla dammsugare Tuss, drog härom dagen sitt sista andetag. Med en djup suck sa han adjö till detta liv. Inte så konstigt kanske med tanke på att han har bott en längre tid hos farmor och nu även flera år hos oss. Pettson har lovat att kika lite på honom, "operera", innan han eventuellt får gå vidare till ett mer passande ställe för döda dammsugare. Är dock lite rädd att det ska bli som det blev för Rudolf, när han provade samma grej med deras Tuss. För smakprov, se nedan.

Visst blir man glad...

...när man har väntat hela dagen på en avtalad telefontid, missar samtalet och lyssnar av sitt mobilsvar bara för att få veta att tiden är uppskjuten i tre veckor? Ja, det är sann glädje det.

Orm nummer tre

Ja, du läste rätt. Ännu en gång har jag mött en orm. Vad är det med den här sommaren? Det måste vara nån form av orm-sommar. Jag har ju knappt sett så här många ormar sammanlagt under hela min livstid innan och nu dyker de upp överallt hela tiden!

Denna gång var det också en vattenorm. Den simmade runt mitt bland folk i en liten sjö utanför stan och var inte ett dugg rädd. Himla jobbigt eftersom just den sjön har blivit lite utav mitt och Pettsons stammisbadställe på sista tiden. Tror inte att jag kommer våga mig tillbaka dit fler gånger. Att möta en orm under simturen är det absolut sista jag skulle vilja vara med om. Hade garanterat svimmat på studs. Som tur var satt jag denna gång på tryggt avstånd uppe på en klippa. Puh.

Blocket-ånger

Vi äger egentligen lite för mycket grejer med tanke på hur vår boendesituation ser ut. Två vuxna människor och två katter kräver sitt utrymme. Därför tänkte jag att vi kunde sälja lite grejer på Blocket. Frågade Pettson om det var okej att jag lade ut en annons på två av våra stolar (vi har för tillfället elva stolar i vår lägenhet, det känns inte helt normalt). Han sa ja direkt, så jag fotade stolarna och skrev en säljande text.

Det dröjde inte länge förrän folk började höra av sig. Mest via mejl, men det var även folk som ringde. Jag missade samtalen och tänkte därför ringa upp till en lyckligt lottad person och säga att stolarna fortfarande fanns kvar. Då helt plötsligt börjar Pettson se ut som en ledsen hundvalp som med bedjande ögon ser på mig och säger: Jag har ångrat mig. Jag ääälskar ju de stolarna! Vi kan inte sälja dem.

Så nu sitter jag här på en av våra elva stolar och funderar över om vi har något annat att sälja. Jag har en känsla av att jag i sådana fall får passa på när Pettson inte är hemma.

Nålskräck

Jag och nålar går inte ihop. Detta är något jag har känt länge men det blev ännu tydligare igår. Skulle in till sjukan och lämna lite blod. Blev visad till ett rum med en stol som inte gick att fälla, varpå jag direkt påpekade att jag antagligen skulle svimma om jag inte fick ligga ner (brukar bli så). Tror att sköterskan i detta ögonblick blev lite nervös och osäker, men hon visade in mig till ett annat rum där jag fick hoppa upp på en brits istället.

Allt var frid och fröjd, hon letade lite efter lämpliga stickställen och till slut kände jag nålen i armen. Jag låg och var lite sådär gott snurrig som jag alltid blir, när hon plötsligt säger "nej, tyvärr jag missade". What? Kom det inget? Nähä. Bara att vända sig om och ta fram andra armen. Stick, väntan, nej... Hon missade igen.

Om jag var snurrig innan var det ingenting i jämförelse med vad jag kände där och då. Ska jag behöva genomlida flera stick bara för att inte hon kan pricka rätt med nålen? Handsvetten sprutade och jag kände hur jag började få lock för öronen. Att suga ut blod från min kropp är bland det mest traumatiska jag vet. Kan berätta varför en annan gång, men jag har mina skäl, tro mig.

Den stackars sköterskan märkte min oro och fick helt enkelt gå och hämta en kollega som fick ge det ett försök. Då ska vi se, tredje gången gillt. Efter uppumpning av blodtrycksmätaren (eller vad det nu var?), krampaktigt kramande hand och ett antal slag i armvecket lyckades vi till slut få ut eländet.

Puh vad jobbigt detta var alltså. Puh.

Lasses ord väger tungt

Har precis börjat läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Blev väldigt nyfiken på boken efter att jag hörde författarens sommarprat i P1. Hur kul som helst.

Ta en titt på bokens omslag! Förutom titel och författare, finns det ett citat: "Den roligaste bok jag någonsin läst." Och vems är citatet om inte Lasse Berghagens.

Jag tycker att det är väldigt intressant att de väljer att citera Lasse Berghagen på omslaget av en bok. Jag menar, vem är han att yttra sig om böcker? I vanliga fall brukar citaten plockas från någon recension i en tidning, men nu tyckte alltså förlaget att just Lasse Berghagens ord vägde tyngre. Är inte det festligt så säg? Jag tror personligen att det tyder på att man försöker locka en något äldre generation att läsa boken. Lasse och pensionärer hör liksom ihop. Men vad vet jag.